"You'll become best pals with a large invisible rabbit, today. Well, actually he's a "puka", which is a type of Celtic spirit, but he'll look like a large invisible rabbit."

Idag när sambon och jag var ute och gick tidigare idag gick vi förbi en hare som hade förvirrat sig in på en parkering. Jag undrar om det var min "puka" som horoskopet skriver om?!
Finns det något värre än att vakna efter en fest och fortfarande känna sig lite full?

Nej, jag tror inte det.



Update nån timma senare, efter ett glas oboy, kaviarsmörgås, en banan, en halv påse chips och 5 dl vatten har nykterhetskänslan helt infunnit sig.

Igår såg jag ut såhär innan det begav sig,



tyvärr orkade jag inte tvätta bort sminket när vi kom hem inatt, så just nu ser jag ut såhär.



Riktigt vacker.

Eller inte.

Nu återgår jag till mitt Sex & the city-maraton, sambon sover fortfarande.
Under min tid som student på högskolan har jag samlat på mig galet mycket papper, pärmar, block och häften. Jag har aldrig riktigt sorterat detta utan bara lagt undan det i en hög.

Idag bestämde jag mig för att ta itu med det.

Såhär mycket var det från början.


Såhär såg det ut under sorteringens gång.


Och det här är resultatet, dessa två ynka mappar är det enda som ska sparas!


Nehej, nu ska jag väl börja göra mig i ordning. Ska till arbetsförmedlingen, (igen!) på ett möte. Efter det ska jag träffa syster och traska runt lite på staden, eller på tunan. Vi får se.
Jag har så sjukt ont i högerhanden just nu, vet inte varför. Kom för typ två tvimmar sen, först var den stel men nu gör den bara ont. Fingerlederna känns för korta och all styrka är totalt borta, kan knappt sträcka ut fingarna och det gör sjukt ont att knyta näven. Gah! Det gör ont! Vet inte varför men jag hoppas att det går över snart. Jäkla dumhand.
Idag har jag jobbat ute i Tumbo igen, strålande solsken så vi var ute större delen av dagen. Den enda nackdelen var väl att man blev halvblind eftersom solen speglade sig så i snön och att man fick hålla undan ungarna från huskanten eftersom att snön på taket kunde ramla ner när som.

Ska arbeta som ett litet bi imorgon med, busy like a bee you know. Jag har inte kollat någon väderprognos för morgondagen men jag hoppas på strålande solsken imorgon med!

Idag kom jag förresten äntligen fram i arbetsförmedlingens evighetstelefonkö. Jag ringde när jag var uppe vid tågstationen och när jag precis kom innanför dörren kom jag fram. Dryga 20 minuter i kö "bara".
Följande konversation ägde rum igårkväll mellan mig och sambon. Jag hade precis sänkt ljudet på teven som sambon hade höjt massor eftersom jag inte ville ha hörselskador och sambon ändå inte kollade.

- Är du lite döv älskling?
- Vad säger du?! Är jag lite bög?!


Haha, I rest my case.

Sorterar min tillfälliga bildmapp och hittar lite vackra bilder jag känner för att dela med mig av.

Jag är så sjukt mätt just nu. Vill inte röra mig för det känns som att maten kan komma upp då, lite jobbigt känsla men det var det värt. Jag gjorde en alldeles ljuvlig lunch. Ni skulle kanske inte tycka att lunchen var ljuvlig men jag tycker det. Potatismos och skinka. Enkelt och underbart gott.

En sak som jag funderar på, om man kokar potatis och äter den "hel" eller vad man nu säger, då tar man ju bara ett visst antal potatisar eftersom man blir mätt på just den mängden. Beroende på vad man äter till brukar jag äta två eller tre normalstora potäter. Men! Jag har upptäckt att när jag gör potatismos, enbart till mig själv, så brukar jag ha i typ fem eller sex normala potatisar som blir mos. Och oftast äter jag upp allt det.

Hur kommer det sig? Hur kommer det sig att man kan äta fler potatisar om det är potatismos än om potatisarna skulle vara hela? Är det bara jag som upplever detta? Är jag onormal eller har ni andra såhär med?



Ett snabbt svar från Ida om min potatisfundering, det låter alldeles logiskt om ni frågar mig! Dessutom pluggar hon till sjuksköterska så hon borde ju veta allt sånt här.

