Nu är min hjärna är död, texten ser till och med suddig ut.

Idiot-firefox krånglade så jag får nöja mig med idiot-explorer som jag inte alls gillar. Blä.
Kvällen igår var rätt så minnesvärd, inte bara för att jag tog slut på en hel flaska ajax, eller för att badkaret knakade under tygnden av sex tokiga tjejer, eller för att balkongen numer är fylld av kräkiga handdukar eller för att köksgolvet är fruktansvärt klibbigt och både golvet och mattan måste tvättas.
Nej nej, gårdagen var minnesvärd för att den helt enkelt var rolig! Tills dess att allting gick utför förstås... Fast även då var det rätt så roligt. Ni får ett speciellt urval av gårdagens bilder.




Idag ska förresten min dator formateras så det kan vara svårt att få kontakt med mig på internetet, men mobilen funkar ju alltid.

Idag ska jag göra massor, först ska jag och Emma gå på stan precis vid öppning en snabbis.
Sen ska jag och sambon till systeryster Emelie för att gå på Skiftingedagarna med henne och barnen.
Sen ska vi fixa för ikväll.
Jag tycker väldigt mycket om kakor, det finns speciellt en god kaka som trots sin godhet är rätt så värdelös. Man köper den bara för att man vill äta smeten men egentligen är det inte alls särskilt mycket smet på kakan och den hårda rundeln förstör. Trots detta verkar kakan vara en favorit hos de flesta. Jag förstår inte varför.

Sambon står i duschen, badrumsdörren är öppen. Jag sitter här och internetar.

Plötsligt hör jag ett långt och utdraget pip, jag tänker inte mer på det.

Sen kommer Vega galopperandes genom hallen, genom vardagrummet och kastar sig upp i mitt knä. Hela tiden piper hon upprört.

Väl i knät börjar hon gnida ryggen alldeles frenetiskt mot mig, jag känner efter. Och jodå, visst är hon alldeles blöt!

Kanske lärde hon sig nu att man inte ska vara under badkaret när någon duschar.



Idag när jag kom hem från skolan, med huvudvärk och allmän trötthet så väntade sambon här hemma med ett leende på läpparna och han sa att han hade köpt en överaskning till mig.

Det var en bukett rosor och ett par pärlörhängen! Jättefina och alldeles perfekta. Så nu sitter jag här med mina nya bästa örhängen.



Ännu en uppdatering till det här inlägget, jag blev lite hagalen på cdon häromdagen...

Nu sitter jag här och bråkar med datorn, inte bra, inte bra alls. Den där formateringen som jag har tjatat på sambon nu i ett par månader börjar bli extremt välbehövlig.
Imorgon inkommer csn på kontot, det blir ljuvligt.
Okej, uppropet imorse var precis som alla andra upprop. Man hittade någon man kände bland allt folk och satte sig med dem. Hittills inga konstigheter.

Sen vart det klassindelning och allt vad det innebär, folk var helt besatta av att hamna i samma klass som sin barndomskompis, älskare, syster etc. Vi väntade tålmodigt tills våra namn ropades upp, jag fick iallafall två personer som jag känner i min nya klass. Min nya klass heter E2, väldigt avancerat namn.

Jag hade bara kollat upp schemat preliminärt eftersom jag inte visste vilken klass jag skulle hamna i så jag hade inte skrivit ut något.

Väl i skolan får vi reda på att mdh.s sida ligger nere och ingen kan skriva ut schema. Bra skolan, bra! Läraren på uppropet sa vid slutet "Vi ses på onsdag!" men en del folk säger att vi börjar imorgon, hrm. Och eftersom sidan ligger nere kan jag inte kolla mitt ordentliga schema. Jäkla störigt. Bra jobbat mdh. Bra. Ska jag till skolan imorgon eller på onsdag?

Idag börjar skolan igen, är jag peppad? Nej. Känns det roligt? Nej, inte särskilt.

Idag ska vi åka och handla också, nu när vi äntligen fått pengar igen. Bye.
Yep, nu har jag ny header. Om ni inte ser den får ni nog ta och uppdatera sidan, som Emma sa en gång för länge sen;

- F5 is my friend.

Jag har iallfall för mig att hon har sagt så en gång, i vilket fall. Idag ska vi till metropolen Kungsör.
Kom hem för en liten stund sen, har varit i Skiftinge och firat Sara och umgåtts med familjen.

