Idag är det fredag och jag jobbar, imorgon är det lördag och jag jobbar och efter det är det söndag och jag jobbar. Det är tråkigt att jobba på helgerna men den här gången är det faktiskt helt okej eftersom sambon inte är hemma. Då slipper jag sitta här och uggla, då kan jag tampar med ouppfostrade kunder istället. Fast nu när jag tänker på det är det nog inte så mycket bättre.

Ibland har dom ingenting alls och ibland har dom massor. Igår hittade jag två åar jeans, ett par som kostade 350:- och det andra kostade 400:- Visserligen är det ju andrahandssortering men vad spelar det för roll om man bara kollar igenom byxorna innan? Ingen roll alls. Sen att storlekarna är mysko är en annan sak, mitt ena par är väldigt mycket för långa. Och eftersom de är utsvängda går det ej att vika upp. Någon som känner sig inspirerad att lägga upp? Det vore mycket uppskattat! Mina jeans är väldigt mycket utsvängda, båda paren. Sambon såg lite tveksam ut but I lööööve them and their flared legs.

Så, två jeans, ett par trosor, en klänning, ett par mjukisbyxor och en mjukiströja fick följa med mig hem. Sambon hittade också två stycken jeans, en skjorta, en t-shirt och mjukisbyxor. Very good.


Nu är sambon borta, han och ett par pojkar är påväg till Öland där de ska bo i tält och dricka öl. I'm all alone, tur att jag har katterna. Och om 45 minuter ska jag iväg och hälsa på systeryster och tokbarnen. Det blir bra, då får jag mat med.
Idag på eftermiddagen bestämde jag mig för att ta en liten stärkande tupplur innan sambon kom hem. Vad jag inte hade räknat med att jag skulle sova så hårt att jag inte hörde när dörrklockan ringde och sambons mamma satt utanför dörren och pratade med katterna genom dörrinkastet, eller att jag skulle missa sambons telefonsamtal trots att mobilen låg bredvid huvudet på mig. Så kan det bli ibland. Gott sov jag iallafall.

Något som jag heller inte hade räknat med är att jag på något sätt lyckades stuka foten samtidigt som jag sov. När jag gick och la mig var foten i perfekt skick. När jag vaknade var den ond, ack så ond. Det känns som en stukning men den är inte ett dugg svullen. Very strange. Nu har sambon lindat den åt mig iallafall.

Foten hindrade mig dock inte från att bränna pengar, vi åkte en snabbis till Lager 157 för att fira att lönen hade kommit. Ack ack, nu är vi fattiga igen nästan. Det gick åt skandallöst med pengar på en ynka timma där. Inte klokt. Fast nu är vi 4 par jeans rikare, så det är ju bra. Jag kanske fotar våra inköp senare idag. Maybe baby.

Nu hör jag muller i trapphuset, det är nog sambon som försöker frakta ner halva vindsförrådet hit inför hans campingtur imorgon.

Idag tog jag på mig den långärmade jobbskjortan, tidigare denna sommar har jag haft min kortärmade. Men idag är det så fruktansvärt grått och tråkigt att det kändes som att det behövdes en långärmad liksom. Det kanske är början på hösten som kommer redan nu? Vem vet.

Herregud vilken tråkig nivå det är på min blogg just nu känner jag, det är skandal. Men men, det är så det är. Om flera år när jag känner att jag vill veta hur jag hade det sommaren 2009 så måste jag ju kunna läsa det. Då är det bra att jag dokumenterar om min något tråkiga tillvaro.

Idag berättade min systeryster Emelie att lillebror Jesper har fått jobb. Tjoho & Grattis!
Idag är jag återigen på jobbet, jobb, jobb, jobb. Jag måste ju säga att tåg är fruktansvärt tråkiga. Fast något positivt är att Kicki använder vår sista frukt till att göra fruktsallad åt oss, sen ska hon in på pressbyrån och se efter om dom har vaniljglass så vi kan lyxa till det. Haha, något att se fram emot helt enkelt.

Hualigen vad trött jag är, det är skandal. Och då sov jag ändå hela natten som en trött liten gris. Ingen aning varför denna extrema trötthet sitter fast i mig.

Idag är det malmamarkan, undrar om regnet kommer ösa ner eller inte. Ingen som vet. Om det är uppehåll kanske jag och Andreas tar en snabb sväng förbi där när jag slutar för dagen. Kanske, om jag inte måste sova litegrann. Fast man kanske kan sova på vägen dit? Maybebaby.

Nu ser jag Kicki inne på pressbyrån, hon ser tomhänt ut. Dom kanske bara har pinnglass där inne. Fullt möjligt. No silverlining.