"Potatis - tuggmotstånd. Munnen får arbeta du känner mättnad snabbare
Potatismos - inget tuggmotstånd. ;)"

Men nu var det inte det jag skulle tillägga här. Jag skulle skriva om något som stör mig extremt. Igårkväll kollade jag igenom Aftonbladets förstasida lite snabbt och en rubrik slog emot mig. "Barnskötare förbjuds vara ensamma med barn" Tydligen har det uppdagats att en pedofil har arbetat på en förskola. Det som jag direkt tänker på är att rubriken får det att låta som att det enbart är barnskötare som är pedofiler, som att de skulle vara sämre och mindre laglydiga än förskollärare. Bra formulerat aftonbladet! Eller inte. I artikeln står det att förbudet även gäller förskollärare, all personal egentligen, ingen får vara ensam med barnen. Men varför står det enbart barnskötare i den stora rubriken på förstasidan?

Jag antar att det beror på att pedofilen var en barnskötare? Men det vet jag inte eftersom jag inte har läst hur/vad/när övergreppet skedde. Men varför har de formulerat rubriken sådär? Jag förstår det inte. Det kan ju lika gärna vara kockerskan, städpersonalen eller förskolläraren som är pedofil, inte enbart barnskötare.

Det stör mig faktiskt. Jag inser att tidningar vinklar saker för att låta så förfärligt som möjligt. Men jag gillar det inte. Varför kan de inte bara visa en opartisk sida av vad som hände? Varför är inga nyheter objektiva?

Yes, den här veckan ska jag ringa till arbetsförmedlingen för att berätta hur det går för mig. Jag ringde nyss, fick först lägga på två gånger för att jag inte hann med att fatta vad den där telefonrösten sa åt mig. Kvinnan pratade jättefort.

När jag slutligen gått igenom de trycka-på-rätt-nummer-stegen så berättar människan för mig att jag har plats 95 i kön och att beräknad kötid är en halv evighet. Jag la på. Provar efter lunch igen. Nu har jag ingen lust att stå i kö i en halv evighet.
Idag drömde jag världens mardröm precis innan väckarklockan ringde. Jag drömde att jag skulle på ett möte för Top Model, jo, jag var med och tävlade. Gjorde tillochmed lite photoshoots. Väldigt vackert. Hursomhelst, så skulle jag på ett möte. Fast det hade jag glömt bort, så jag var ute och gick med en hund som hette Björn. Han var en superstor schäfer. Mitt under promenaden kom jag på att jag ju måste på mitt möte. Så jag lånade en svart bil som var från sextiotalet där bromsen inte fungerade och ratten var tvärtom. Jag stoppade in Björn i baksätet och tänkte att han klarar sig där en timma under mitt möte.

Mötet gick bra, Miss Jay och jag diskuterade mycket. Sen åkte jag hem och spelade tevespel och gick och la mig. Nästa morgon kom jag på att Björn fortfarande satt i bilen! Och det var vinter och kallt! Jag var barfota så för att inte förfrysa fötterna tog jag på mig ett par gympadojor och sprang ut till bilen. Men Björn var borta! Helt panikartat och hysteriskt sprang jag omkring och letade efter stackars Björn. Och precis då ringde väckarklockan.

Det var en rätt så konstig dröm.

Nu ska jag nog gå och försöka göra lite mannagrynsgröt. Jag har aldrig provat det förut. Får se om det går eller inte.
Nu är vi hemma igen, eller, jag är hemma. Sambon fick åka till Stockholm för att hämta hans mamma och syster som är strandsatta på centralstationen. Det har kommit helt sjukt mycket snö! Det är inte klokt. Sambon fick skotta fram bilen idag i Enköping, och sen skotta lite till eftersom parkeringen inte var plogad, så han skottade fram en väg åt bilen. Idag var det iallafall vackert väder! Jag tyckte att våra fönster var vackert frostade igår, idag är det frost ända vägen upp, hela fönstrena är täckta. Det är väldigt vackert. I badrummet är det mörkt för där är fönstret nästan helt översnöat. Jag kan tycka lite synd om alla som måste ut och trotsa snön, men det är så vackert just nu! Soliga dagar och helt vit perfekt pudersnö. Mycket vackert!