Nu sitter jag och väntar på sambon som är och hjälper sin lillasyster, så fort han kommer hit ska vi åka iväg till systeryster Linda och titta på hennes dator.

Igår försökte jag ta bra makro-bilder med våran budgetkamera, det gick väl sådär.







Jag undrar när kissarna här hemma ska ta och börja låta som riktiga katter, som det är nu tror jag att dom har små fåglar inombord! Fast såhär fint brukar dom inte låta, vanligtvis låter det som två små miniatyrkråkor här hemma som kraxar.



Ignorera den gröna texten, jag använde en trialversion av filmprogrammet...
Alldeles nyss var det krig här hemma mellan mig och katterna. Jag hade ställt en soppåse vid dörren för jag skulle ta med den ner och slänga den när sambon ändå skulle sticka till jobbet. Efter ungefär 10 minuter hör jag misstänkta ljud från dörren, jag går och tittar och då sitter katterna och gör hål i påsen så att soporna rinner ut! Sambon står och rakar sig och kan inte hjälpa till.

Jag svär och slänger iväg katterna samtidigt som jag fräser, Wilma fattar vinken och sticker iväg och låter soporna vara ifred. Vega däremot kan inte stå emot köttbullarna som trillar ur och slinker tillbaka, återigen tar jag henne i nackskinnet och slänger iväg henne samtidigt som jag försöker samla ihop soporna i en ny påse. Hon försöker ta sig till soporna ungefär fyra gånger till och varje gång fräser jag och slänger iväg henne. Till slut jag fick ihop soporna och sambon och jag går ner.

Nu när jag kom tillbaka och satte mig i soffan med datorn i knät kommer Vega springande, hoppar upp på min mage och gosar och piper som en tok. Hon slickade mig i ansiktet, på tröjan, på datorn, spann och pep. Fjäsk på hög nivå, nu ligger hon på min mage och spinner. Jag hoppas att hon har lärt sig nu, för dagen iallafall.

Klockan 13 har jag tvättid, då ska jag även ta tag i lägenheten.

Idag ska jag uträtta saker, har fått i uppgift av sambon att dammsuga lägenheten. Och det kan jag väl, det är nog inte sådär superjobbigt. Sen hade jag tänkt springa ner i tvättstugan och se efter om det finns någon tvättid idag, vi behöver tvätta.

Okej, det var det. Bye.
Jag tror inte att vi har använt ugnen under den tiden som katterna har varit här, nu använder jag ugnen. Deras totala fascination över att det är glaslucka och sen en lampa som lyser därinuti var rätt så fantastik. Båda två stod med tassarna mot luckan (som inte är varm) och växlade mellan att stirra in i ugnen och på mig. Kan ni tänka er att det lyser därinuti?! Och att det är någonting däri?! Kan ni det?! Va?! Var det ungefär som de sa, fast ugnen var inte roligare än Farliga skåpet, vårt städskåp.

Jag har döpt det till Farliga skåpet just för att det kan vara farligt för små kissekatter, saker som kan välta lätt, kemikalier, medel och sånt. Därför blir det race varje gång de hör att jag öppnar skåpet, vilket jag gör två gånger om dagen för att ta min medicin, sambon vägrar hjälpa mig att mota bort dem. Antagligen ser det komiskt ut när jag försöker stänga dörren samtidigt som jag försöker hindra katterna från att klättra in, imorse var det skandal. Så fort jag fick bort den ena kissen så stack den andra in, så lyfte jag ut den andra och då sprang den första in... Do you see the problem here?!

Om ett par veckor börjar sambon på sitt nya jobb, det kommer bli ett par dagar i veckan som jag är ensam då. Då är det tur att jag har katterna här eftersom jag är otroligt feg och knappt kan sova ensam nuförtiden. Sen är det tur att jag har superbraiga vänner också!

Emma säger:
jag har redan räknat ut att du behöver sällskap så vi måste ha lite myskvällar då :D
Moberg säger:
ja, han kommer ju vara borta flera dygn i veckan
Moberg säger:
det kommer bli myycket kladdkaka :D
Emma säger:
precis o många snyftfilmer!
Moberg säger:
oh ja, vi får ta och skaffa stamkort på något ställe där vi kan hyra film :)
Emma säger:
jaa :D
Okej, jag vet att jag slänger upp bilder efter bilder men det får ni tåla. Dessutom är katterna så ruskigt söta så det är nog bara nyttigt att titta på dom.

