Ack ack ack, det räcker inte med att vara streetsmart. Man måste tydligen kunna skilja på fejk-mail med!

Alltså, det är ju jättetråkigt att människan blev av med en massa pengar. Men! Ska man vara ute på nätet och använda sig av mail så måste man kunna tänka ett steg längre med. "Hmm, är det helt vettigt att jag ska betala flera tusen för att få ut en vinst? Är det helt vettigt att jag har vunnit något när jag inte ens har tävlat någonstans? Är det vettigt att ge ut sitt kontonummer och körkort till en tävling jag aldrig har varit med i och som inte ens kan kontakta mig personligen?" Svaret på samtliga frågor är: NEJ!

Snälla människor, ni måste tänka ett steg längre!

Och för övrigt är jag hemma i Sverige igen. Dödstrött och några tusen kronor fattigare. Har precis tagit en dusch och skrubbat bort London från mig. Vilket var extremt nödvändigt för hotellet var nasty. Very nasty. Fast London i övrigt var lovely!
Om en liten stund blir jag upphämtad för att åka till London! Tjoho! Fast det regnar tydligen där idag, och det ska det göra imorgon, och dagen efter det... Bleh. Varför kan inte det vackra vädret vi har här följa med oss till London? Det förslaget får min röst iallafall.

Jahapp, och alldeles nyss trodde jag att jag såg i syne. En litenliten fågel flög omkring innanför nätet på balkongen! Alltså, den var instängd typ. Någonstans finns det ett hål som en litenliten fågel kan flyga igenom. Efter ett ögonblicks panik tog jag telefonen och skulle ringa efter hjälp men då hittade fågeln ut. Very strange.

Och förvörigt har jag verkligen varit duktig med packningen, bara det allra minsta i klädväg har jag stoppat ner i väskan. Vilket var tur för plöstligt vägde min necessär 1,3 kg! Jag fattar det inte. Och då har jag verkligen bara stoppat ner allt som jag använder dagligen, plus en liten palett med ögonskugga. När hände detta? Det är inte klokt. Men tur att jag knappt hår några kläder med mig eftersom min necessär väger bly. Jag har inte ens med mig en handväska liksom! Det ska jag handla i London tänkte jag.

Däremot har jag med mig min fina rosa kamera, jag ska fotografera resan. Fast några bilder här blir det inte förrän tidigast nästa vecka. Min usb-sladd är nedpackad i en kartong någonstans.
Alltså, idag var vi och köpte 10 nya flyttkartonger, de är snart slut. Tror vi har typ fyra kartonger kvar där, sen hade vi ju fått 10 stycken av systerLinda. Plus att sambon har tagit hem ett par kartonger från jobbet. Det är helt sjukt mycket grejjer.

Eftersom vi har sålt bort många av våra möbler börjar det nu kännas som att det kommer vara jobbigare att flytta alla kartonger än alla möbler. Vad bra att vi har bokat en hel lastbil till möblerna... Känns som att det kommer vara kartongerna som behöver lastbilen istället för möblerna.

Plus att de flesta av kartonger är aptunga. Hehe. Vad roligt det kommer att vara att lyfta alla kartonger! Dom väger bly. Det gäller att välja rätt kartong att bära alltså! Typ roulettkartong - välj rätt kartong eller få ryggskott!
Idag var vi på födelsedagskalas för systersonen Wille, det var trevligt. Som vanligt vet inte vi att det är dags att gå när alla andra gäster går hemåt så vi stannade kvar och glodde på film och åt hämtmat med värdfamiljen. Moahahaha, vi är som något slags tuggummigäster som aldrig tar slut. Fast jag tror att det är okej.

Vi tog med oss två köksstolar till Emelie och Jocke, vi ska ju ändå skrota bordet och de behövde fler stolar så. När vi kom in genom dörren tittade Nova på oss och sa till William "Dom har köpt stolar till dig!" Haha, jorå. På ett fyra-årskalas ger man bort stolar, nästa år blir det ett matbord då? Den som lever får se.

Nu ska vi snart ta tag i våra lata kroppar (eller ja, min kropp är iallafall jäkligt lat, sambons vet jag inte riktigt med) och börja packa massa saker igen. Det känns som att det enda vi gör är att packa fast samtidigt krymper inte röran? Jag förstår inte detta mysterium!
Sambon skaffade sig ett nytt nöje idag, efter jobbet kom han hem med en elgitarr! En vackert mörkröd glänsande elgitarr. Och en förstärkare såklart. För man måste ha en gitarr-förstärkare till en elgitarr. Det är alltså den tredje förstärkaren han har fört in i vardagsrummet. För ett par dagar sen hade vi en till men lyckligtvis såldes den. Så nu har vi alltså tre. Fast en är ju till elgitarren och de andra två... Ja, de andra två är ett mysterium. De är tydligen superduper båda två. Fast ja just det. Vi har ju inga högtalare längre! Inga alls! Men däremot har vi två förstärkare. Utan högtalare.