Helt fräckt knycker jag lite bilder på snön från Annas blogg, hoppas barnen kom fram till Göteborg trots ovädret!

Nosan badar i snön, hon tycker nog att det har kommit lite väl mycket nu.



Gårdagen då, fick jättegod mat av Jenny och Emil, enchiladas. Aldrig ätit det förut, men det var gott! Deras lägenhet var väldigt fin, riktigt mysig. Och hela kvällen var rolig! Väldigt mycket dramatik bland en del av tjejerna som kom men som utomstående betraktare var det rätt så roligt det med.

Förresten så stannade vi till på Ikea på vägen hem, Emma skulle ha lite glödlampor och vi skulle ha en liten plastpall att ha i duschen. Eftersom Wilma har blivit bortskämd här hemma med att dricka rinnande vatten ur badkarskranen så satt hon alltid på badkarskanten förut. Men nu när badkaret är utlyft så fick hon och vi lite problem. För hon vill inte sitta på golvet, då stänker det ju! Så vi har haft en av köksstolarna där inne men det är lite bökigt. Så idag köpte vi en liten plastpall åt henne. Funkar perfekt, båda katterna har redan invigt den.

Sambon startade squeezeboxen på någon variant att den spelar varenda låt jag har verkar det som, ingen spellista utan den tar lite blandat från arkivet typ.

Den här spelas nu, haha, gammal goding som jag fick ifrån Linn. Här har ni texten.



Oh, nu byttes det till Offspring!

Okej, egentligen försöker jag packa ihop lite grejjer jag ska ha med mig till enköping. Men det går segt.
Idag är det kyligt i lägenheten, elementen hänger inte riktigt med att kompensera för de här snabba temperaturförändringarna. Inte min kropp heller. Redan igår hade jag ont i lederna, knän och axlar främst. Mot kvällen hade även armbågarna börjat ömma. Idag är det väl lättare att räkna vilka leder som inte är lite onda, allra jobbigast är nog att mina trampdynor gör ont. Och min dumma tumme. Men men, det är såhär det är. Har faktiskt inte haft något riktigt skov under hela den här mannavintern och det är ju en seger i sig! Dessutom gör det inte sådär jätteont, bara ömmar lite och är irriterande. Jag kanske börjar bli van?

Idag ska vi ut på roadtrip, jag, sambon och Emma ska sätta oss i bilen och ta oss ut på de snötäckta vägarna som smhi varnar för och ta oss till Enköping. Jennypenny och Emil har inflyttningsfest. Sova över ska vi med! Vi kommer tillbaka imorgon.

Planerna innan roadtripen är väl att ta oss till systemet, bestämma vad jag ska ha på mig ikväll och sen packa. Låter enkelt, men låt er inte luras. Det är inte enkelt.

Igår gjorde jag trevliga kap på ÖB, avsminkningsservetter för ynka tio spänn och sen en trevlig ögonkräm. Jag var inne på Tyra Banks hemsida och hon har gjort små "tipsvideos" för hur man ska ta hand om sin hud. Och hon tröck hårt på det här med en ögonkräm. Så jag köpte en. Nu blir väl sambon upprörd när jag avslöjar att det är pga. Tyra Banks som jag har köpt krämen men det är smällar man får ta. Han anser att man visst kan ha för många krämer, jag anser motsatsen.

Nehej, om jag skulle ta och spela lite guitarhero kanske? Det var ett bra tag sen sist.




Okej, det var tydligen inte "riktig" intervju idag, mest information om ett ställe, så fick vi alla lämna våra brev och så skulle de välja någon. Det var inte värt att vara nervös för känner jag såhär i efterhand. Men jag är väldigt glad att jag, som vanligt, kom tidigt! Det var jag och en tjej till som kom ca 10 minuter tidigt och det gav oss en möjlighet att prata lite privat med människan. Sen var det en människa som kom en kvart för sent, brakade rätt in i rummet där människan höll på att berätta och inte ens bad om ursäkt! Dåligt första intryck!

Nej, nu ska jag nog gå och värma lite mat tror jag.