20 minuter senare.

Hon hittade glass! Nu har vi mumsat fruktsallad med glass som "frukost". Det var extremt välbehövligt. Om jag hade min mobilsladd och en bättre dator skulle jag kunna visa er underverket, jag tog nämligen kort på det.
Nu har även jag gått med i Spotify-träsket, fast jag hade missuppfattat programmet lite. Jag trodde att det skulle vara lite som Pandora, att det spelades upp liknande musik, att man inte behövde söka efter artister eller låtar men så var det ju inte. Ack ack, sorgligt det, eftersom Pandora inte längre funkar för folk utanför amerika.

Fast jag hittade en söt liten sång med hjälp av Spotify!

Imogen Heap - Lonely little petunia



I'm a lonely little petunia
In an onion patch
An onion patch
Mmm....


För övrigt så var vi på bio igår, såg den senaste Harry Potter-filmen. Jag har inte riktigt gillat de andra filmerna, förutom den första, eftersom att de ändrat så otroligt mycket från böckerna. Men den igår var bra, till slutet. Fy vad mycket som hade tagits bort, massor med viktiga och stora saker! Det var jag inte alls nöjd med. Så den var bra, tills slutet där de hade kapat typ en tredjedel av boken. Inte okej.
För två veckor sen lämnade jag blodprov hos en sommarstudent/vikarie, idag var det dags för blodprov igen. På jobbet imorse satt vi och diskuterade blodprov och jag berättade om hur det var förra gången jag lämnade blod.

Idag när jag kom till receptionen så andades jag ut, den nervösa sommarvikarien satt i receptionen, alltså tog inte han blodet. Jag kände mig lugn och tänkte att då blir det nog någon av de andra som tar mitt blod, och som brukar ta rätt så smärtfritt. Men tji fick jag! Killen lämnade receptionen när det var min tur att gå in och där inne i "mitt" bås satt han och väntade. Suck. Och kände igen mig gjorde han med. Denna gång rann det inte blod men ont gjorde det, det var väl för mycket att vänta sig att han hinner lära sig att göra det smärtfritt på två ynka veckor. Men men, han var trevlig och inte darrhänt så det är ju bra det. De andra där har ju haft flera år på sig att träna på att göra det smärtfritt.

Om två veckor ska jag dit igen, om det är han som tar mitt blod igen. Då finns det en stor risk att jag får panik.
Javars, vad ska man skriva? Att jag alldeles strax ska gå till jobbet, igen? Att jag återigen ska tampas med kunder, jag hade inte riktigt förstått det mina förra somrar men den här sommaren har jag insett att Sverige är påväg neråt, på väg neråt i det sociala samspelets skala alltså. Jag förstår inte hur folk kan vara så fruktansvärt otrevliga mot någon som de aldrig har träffat, som mig då. Och det har oftast inget med tåg att göra, folk är bara otrevliga i allmänhet, varje dag är dom otrevliga, när det inte ens finns något försenat tåg att vara arg över!

Jag tappar den lilla tilltro jag hade till mina medmänniskor, bara av att se hur de agerar med mig som är en "serviceperson" och som inte får säga ifrån utan som tydligen måste sitta och ta all skit. Blä blä blä. Jag önskar att man fick säga ifrån, säga åt folk att skärpa sig. Men det får man tydligen inte. Återigen, blä blä blä.

Nu ska jag äta frukost, läsa en snäll Veckorevyn och sen försöka bli hård som sten inför dagens arbete.
Igår var det dags, igår hände det som så många har planerat för så länge. Igår gifte sig två av våra nära vänner med varandra och allting funkade precis som det skulle.

Varenda sekund av dagen var uppbokad efter ett schema som stämde nästan helt perfekt. På förmiddagen hade jag och Fran en frisörstid där vi fick vårt hår fixat, och dessa bilder är då de enda jag har från hela dagen. Vi fick champagne, choklad och jordgubbar hos frisören, det var mysigt!




Dagen sen flöt på riktigt bra, vigseln var vacker, mottagningen var trevlig, middagen var god, första dansen gick bra och sen blev det ju "fest" och även den var bra. Allting gick bra tror jag såhär i efterhand, tillochmed vädret samarbetade!

Idag är jag utmattad, ingen vila denna helg inte. Imorgon börjar en ny arbetsvecka, my gosh. Nu ska jag nog diska och lägga mig tidigt tror jag.
Det är fredagkväll och jag sitter just nu vid Frans dator hemma hos henne och Eric. Det är kvällen före bröllopet. Jag hoppas att jag har med allting jag ska ha, annars får vi väl se det imorgon helt enkelt!

Nu väntar en kväll med nagelfixande och möjligtvis en film.