Men men, tillbaka till sambons nöje. Han är lycklig som ett barn på julafton och sitter just nu och härmar kända riffs från youtube.



Och förövrigt vandrade jag in på Deichmanns idag och spanade in ett par apsnygga stövlar. Jag köpte dom inte dock, de är lite utanför min vanliga "stil" (om jag nu har någon stil vill säga) så jag var lite osäker. Men jag ska spana på dom lite mer imorgon och bestämma mig huruvida de ska följa med mig hem eller inte. Den som lever får se.
Idag efter jobbet var jag och klippte mig, det var sannerligen på tiden. Det var alldeles för länge sen. Nu luktar mitt hår alldeles ljuvligt, nästa gång ska jag bannemig fråga vad det är som luktar så ljuvligt och så ska jag nog köpa det av dom! Very lovely. En hel del hår kapades av, fast det var väldans slitet. Så allt som kapades var väldigt nödvändigt. Fast jag kan ju säga att man vet att man har långt hår om frisören kan kapa av nästan 2 decimeter och man fortfarande räknas som "långhårig", fast nu är det kortare långt. Ja, ni får väl se mig i verkligheten för att se resultatet för jag har verkligen ingen lust att fotografera mig själv.

Och utmattad är jag med, satan så kallt det var när jag slutade jobbet idag! Och det blåste ända in i märgen, en blåst full med vassa små istappar. Inte okej. Jag nästan sprang över stan idag för att fort komma in i frisörens varma salong. Imorgon blir det varmare jacka!
Alltså, det är rörigt till tusen här i hemmet just nu. Men sakta sakta rensas det bort, i lördags var vi en sväng till tippen och på torsdag ska vi dit igen. Förhoppningsvis sista svängen, eller iallafall näst sista svängen. Alldeles nyss var det en kille här och köpte vårt gamla xbox som har stått i en kartong sen typ två år tillbaka, igår var det en kille här och köpte sambons gamla crashpad och för 10 minuter sen packade sambon ner vårt hembiosystem och körde iväg det till en köpare. Nu ska bara golfklubborna ut på annons och antagligen den fina gitarren. Vill någon köpa?

Och för övrigt ska vi köra köksbordet till tippen med, antagligen nu i helgen. Såvida ingen vill överta det? Skrik till i sådanfall, fast två av stolarna är redan bortlovade till systeryster så ni får i sådanafall ett köksbord för fyra med två stolar.
Om ni undrar varför det går trögt på bloggfronten så får ni en förklaring nu.

Jag lever i kaos och vi har hundra tusen saker till att röja undan. Vad ska sparas och vad ska kastas? Ja det är den eviga frågan.









Och förövrigt ska vi sälja undan lite saker, bland annat ett snyggt hembiosystem som låter bra men som vi inte ska ta med oss i flytten och sambons golfklubbor. Köp! Köp!
Den senaste boken i mitt lilla "bibliotek" är alltså En flickfotografs bekännelser, boken på allas tankar? Eller iallfall boken på alla topplistor. Jag kan tycka att andledningen till topplaceringarna på listorna är egentligen inte för att boken är bra skriven. Jag tror att alla köper boken just för att få veta allt skvaller och skandaler som Bingo har varit med om. Folk är nyfikna på om han verkligen har gjort allt det där som ryktena påstår, det var iallfall jag och det var därför jag köpte boken. Och jag kan väl säga att boken ger en inblick bland Bingos alla sjuka minnen och upplevelser, en del saker han berättar om är totalt crazy.

Om han har skrivit boken helt själv vet jag inte, fast det antar jag. Det kan förklara bristen på flyt i texten, men samtidigt fattar jag ju att det är svårt att sammanfatta ett helt liv i en liten bok ( och jo, boken är inte särskilt lång). När jag läser så blir jag stressad av texten, den är skriven på ett hetsigt sätt. Fast det kan ju bero på att Bingos liv i sig har varit väldigt stressigt och hoppigt.