Dagens horoskop:
Not an especially good day to do anything involving contact cement. At least not if you have plans to go anywhere.
Igår var katastrofal, fick världens migränanfall, det var länge sen det var så illa. Jag grinade och kräktes, grinade och kräktes och tyckte väldigt synd om mig själv. Vilket det faktiskt var! Tvingade till och med i mig treo, och kräktes på grund av äcklet. Vanligtvis brukar migränen släppa när jag har kräkts, inte igår. Måste ringa till vårdcentralen, tabletterna jag fick förra gången hjälper absolut inte ett dugg. Dessutom tog dom slut igår. Världens sämsta skit-tabletter.

Hursomhelst, idag har jag bara lite huvudvärk kvar. Dock verkar den inte gå bort med vanlig ibumetin, det är väl en liten efterdyning av migränen antar jag.

Om en timma ska jag kämpa mig genom kylan och snön ner till arbetsförmedlingen, har en intervju där (tillsammans med typ 7 stycken andra dock) om något vikariat här i stan. Får se hur det går. Verkar konstigt att man ska vara så många samtidigt men det är väl tidsbesparing kan jag tänka.

Såhär såg jag ut för 45 minuter sen, nyduschad och osminkad.





Men nu, en timma och tjugo minuter sen duschen ser jag ut såhär. Väldigt anställningsbar? I think so.

Inatt drömde jag väldigt mycket och väldigt konstigt. Det mesta minns jag nu bara som ett suddigt blurr men del finns fortfarande kvar. Som att jag åkte utomlands med Jenny och Andreas men att Jenny somnade när hon körde bilen? Men eftersom bilen hade två rattar så löste det sig ändå, annars skulle det vara jobbigt.

Dagens horoskop:
Excellent day to get involved in one or more conspiracies. If you can hold secret meetings in darkened rooms, so much the better!
Okej, två röster på att man skriver jordgubbssås med två S, jag tycker med att det logiskt sett borde vara två S men håll med om att det ser konstigt ut!

Mitt hopplösa fall då, jo, jag hade höga ambitioner på att modeblogga om min nya skjorta. Men jag hann ta tre misslyckade bilder innan batteriet på kameran dog! Och det tar evigheter att ladda och nu har jag ändå tagit på mig myskläder. Så ni får hålla till godo med mina tre misslyckade bilder! Jag hade ingen blixt, blixtbilderna tänkte jag ta men sen dog ju som sagt batteriet. Så, ni får stå ut med suddiga bilder.



Idag har jag, mamma och syster Emelie ätit på Ming, det var riktigt gott och trevligt!

Alla kommer väl ihåg den lilla serien om Spara och Slösa som var med i Lyckoslanten?

För er som inte vet eller minns så handlade det om två systrar (?) som var varandras raka motsatser, en som sparade och en som slösade.

Igår var jag hemma hos pappa ett litet tag och hans ovilja att slänga saker diskuterades smått.

Den här bilden togs när jag var jätteliten, observera pappas tröja som det står Wilson på. På bilden från vänster står lilla jag, storasyster Emelie, Mamma, Pappa och sen lillebror Jesper.

Igår visade pappa upp samma tröja! Den där bilden togs väl för kanske 19 år sen? Och pappa har kvar tröjan. Han är verkligen en Sparare!
Idag var jag och Emma en snabbis på tunan innan det stängde, hon köpte en kofta och jag hittade en braig skjorta. Egentligen hade jag tänkt att visa upp skjortan här men jag hittar den inte på ginas hemsida? Very strange. Vi får se om jag orkar vara så seriös imorgon att jag kör en liten outfit? Who knows.

Javars, sen tog vi en snabbis in på Max och köpte varsin god glass varvad med jordgubbssås. Två eller ett S i ordet jordgubbssås? Jordgubbsås eller Jordgubbssås? Ingen aning, båda ser fel ut men enligt word är båda rätt? Hursomhelst var glassen riktigt god!
Jag förstår inte varför vissa elementära och enkla saker tydligen är jättesvårt för vissa!

I tvättstugan finns det en liten bänk och tre tvättvagnar. Bänken har stått på ett och samma ställe för alltid, eller iallafall så länge som jag och sambon har bott här. Och vagnarna ska skjutas in mot väggen under det långa mangelbordet efter tvätt. Summa summarum ska tvättstugan se ren och prydlig ut typ. Jag ser inga svårigheter med detta. Men tydligen är det jättesvårt för vissa!

När jag var nere nu och stoppade in all tvätt i maskinerna stod bänken intryckt mellan tvättmaskinerna och torktumlaren och alla tre vagnar stod i varsitt hörn typ.