Hursomhelst, jag var i köket när jag hörde en hel massa kraffsande och piperier så jag gick in till vardagsrummet för att se vad som pågick. Vid en första blick fattade jag ingenting men sen såg jag att det pågick bus på hög nivå.



Hela natten har katterna varit tokiga, det slutade med att jag lyfte ut katterna i hallen, aktiverade dom med en boll och sen försiktigt sköt igen sovrumsdörren. Jag stängde alltså INTE ut dom, jag sköt bara igen dörren och hoppades att de skulle leka i hallen.
Jag hann inte ens lägga mig i sängen igen innan Vega öppnar dörren med ett högt DUNK. Jag stirrade på dörren och undrade vad hon gjorde, sen kom det igen, DUNK. Då öppnades dörren, hon öppnade dörren med sitt huvud! Sen ägnade hon säkert en kvart åt att busa med dörren, under dörren, bredvid dörren... Innan hon skuttade upp i sängen och tuggade på mitt hår. Mmmm, mysigt.
Jag hade tänkt skriva ett långt inlägg, ett bra inlägg, fullt med tankar. Bra tankar.

Men nu orkar jag inte, nu har jag inga bra tankar längre. Eller jo, det har jag men jag orkar inte/vill inte dela dom med er. Idag är en uschlig dag. Huvudvärk och pengabesvär och ingenting känns bra idag.

Nu lättar jag upp detta tråkinlägg med lite allmänna bilder av just mig.




Katterna här hemma tillhör inte riktigt de smartaste sötnosarna i världen. De har exempelvis inte fattat det här med att ta sats innan man ska hoppa upp på någonting. Och kortändarna på soffan är rätt så höga så där kommer de inte upp utan att ta sats. Hittills har de kunnat komma upp ändå med hjälp av klorna, men nu har jag ju klippt klorna på dem. Det har de inte fattat, nu kastar de sig upp på kortändan, utan att ta sats och förväntar sig att de kan klösa sig upp. Men utan klor så trillar de rakt bakåt, flera gånger i timman typ. Jag undrar när de kommer fatta att de måste ta sats. Antagligen aldrig.
Idag har jag och Emma varit ruskigt flitiga, var över hos henne på förmiddagen och vi packade massa lådor, flyttade över lådorna, monterade ihop hennes nya säng etc. Kort sagt, ruskigt flitiga.

Emma frågade även om våra katter jämt ligger på våra datorer, (för jag hade mms.at en bild där Vega låg på mitt tangentbord) och jag svarade att Nej nej, inte hela tiden. Nyss förde jag över bilder från kameran till datorn, detta hittade jag...




Plus att jag alldeles nyss fick lyfta bort Vega tre gånger från datorn, hon la sig inte men gick över tangentbordet så att massa kommandon aktiverades och datorn dog litegrann... För övrigt så får katterna vara på vardagsrumsbordet, dock inte på köksbordet. Därifrån blir de nerjagade.
Vad för slags människa är man om man kan göra såhär mot djur? Tänk om alla djurmisshandlare kunde få samma behandling som de själva ger till djuren? Det borde gälla för människor också faktiskt. Sorgligt nog är inte straffen, enligt mig, tillräckligt höga för djurmisshandel. Och människomisshandel för den delen!
En person som medvetet går ut och misshandlar en annan person, eller djur för den delen, är inte en människa för mig. Ingenstans, aldrig någonsin, finns det en ursäkt för att gå och skada en människa eller ett djur! Ingenstans!
Lördagen den 9 augusti 2008 var en stor dag för familjen. Min storasyster Emelie gifte sig med Joakim, precis efter vigseln var det också dop för Nova, vem kunde ana att hela dagen skulle bli så extrem känslosam? Innan kyrkan så var vi massa folk i Emelies och Jockes lägenhet, jag tror nog att allas ögon tårades lite då och då.

Jag har nu fått en drös med bilder av systeryster via mail, som såklart ska visas här. Tråkigt nog är det inte superkvalitet på bilderna men jag tror att det beror på dels mörk kyrka, inzoomning från bänkarna plus att mailen komprimerar ihop bilder till särkvalitet. Men ni ser det viktigaste iallafall, vackra systeryster och stiliga Joakim.










Det är dåligt med uppdateringar här nu, beror dels på min hemska förkylning och dels på att gosbollarna hela tiden lockar bort mig från datorn. Liksom, hur kan man motstå en sån här gosmage?