Det här blir väldigt osammanhängade känner jag, fast det visar samtidigt min uppfattning av boken. Alla tycker såklart olika, det här är bara vad jag tycker och ingen absolut sanning.
Alltså, mitt jobb är riktigt härligt! Jag vet att det inte är något högstatus-jobb, eller särskilt glamoröst och om man inte gillar barn särskilt mycket eller har humor och tålamod till tusen så ska man verkligen inte jobba på en förskola. Som tur är så skiter jag fullständigt i statusfaktorn och jag tycker väldigt mycket om barn. Visst att blöjbyten i mängder, utslag och snor inte är den roligaste delen av mitt jobb men alla jobb har tråkiga inslag, så är det bara. Och det är väl rätt så tursamt att jag verkligen tycker om mitt val av yrke, för annars skulle händelsen idag göra att jag bytte yrke. Fast det kommer jag inte att göra, nu räknar jag det som en yrkeserfarenhet. Eller något, hah.

Nu undrar ni vad som hände idag och det ska jag berätta för er. Idag blev jag kissad på. Yep. Fast inte med flit och inte sådär som i filmer när föräldrar ska byta blöja och en bebispöjk kissar rakt upp och prickar sin förälder. Nej nej, en läckande blöja höll inte tätt när barnet satt och halvsov i mitt knä. Otroligt glamoröst.

Fast då är det bra att man har bra arbetskamrater som man kunde lämna över det läckande barnet till och som skurade upp golvet så att jag kunde hoppa in i duschen på jobbet och byta till rena kläder.

Väl hemma byter jag om till mjukiskläder och tömmer Litterlockern på kattbajs. I köket står en massa disk och alla mina kläder ligger hullerombuller, delvis i kartonger i sovrummet som man måste hoppa över för att komma till sängen och delvis på det dammiga golvet.

Men ändå känner jag mig tillfreds. Tillfreds med mitt liv som har en otrolig brist på glamour. För ärligt talat, hur kul är det att hela tiden vara perfekt? Blondinbella har nog aldrig blivit kissad på eller rensat kattbajs dagligen. Fast å andra sidan har hon skrivit en bok om hur man ska bli framgångsrik och lycklig. Jag behöver inte skriva en bok, eller läsa hennes för den delen.

Jag är lycklig ändå. Framgången, den skiter jag i.

Uppdatering ett par timmar senare:


Och så upptäckte jag just att det är ett stort hål i min strumpa. Också ett glamouröst inslag i vardagen!
Yes, här kommer svaret ni alla har väntat på! Svaret på min natt-tramsiga citat-fråga! Mohahahha, jag vet att ni alla har undrat och legat sömnlösa i er ångest över att inte ha kunnat komma på vart citatet är ifrån.

Och jag kan ju säga som så att ibland är det som att ni inte känner mig alls kära sötnötar.

Buffy! Säsong 2 avsnitt 21. Citatet kommer runt 1,55 minut in i avsnittet här nedan. Det är helt okej om ni inte bryr er tillräckligt för att titta!



Och nu ska jag traska iväg till jobbet.
Nu har vi sålt högtalarna, högtalarna is no more. Ack ack ack, hur ska jag nu kunna poppa runt för mig själv i vardagsrummet? Ingen som vet.

Efter flytten kommer vi köpa nya högtalare men fram tills dess är det tyst i lägenheten.

Och nej, med rubriken menar jag inte att högtalarna var vackra. Tänk till lite nu fölk!
Bästaste citatet hittills:

It's a big rock. I can't wait to tell my friends. They don't have a rock this big.


Hahahahaha!

Och ja, jag tycker att det är roligt även när klockan inte är 01.07 på natten. Bonuspoäng till den som vet vart det är ifrån, och google är förbjudet!

Fast å andra sidan kanske det börjar bli dags att gå och lägga sig?
Så, igår hämtade vi ut min dator och den startade inte. Samma sak hände sambon en gång med hans dator efter att den hade varit inlämnad, då visade det sig att HP hade glömt att koppla in en sladd till på-knappen på datorn när de bytte hans skärm. Så, vi misstänkte samma sak med min dator nu.

Vi kommer till elgiganten och det är en ny kille bakom service-disken, inte någon av de andra som vi tidigare har haft kontakt med. Sambon lägger fram min dator och förklarar läget, att den har varit inlämnad och att den nu inte startar. Varken på batteriet eller med strömsladden.

Killen tar datorn och trycker ett par gånger på strömknappen, ingenting händer. Såklart. Killen plockar bort batteriet och försvinner in bakom väggen i 5-10 minuter. Han kommer tillbaka med en ny strömsladd och säger att "Nu funkar datorn, det är fel på er strömsladd". Jaha? Hur fan kan det vara fel på strömsladden när datorn inte fungerar med batteriet då? Något känns fel. Vi frågar om killen har gjort något med datorn, typ öppnat den och kopplat på sladden till strömknappen. Killen säger att "Nej, jag har inte gjort något. Det är fel på er strömsladd".