Jag inser att det här verkligen är ett i-landsproblem men det är irriterande! Varför kan man inte bara se till att allting står där det ska liksom?

Dagens horoskop:

You will be able to get out of doing an unpleasant task today, by pretending you are a chicken.
Jaha, vad har vi gjort idag då? Städat som små tokar. Just nu dammsuger sambon, potatis kokar på spisen och en falukorv ligger i ugnen. Mmm, potatismos.

Min hjärna är lite sliten just nu, hungrig och dan, orkar inte blogga vackert. Undrar om det är okej att sova middag en liten stund efter maten?

Ja det tror jag nog.
Okej, jag ber om ursäkt för mitt spammande nu men det är såhär det blir när sambon jobbar över och jag är snorig och uttråkad.

Jag tänkte bara visa hur vårt kylskåp ser ut nu, vi har ett par tillskott bland bilderna. Och ja, jag borde ha tagit de här bilderna under dagen, lite dagsljus hade varit bra. Nu får det duga med detta.


Dagens favoritlåt är Two Beds and a Coffee Machine av Savage Garden.

 

Vad hände med Savage Garden förresten? Deras låtar är fantastiska!

Såhär är det, jag har en kompis, som fyller år idag. Emma heter hon. Vi har hängt ihop ett tag hon och jag, inte lika länge som Ida och hon har men ett bra tag liksom. En gång i tiden var vi små och oskyldiga. Nu är vi dock inte lika små, och definitivt inte lika oskyldiga.

2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

Nu får våren gärna komma. Inget slask. Bara solsken och värme.
Igår gick jag och la mig klockan 21. Tror jag slocknade klockan 21.15. Jag vaknade klockan 09.00 av att Wilma stod och slickade bort ögongrejjs från mitt ögonlock. Mysigt katten, very fresch.

Hursomhelst, efter 12 timmars sömn har jag feber och ont i huvudet. Det borde vara emot lagen att vakna med huvudvärk.
Jag förstår inte alls hur detta gick till. Jag har klarat mig utan större sjukdomar hela hösten och vintern, men igår. Igår slog det till. Jag är så attans förkyld att det finns inte, om jag trodde jag har varit förkyld förut så är det ingenting mot detta. Jag känner mig så matt i hela kroppen, svettas som en liten gris, hostar och snorar.

Gud vad bra att jag ska gå på ett möte på ett föräldrakooperativ nu klockan 10 och sen jobba två timmar i eftermiddag i Tumbo. Jag som känner mig så fräsch. 

Varför har detta drabbat mig NU?! Verkar jag ha tid för detta?! Nej.



Mötet gick bra, tog dock alla mina krafter. Nu vill jag allra helst lägga mig och sova, men snart kommer pappafar hit så det går inte. Hualigen. Ikväll ska jag lägga mig tidigt!
Nu finns vår c-uppsats upplagd på DIVA. Ni hittar den här!

Ja, alltså, för er som vill läsa en skitlång och tråkig uppsats om genus. Men också för er som vill se mitt namn i ett fint offentligt dokument med! Mohahaha!

OBS! Nåde den som kommer och påpekar stavfel och fel i meningar! Nu är den inskickad och publicerad, no more ändringar.
Här kommer lite Sälen-bilder!






Okej, jag vet inte om jag har skrivit om detta, men sambons dator går sönder, ofta. Han är nog inne på sin fjärde eller femte ersättningsdator och antalet inlämningar för lagning allt som allt överstiger nog 15 gånger. Jag vet inte hur det går till faktiskt, men han verkar enbart få måndagsexemplar. Det är sladdar som lossnar inuti, knappar som inte fungerar och färger som flimrar.

I maj 2009 var den sista inlämningen, han fick också en ny dator då har jag för mig. Och, peppar peppar har det funkat bra.

Tills för en halvtimma sen.

Jag satt bredvid honom och han skulle öppna upp sin dator, alltså fälla upp skärmen. PANG sa det och så låg det små svarta smulor överallt. Skärmen har lossnat på ena sidan! Hur är det möjligt?! Jag förstår inte hur det gick till, han öppnade den likadant som han alltid har gjort, likadant som jag alltid har gjort. Varför lossnade den?! Turligt nog fick han en treårig försäkring i våras. Fast det hade väl egentligen inte spelat någon roll ändå, eftersom det alltid är 1 år produktgaranti på elprodukter, oavsett om man köper en försäkring eller inte. Och eftersom han fick en ny dator i våras hade den produktgaratin gällt.