För övrigt så klippte vi klorna idag, det hela gick otroligt smärtfritt, inga protester alls. Jag blev extremt förvånad, visserligen låg dom och sov och märkte ingenting men det är väl ändå ingen ursäkt?



Slötittar lite på Judge Judy, det är fruktansvärt komiska fall som är med där. Antagligen extremt viktiga fall för folket som är med men för mig är det komiskt. För tillfället är det två grannar som bråkar,
Granne 1 säger att Granne 2 misshandlade hans hund utan anledning.
Granne 2 säger att han enbart slog hunden för att skydda sin egen hund och sin son, han fruktade för sitt liv ungefär.

Nu ska jag berätta att Granne 1.s hund är en chihuahua som väger 2 kilo! Granne 2 slog hunden med en hockeklubba så att hunden låg och blödde från öron, nos och mun. Granne 1 sa att hon såg ut som att en bil hade kört över henne.

Behöver jag tillägga att Judge Judy inte trodde på att Granne 2 fruktade för sin sons liv från en 2 kilos-chihuahua? Granne 2 blev tvungen att ge Granne 1 en massa pengar.

Jag är inte sådär överdrivet förtjust i chihuahor, de är oftast bjäbbiga och störiga men inte fruktar jag för mitt liv om en sådan hund skulle få för sig att bita mig! Nej, för dom är jättesmå. Jag skulle bli räddare om en katt på 2 kilo bestämde sig för att bli tokig och bitas, arga katter är läskiga.

Finns det något jobbigare än att sova med hela huvudet och framförallt näsan fylld av snor? Det går inte att andas, det är hemskt.

Jag är förkyld, igår började det litegrann men jag ingorerade tecknen. Nu har det brytit ut, halsen svider, snoret strömmar, huvudet värker och jag känner mig allmänt slemmig trots att jag är nyduschad. Ni vet hur det är antar jag, förkylning är något som drabbar oss alla.

Jag trodde det skulle dröja ett tag innan jag blev tvungen att stoppa ner fingrarna i en av katternas mun. Men nu har det hänt, jag blev tvungen för att rädda Vegas mjuka mage.

Idag köpte nämligen jag och sambon nya blommor hit till vardagrummet, det har inte varit växter här i rummet på ett tag eftersom de av någon anledning hela tiden dör här inne. Hittills verkar det som så att blommor bara trivs i köket eller sovrummet här i lägenheten men nu har vi hittat blommor som jag tror kommer överleva. De är nämligen av plast.




Jag trodde inte att katterna skulle bry sig om dessa plastblommor, Wilma bryr sig iallafall inte.

I godan ro satt jag här i min soffa och letade efter studentlitteratur när jag hörde ett knastrande ljud. Jag vänder på mig och ser att Vega har knaprat av en bit av blomman. Jag fräser och ska köra bort henne när hon hoppar ner emd biten i munnen. Hon in under bänken vid högtalarna och jag efter men hon vägrar släppa plastbiten och försöker svälja men jag efter med fingarna. Bläsch säger jag bara men jag fick ut plastbiten, hon var snäll iallafall och tur är väl det. Hennes små tänder är sylvassa, sylvassa I tell you!

Nu ligger båda kissarna och sover, fast ni får bara titta på Wilma som sover för jag orkar inte kravla över soffan och ta kort på Vega som sover på golvet

Jag är fruktansvärt trött, trots att katterna lät oss vara ifred så är jag trött. Anledningen är att jag gick upp 04.45 och redan nu sitter på jobbet, det är skandal.

Igår var jag ledig och det var totalt ljuvligt, idag är jag inte ledig och om en kvart ska jag gå till jobbet. Har trots det haft en rätt så okej morgon, klockan ringde 08.00 men jag var helt tokigt trött så jag ställde om den till 08.30 och försökte somna om.
Det var ett helt projekt det, Vega låg och sov så sött precis bredvid mitt huvud men Wilma.., Hon tog sig in under mitt täcke på något sätt och lekte häftapparat på mitt ben. Tog 20 minuter innan hon lugnade ner sig och somnade, jag hann precs börja slappna av innan klockan ringde. Vega märkte inte klockan men Wilma for en halv meter upp i luften och blev tokig igen.
Jag ställde om klockan till 09.00 och lyckades på något sätt få Wilma att somna om precis bredvid min hand. När klockan sen ringde så vaknade både Wilma och Vega och var tokigt gosiga. De ägnade 10 minuter åt att tvätta min hand extremt noggrant, sen trampade de runt på mitt huvud och spann som ett tröskverk.