Vi provar nu att stoppa in batteriet igen och starta enbart på den, eftersom han verkade påstå att batteriet var slut. Men nu funkar den med batteriet med. Alltså, vår slutsats är att han har öppnat upp datorn och kopplat in sladden. Men killen blånekar och envisas med att det är vår strömsladd det är fel på!

Det är inget fel på strömsladden. Den fungerar alldeles utmärkt eftersom att datorn går på ström nu.

Hela grejjen är att jag inte hade brytt mig om killen bara hade erkänt att han har öppnat datorn och pillrat lite. Då hade jag varit nöjd. Liksom skitbra att han kunde fixa datorn utan att den behövde lämnas in tycker jag! Det som gör mig förbannad är att han står och ljuger oss rakt upp i ansiktet. "Ta hem datorn och prova med en annan strömsladd i ett par dagar" Va fan liksom?!

Yes, min dator har under veckan varit inlämnad, för samma fel som i vintras. Och jag måste säga att service-människorna på Elgiganten har varit superbra! De är hjälpsamma, informativa och snabba!

Men! HP-s reparationsavdelning däremot... Idag var vi och hämtade min dator, de har gjort exakt samma sak som förra gången. Vilket inte höll då, vi får väl se hur det går nu. Eller? Sa jag att vi får väl se? Det blir väldigt svårt. Varför blir det svårt? Jo därför att datorn INTE STARTAR! Va fan liksom? Kontrollerar dom inte ens att datorn startar efter utförd "reparation"?!
Det är onsdag och jag kom hem från jobbet för ungefär en timma sen, det blåser massor ute och barnen höll på att blåsa bort! Turligt nog hade vi mest inneaktiviteter idag, jag och Anette hade språkstimulans på förmiddagen med knopparna. Alltså de allra minsta barnen. Haha, tillåt mig att skratta såhär i efterhand! Efter ungefär 15 minuter med ramsor och upprepningar höll hälften av barnen på att krypa ur skinnet, ettåringar klarar inte så mycket mer än så. Men de där 15 minutrarna var roliga!

Nu funderar jag på att gå ut i köket och rensa lite av röran och kanske göra något att äta? Den som lever får se.
Och så måste jag bara berätta om vad vi gjorde i lördags sambon och jag. Framåt kvällen tog jag en långlång varmvarm dusch för att värma upp mig efter en frusen dag. När jag kom ut från duschen så hade sambon letat fram min elektriska värmetoffla och startat den så att den var alldeles varm och skön. Fortfarande iklädd min duschhandduk och handduksturban på huvudet så satte jag mig i soffan bredvid sambon, fötterna i värmetofflan och så tittade jag och sambon på en dokumentär om livet på den kalla tundran i Ryssland! På kanal två!

Vi satt sida vid sida, varma och gosiga och tittade på hur björnar och järvar och hökar lever i Ryssland i nästan en timma. Plötsligt insåg vi att klockan redan hade hunnit bli 20.30 och vi behövde handla ingridienser till varma mackor. Så, jag fönade håret och så åkte vi till coop forum. En helt folktom affär och klockan var väl runt 21. Vi strosade omkring, köpte massor med goda onyttigheter och så tittade vi noggrant på en sån där reklamfilm om något superbra köksredskap en liten stund.

Sen åkte vi hem och gjorde varma mackor och kollade på ett par avsnitt av Buffy.

Såhär i efterhand så låter det väldigt "gammalt" och "tråkigt" att göra på en lördagskväll när man berättar det. Men hela kvällen var så fruktansvärt mysig och underbar så det finns bara inte! Jag antar att ni borde ha varit där för att förstå det hela.

För mysigt var det.
Idag är det måndag och jag är riktigt pigg faktiskt, det är skönt att börja så sent som 10.30 på måndagar ska jag säga er. Mitt förra schema var ju lite jobbigare på måndagar, börja 6.15 liksom, uscha. Fast det gör jag ju iof imorgon så glädjen är kort.

Igår var vi förbi systeryster Emelie och lämpade av byråarna som de har köpt av oss, god söndagsmiddag fick vi med! Inte helt fel ska jag säga er.

Och så är min dator inlämnad igen, stackars datorn. Vi får se om de faktiskt lyckas fixa felet den här gången. Den som lever får se.
Idag är det lördag och jag glad, det är skönt med helg! Den här veckan har varit väldigt lång.

Dagens horoskop:

People around you are starting to look a bit complacent. Good day to adopt a haunted expression and carry a large ball of aluminum foil.