Alltså, såhär ska skärmfästet se ut.


Men nu ser det ut såhär på andra sidan



Jag sparar mina konstiga sms jag får från vänner och bekanta.

Jag fick detta av sambon alldeles nyss;

"Tiitoitii4"

Och förut fick jag detta av Fran:

"Yes, we will be eating scrub salad and ice cream able for desert! I think eric told most ppl hat we"

Jo, alltså. När man arbetar inom förskolan är man ute i alla slags väder. Men! Eftersom jag inte har någon fast anställning får jag själv hålla med passande kläder. Så idag for jag och systeryster ut på jakt efter ett par passande skor. Skor som ska klara väta, snö och vara lagom rejäla liksom. I min storlek.

Ingenting på tunan, ingenting i skopunkten. Ingenting i sportaffärerna. Inte ens på coop fanns det passande skor! Jag tappade hoppet litegrann. Men! Så kom Linda att tänka på Skokanonen. Dit åkte vi.

Och kan ni tänka?? Där fanns det skor!

Jag handlade ett par braiga skor.

Jag är nöjd.
I söndags, inte torsdag, kom vi hem från Sälen. Jag fick visst något hjärnsläpp när jag skrev torsdag.

Hursomhelst,

Torsdag

Åka, åka, åka. En halv evighet i bilen kändes det som, halvvägs blev vi döhungriga men då hade vi redan åkt förbi Ludvika och ingen stor stad fanns i sikte på evigheter. Vi stannade i en liiiiiten liten stad, Vansbro eller Malung, minns inte vilken av dom. Hittade stadens "hangout", typ grillkiosken som var det enda som fanns. Det kändes som att staden bestod av en gata och en grillkiosk. Vi kom dit ett par minuter efter ett hockeylag med massa killar hade kommit dit, det blev drama när en av killarna upptäcktes med en starköl innanför jackan! Plus att killarna förstörde en av bordsdukarna.

Väl framme i stugan upptäckte vi en sjö på badrumsgolvet. Efter en kort undersökning kom vi fram till att vattnet inte kunde rinna bort någonstans, det var stopp överallt. Klockan närmade sig 19 och vi var trötta, kissnödiga och lite stressade. Efter ett antal telefonsamtal till stugägaren, (som befann sig i stockholm) fick vi tag på några rör-killar som lovade att komma klockan 7.30 nästkommande morgon. Okej, bara att härda ut till morgondagen, det gick ju att spola i toaletten, trodde vi.

Vi begav oss ut till den stora staden Sälen för att handla lite färskmat, bara för att upptäcka att både Ica och Coop stängde klockan 19. Vi fick handla på Shellmacken, svindyrt! Och människan bakom disken inne på Shell skrattade och sa att det var bra för affärerna att Ica och Coop stängde så tidigt. Vi tyckte inte det var roligt.

Tillbaka i stugan var Eric duktig och öste ut allt vattnet från badrummet. Vi lagade mat och la oss rätt så tidigt.

Fredag

Klockan 7.15 kom rörkillarna och fixade situationen i badrummet, det var fruset nere i rören. Vi kom också på den hemska upptäckten att vattnet Eric hade varit så duktig och öst bort hade varit kissvatten. Allt kändes så otroligt fräscht just då, eller inte.

Iväg till Lindvallen, jag var nervös hela tiden. Höll på att dö när jag såg berget. Värmde upp lite fint i en barnbacke, gick bra, jag trillade inte en enda gång. Jag bestämde mig för att hålla mig på en låg nivå och att försöka att undvika att trilla de här två dagarna. Tillåt mig att skratta såhär i efterhand. Mitt första försök på en riktig grön backe var katastrofal, jag trillade hårt. Vägrade sen att åka mer "stora" backar. Jag och Eric återgick till våra små fina barnbackar och sambon och Fran kastade sig iväg till bergstoppen.