Jag återkommer på söndag, imorgon är jag upptagen.
För ett par månader sen gav sambon upp sin dröm om att skapa det perfekta akvariet, han tröttnade litegrann och bestämde sig för att ge bort fiskarna till Eric och Frans akvarium. Vad vi inte hade räknat med då var att guppysarna hade ynglat av sig, för att rädda ynglen så tog Eric och Fran alla vuxna fiskar och kvar i vårt akvarium hade vi massa guppy-bebisar som skulle få växa till sig i lung och ro. Nu är dom såpass stora att även dom kan få flytta vidare.

Alldeles nyss tog jag mig en titt i akvariet, och vad simmar omkring längst nere vid bottnen? 10 stycken nya yngel. Ett klart fall av incest alltså eftersom deras föräldrar är syskon. Trots denna incest verkar det som att ynglena är helt normala, ingen har en extra uppsättning fenor eller liknande.

Fast å andra sidan är det jäkligt svårt att se huruvida genomskinliga milimeterstora yngel är normalt utvecklade eller inte.
Det är bara tisdag idag, men det känns som att det minst borde vara fredag. Den här veckan känns som att den är 100 år lång och jag har hundratusen saker att göra men tiden räcker inte till. Den här veckan är lång helt enkelt och jag är trött.
Drömde konstiga drömmar halva natten, såna där som psykar och förföljer en liksom. Vaknar och sätter mig vid teven, då är det ett jäkla psykprogram på tv med! Jag får ta och sätta på en rosa mysig tjejfilm tror jag, för mer psykande klarar jag inte av.
Det verkar vara mitt öde att få mitt blod taget av nerövsa sommarvikarier, han som tog blodet idag verkade inte särskilt nervös först. Men sen hittade han ingen ådra, så han lät bandet vara kvar om min arm i evigheter kändes det som. Sen när armen var helt blålila då tyckte han att ådran syntes tillräckligt, tillsammans med varenda en av mina ådror.

Sen när han stack, då dog jag nästan. Jag tycker att jag börjar bli van med blodprov, vissa gånger med vissa människor känns det inte ens. Men idag, då kändes det. Fy satan vad ont det gjorde! Han liksom rev fram och tillbaka och det började blöda runt själva nålen så jag hade fina droppar som rann längs armen.

När plågan var klar fick jag själv hålla fast papperslappen som skulle tejpas fast, jag frågade om jag kunde få linda men det visste han inte hur han fick fast den. Så jag tog tejp.

När jag väl kom hem och bytte om såg jag att det hade blödit igenom, oftast blir det inte ens någon prick men inte idag. Så jag satte på ett eget plåster.
Klockan är 06.57 och jag har varit vaken i en timma ungefär. Alldeles strax ska jag bege mig till det uschliga jobbet, sambon är snäll och skjutsar mig pga. regnet. Jag vill inte gå i det kalla regnet såhär på morgonen, hem är ingen fara men dit... Nej tack.

Katterna är tokiga, jag är trött och regnet öser ned. En helt vanlig sommarmorgon alltså.
I kylskåpet ligger det en hel vattenmelon. En hel melon! Vi skulle ha ätit upp den i lördags men jag glömde att plocka fram den. Så nu har jag en hel jäkla vattenmelon!

Hur länge håller sig en vattenmelon?
Idag när jag kom hem från jobbet låg det en avi och väntade, från cdon. Jag måste säga att de är snabba på att skicka ut folks beställningar, vi beställde filmerna i förrgår-natt nämligen. Så, jag är nöjd.

En film till sambon, en film till oss båda och fyra filmer till mig. Yes, nu måste jag välja vilken jag vill titta på alldeles precis nu.

Det har ju gått en hel helg sedan sist, en helg där varenda sekund var uppbokad kändes det som.

Fredag 3/7
Jobbade 7.30-17.30, blev sedan upphämtad av sambon och så mötte vi Johanna. Vi tre begav oss till Coop där vi handlade mat för en halv förmögenhet. Sedan susade vi tillbaka till lägenheten där jag och Johanna försökte åstadkomma en pastasallad med kassler och kyckling. Sambon var en riddare och hjälpte till med att göra kycklingen. Sedan kom även Kat och vi planerade det allra sista inför Lördagen. Kat och johanna begav sig hem vid 23.00 och jag stupade i säng.