Under frukosten övertygade jag båda två om att de visst tycker om ost. Mohaha, inget är bättre än lite mutor för att en tokig kissekatt att sitta still.
Jag har nog hittat den mest underbara sidan som finns på internet, jag varnar er, man ska inte gå in om man är svag. Nej, för då står man inte emot frestelsen.
Om jag någonsin åker till New York, då är det hit jag ska.

Okej, det märks rätt så tydligt vem som har makten här hemma nu. Jag har inte sovit ordentligt en enda natt sen katterna kom hit, varför? Jo för att de små marodörerna tycker att det är hysteriskt roligt att bita på ens fötter om nätterna. Samma sak, numer när jag sitter med datorn i knät så vågar jag knappt röra på benen, för gör jag det så sitter det en katt faststämplad i benet med sina små sylvassa klor.
Fast samtidigt så är det helt otroligt mysigt med små kissekatter som kommer och piper godmorgon när man vaknar.

Oh well, jag började skriva det här inlägget för en halvtimma sen. Ni ska nu få se hur bra det går att sitta vid bloggen.

Idag är jag ledig, så himla skönt för jag höll på att dö av utmattning från jobbet. Fast egentligen är det rätt så soppigt schema, jobba 8 dagar sen vara ledig en och sen jobba igen. Men men, jag är iallafall ledig i helgen. Vilket är tur för då är det brölloppsdags. På lördag gäller det, jag måste försöka hitta ett par skor har jag kommit fram till. Helst ett par skor som inte dör utifall att det regnar. Plus att man kanske ska inhandla en slags kofta som man kan ha över klänningen utifall att det är dåligt väder... Hmm.., tur att jag ska ner på stan idag.

Ibland så får jag kunder som gör att mitt hjärta ömmar, i helgen var det exempelvis en pojke/kille på kanske 13 år som skulle till Stockholm. Han hade håret i en svart tuppkam och en lite för stor svart skinjacka. Vanligtvis brukar jag skratta lite i smyg åt folk som spökar ut sig men han hade ett ansiktsuttryck som rörde mig.
Naturligtvis satt det ett gäng tjejer här som hånskrattade öppet åt honom och jag såg att han märkte det men det fick honom bara att se än mer bestämd ut. Jag vet inte varför men jag gillade honom, jag respekterade hans självsäkerhet på något sätt. Han såg äkta ut liksom, många som "spökar ut sig" gör det bara för att väcka uppmärksamhet men jag tror att han var äkta.
Men vad vet jag? Jag är utmattad och ont i huvudet har jag, jag ber om ursäkt för detta fluminlägg. Jag ville bara säga det, att jag tyckte han var cool.

Tänk vad skönt det skulle vara om man fick sova, men icke. Sommaröppettiderna är borta och vi öppnar som vanligt. Eller rättare sagt, jag öppnade som vanligt här 06.10. Detta innebär att jag var tvungen att gå upp 04.45 imorse! Det är skandal! Jag skulle mycket hellre vilja sova, idiotiska öppettider.
Dessutom väntade jag mig en hysterisk rush, alla pendlare vars semester tagit slut och ska ha pendlarkort. Därför laddade vi upp igår, massa SL-kort ligger klara osv. Men hittills har jag bara haft tre kunder... Hrm, jag misstänker att de alla kommer till 6.55-tåget. Men jag hoppas att de inte gör det.

Okej, jag vill gå hem.
Imorse när jag vaknade så var Vega framme och busade medans Wilma tryckte under soffan, större delen av dagen låg Wilma under soffan och var tjurig och misstänksam mot dumma oss som tagit henne från hennes mamma. Men nu, nu skuttar hon runt i hela vardagsrummet med Vega efter, de skuttar, busar och halkar. Nu verkar hon inte vara arg på oss längre, jag antar att det inte gick att kämpa emot businstinkten som alla kattungar har. Naturligtvis har jag bilder.

För er som undrar, Wilma är den gula och Vega den vita med mörk rygg.

Wilma:


Vega:
Vi har världens sötaste små kissetöser här hemma nu som går runt och tittar misstänksamt på allt nytt.

Imorgon ska ni få bilder på underverken.



Edit: Sneak Preview

Idag blir det solförmörkelse, dock bor vi i Sverige och här blir den inte totalt men lite blir det iallafall. Jag ska försöka komma ihåg att titta.