Lite lunch och sen blev jag och Eric övertalade att följa med upp till toppen, tydligen fanns det en helt ny backe, en rosa, alltså lättare än grön som gick hela vägen runt berget typ. Lät lovande, så vi övertalades. Vi kom upp, letade rätt på en karta och hittade vår väg. Trodde vi. Helt plötsligt tog vårt lilla lätta, gröna, skidspår slut och vi befann oss inför ett jäkla stup! Den enda vägen därifrån var att ta sig ner för stupet, jag var inte road. Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv tror jag. Tårarna steg i mina ögon ett flertal gånger innan sambon äntligen lyckades övertala mig att försiktigt kasa ner för den brantaste delen. Efter ett flertal hysteriska utbrott, skrik och svordomar på sambon kom jag väl ner 10 meter på en timma. Jag var så arg, så arg och rädd. Tur att sambon inte tog mina utbrott på allvar. Som Eric sa ett par timmar senare, båda paren var på upphällning där. För det var inte bara jag som var hysterisk, fast Eric tog det mer som en man. Han led i tysthet. Jag utnyttjade min ställning som tjej och skrek. Jaja, ner kom vi. Fast det tog halva dagen ungefär.

Väl nere andades vi ut och åkte lite fina barnbackar igen. Tills sambon och Fran övertalade oss att åka upp på toppen igen, för nu var de dödligt säkra på vart det där lätta skidspåret gick. Vi följde med upp. Vi åkte och allt kändes bra, lagom lutning och jag gled fint. Tills plötsligt, det lätta spåret försvann och slutade i ett nytt stup! Wtf liksom! Samma sak igen, hysteriska utbrott och svordomar tills jag lyckades ta mig ner. Svor dyrt och heligt att aldrig någonsin följa med upp i en lift igen.

Sambon och Fran insåg att det nog inte var läge att pressa mig eller Eric längre så de åkte iväg på farliga backar själva och jag och Eric hittade en bra grön backe att åka i. Ingen barnbacke och det var lagom lutning. På slutet susade vi ner för backen.

På kvällen bastade vi, åt god middag, spelade spel och drack alkohol. Fast vi var trötta, hela min kropp skrek. Vi la oss redan vid 23-tiden, jag slocknade direkt.

Lördag

Vaknade, trööööööött. Åt frukost, packade in oss i bilen och åkte mot backarna. Jag var så dödligt trött i kroppen. Vi bestämde oss för att värma upp i en grön backe. Knappliften var långsam och mina ben var som vatten. Efter ett par åk bytte vi backe för en snabbare lift. Jag och Eric ägde vår tidigare backe, vi susade ner som vinden. Sambon och Frallan åkte sina livsfarliga backar. De försökte tappert att övertala oss att följa med upp till toppen igen, utan framgång. Men däremot blev vi övertalade att följa med upp i sittliften till en blå backe, jag vet inte hur det gick till dock. Väl uppe fick jag ångest. Det var ju också ett stup! Men, vi var ju tvungna att ta oss ner på något sätt. Sambon var sockersöt som en kattunge och uthärdade mina hysteriska utbrott. Och ner kom vi. Sen åkte jag den backen tre gånger. Sista gången trillade jag inte alls!

Sorgligt nog fick jag åka utan stavar, sambon tog de ifrån mig och sa att jag skulle åka bättre utan. Jag kände mig som ett mongo som åkte omkring utan stavar, alla andra fick ju ha stavar! Andra gången i blå backen trillade jag, och en man som stod ett par meter bort tittade på mig och skrattade. Inte ok!

Jag besegrade den blå backen iallafall, sista gången var jag knappt rädd. Sambon gav mig en eloge dock, för de mest spektakulära kraschningarna han någonsin sett. Yes, det känns ju bra.

Söndag

Upp och städa stugan och bege sig hemåt. Tog en halv evighet att åka hem och vi var alla dötrötta. Min stackars kropp har väl aldrig fått slita så som den fick göra i backarna!



Och vad har jag gjort sen då? Jag hade planerat att ta det lugnt med min stackars kropp, den behövde vila. Men inte. På vägen hem från Sälen blev jag uppringd av en förskola som behövde vikarie, fick jobba både måndag och tisdag. Och så ringde de nyss, jag ska jobba imorgon med. Känns trevligt att få in lite pengar faktiskt, så himla kul är det inte att snylta på sambon ska ni veta.

Yes, nu ska jag nog duscha och borsta tänderna och sånt där nödvändigt.