Lördag 4/7 - D-day!
Det var dagen vi så länge hade planerat, det var dagen för Frans möhippa. Eller höhippa som Finest.se skrev på vimmelbilden. Jag och sambon gick upp tidigt och vi städade som små tokar. Eller, sambon städade som en tok, jag sprang mest runt som en stressad tok och var allmänt förvirrad.
11.10 begav jag mig, mötte upp Emma och vi var vid hemköp 11.30 där vi inväntade resten av the Pink Ladies.
11.45 plingade vi på hos Fran och möhippan började. Dagen bestod av pastasallad, målning, spakällan, åbryggan, vip på Harrys och efter det singstar hemma hos Fran och Eric. Jag tror att deras grannar var underbart glada över att vi började skråla Abba.låtar klockan 2.30 på natten. Det måste ha låtit otroligt vackert kan jag tänka mig. Verkligen. Andreas och Eric satt mest och såg allmänt plågade ut.
Jag har ionte en enda bild men jag ska försöka samla ihop dom.

Söndag 5/7
Vaknade sent av någon underlig anledning som jag inte alls kan förstå. Satt en liten stund och tog sedan itu med städningen, 13 tjejer kan skapa en redig röra. Sen gick vi på promenad, ända ut till Skiftinge traskade vi för vi tänkte se om pappa var hemma men det var han inte. Så vi gick över till systeryster men dom var inte heller hemma! Så vi gick hem igen. Hemma en liten stund och sen kom Eric och Fran över för lite pizza och skitsnack.

Måndag 6/7
Jobb, jobb och åter jobb i 10 katastrofala timmar. Sedan bröllopsmöte ute hos Erics föräldrar. Sen hem och stupa i säng.
Tisdag 7/7
Återigen jobb, men idag slutar jag tidigt, tack gudskelov för detta. Jag behöver lite ledigt. Imorgon är jag ledig hela dagen, lycka!
Äntligen har det hänt! Balkongen är färdig! Nu sitter det nät överallt vilket gör att vi kan öppna balkongdörren utan att riskera att katterna trillar ut och dör. Woho! Igår lovade smhi att det skulle regna nu på morgonen och eftersom jag skulle upp och tvätta så tänkte jag "Åh vad skönt, nu kan jag öppna balkongdörren för att vädra!" Men inte är det något regn ute nu inte. Dumma smhi. Här får ni lite bilder.

Först på pappa som bygger ramen, jag vet inte om jag har visat detta förut och om jag har det ber jag om ursäkt. Men jag orkar inte gå bakåt i arkivet för att leta liksom.


Sen har sambon sattit upp nät i omgångar.


Vega tog sig ut på balkongen på egen hand redan igår, Wilma har hittills inte riktigt vågat ta steget. Hon liksom smyger fram och stirrar ut genom dörren och springer sedan iväg. Vega roar sig med att jaga löv som blåser omkring på balkonggolvet och så fort som något okänt låter utomhus kastar hon sig in i vild panik.


Woho! Medans jag satt här och skrev smög Wilma ut på balkongen! Nu kanske hon äntligen kan tuffa till sig lite, hon brukar annars alltid springa och gömma sig under soffan varje gång det ringer på dörren eller balkongdörren öppnas.
Alltså, jag måste ju erkänna att jag känner mig fruktansvärt glamorös alldeles precis just nu. Det är inte klokt hur snygg och fräsch jag känner mig.

Jag håller på och städar, i en kokhet lägenhet där alla rullgardiner och persienner är nerdragna för att hindra temperaturen att stiga ytterligare här inne. För att höja glamm-känslan har jag skitigt hår som sitter uppe med olika hårnålar som jag hittar på vägen i min städning. På grund av värmen har jag sambons svenska-spel-sidenkallingar och ett gammalt urtvättat och slappt linne. Till denna otroligt heta outfit har jag även mina vackra pumps som jag ska ha på Eric och Frans bröllop, de måste gås in och nu när jag städar passar det bra eftersom jag går omkring hela tiden. Förutom just nu när jag sitter här och uppdaterar er om min otroligt lyxiga och glamorösa tillvaro vill säga. Jag tänker inte ta kort på mitt vackra jag för att visa er. Ni får tro mig på mitt ord.
Jag vet inte vart dagarna tar vägen, man jobbar och kommer hem och sen måste man iväg på något och så är dagen slut. Det är ett enda snabbt ekorrhjul nu känns det som, nu är klockan 21.48 och jag kan äntligen sitta ner i soffan och slappna av.

Fast det är inte bara jobbigt att vara i ekorrhjulet, igår var jag över hos systeryster, lillebror, lilla Nova och trotsbarnet William. William verkar vara i värsta trotsåldern, jag hoppas att det går över snart! Fast han är mysig ändå, när han inte trotsar såklart. Igår badade barnen i plaskpoolen. William ägnade hälften av tiden åt att hälla vatten på Nova och hälften av tiden åt att dränka sig själv typ.