Jahapp, det har gått över en månad sen Vega välte hyllan över sig och ännu är hennes hälta inte borta. Den senaste veckan har den faktiskt blivit värre. Inte bra. Så, nästa vecka börjar karusellen om. Fast den här gången på hemmaplan, har bokat tid hos Distriktsveterinärerna för att kolla upp varför hältan har blivit värre helt plötsligt.

Dumma dumma katt. Varför ska du envisas med att göra så dumma saker?

En väldigt varm sommardag förra sommaren så var jag påväg hem från jobbet på min sletna gamla cykel och på cykelbanan låg det en vit katt. Eftersom den inte flyttade på sig så stannade jag cykeln, katten var väldigt flämtig och den vita pälsen var lite oljig och sådär. Men katten var väldigt väldigt gosig och sällskapssjuk men jag blev lite orolig, dels på grund av oljan i pälsen och dels för att den var så flämtig, det är inte ett bra tecken när en katt nästan enbart andas genom munnen och tungan sticker ut.

Jag ville inte lyfta upp katten för att känna om den möjligtvis hade blivit påkörd eller något som kunde förklara oljan i pälsen eftersom jag inte ville få eventuella löss och parasiter på mig och sen hem till kissarna här hemma. Så jag bestämde mig för att cykla hem och om katten var kvar dagen därpå så skulle jag försöka få en närme koll då och också ta med vatten till katten.

Men dagen därpå var inte katten där och sen såg jag den inte mer. Jag har haft lite jobbiga känslor angående den här katten ända sen dess, jag har tänkt på den varje gång jag cyklar på det stället och så får jag ångest. För tänk om katten hade invärtes skador och jag lät den dö i ett dike? Usch.

Men! Igår såg jag den vita katten! Den gick på cykelbanan, hel och ren och oflämtig! Så den lever och verkar må bra!

Och ja, det är samma katt. Den har ett väldigt specifikt utseende.

Så, nu kan jag äntligen släppa mitt dåliga samvete. För katten lever. Och faktiskt känns det som en sten har lyfts från mitt bröst.
Alltså, jag hörde en liten snutt av den här låten på teve. Och jag blev intresserad. Så, in på google och sen spotify och nu måste jag dela med mig. Ni måste lyssna. Den är fantastisk.

Agnes Obel - Riverside
Igår fyllde jag år, ett helt år äldre blev jag. Men ärligt talat känner jag ingen större skillnad. Dagens ägnades åt att vara ute i Hyvena med mamma och Stig och elda och på kvällen kom Ida över en sväng och så kollade vi på film och drack saft. Väldans mysigt måste jag säga.

Även idag har vi varit ute vid Hyvena men också en sväng hos sambons föräldrar.

Idag är det dymmelonsdag, dagen då påskfriden inleds enligt wikipedia. Jag är ruskigt okunnig om påsken, men men. Dymmelonsdag. Idag hade vi påskfirande på jobbet, barnen var utklädda till påskkärringar och påskgubbar och så åt vi påskbord. Ett riktigt påskbord som Ingela stod och gjorde när vi andra var i skogen och letade påskägg. Ett påskbord komplett med både omelett och janssons frestelse och tre olika sorters sillar. Det är nog inte alla förskolor som har sådan lyx kan jag tro!

I skogen gömde vi påskägg som barnen fick hitta och sen fick de äta torkad frukt och popcorn, de var i sjunde himlen.

Efter jobbet svängde jag förbi resebyrån och kopierade mitt pass för att de ska fixa visum inför Australien-resan. Och på tal om australien så sitter jag just nu och tittar på Gränsbevakarna Australien och får ångest inför vår resa. Jag är orolig för allt, att jag ska trampa i knark och fastna hos knarkhundarna, att jag av någon anledning ska bli nekad inträde i landet, att jag ska hamna i ett sånt där litet rum där de ska intervjua mig i evigheter om min anledning till att resa till australien etc. Det finns massor med saker att åka fast för och jag oroar mig för alla, redan nu. Hualigen. Jag borde inte titta på såna här program, det gör mig bara orolig.

Hursomhelst, såhär såg jag ut idag!



Väl nere på staden så svängde jag också förbi VeroModa och köpte en jättefin sommarklänning! Den passar nog perfekt att ha på sig i australien kan jag tro!

Tillägg ett par timmar senare:
Alltså, herregud! På helheltsbilden på mig syns det verkligen att jag jobbar på en förskola. Det skriker dagisfröken om hela mig. My god. Att det kan vara så tydligt.
Alldeles ljuvligt väder ute idag, det är inte klokt! Här har man stått och frusit hela jäkla vintern, kämpat med ungarna som vägrar ha på sig sina vantar och sen gallskriker för att de fryser om händerna, kämpat upp i skogen med ettåringar som dels knappt kan röra sig i alla sina kläder och som sen fastnar i snödrivorna. Då är våren låååångt borta. Men no more! Våren är äntligen här och det är alldeles ljuvligt! Jag älskar denna ljuvliga vår!

Om en litenliten stund ska jag byta om och traska iväg till ett step-pass, jag tror faktiskt att idag är det allra sista step-passet. Instruktören såg väldans gravid ut förra gången så vi får se. Det blir en tråkig nyhet i sådanafall, vet inte riktigt vad jag ska träna för något då på måndagar istället...
Denna söndag har varit väldigt produktiv, eller, jag har varit väldigt produktiv. Jag har på egen hand storstädat hela lägenheten! Mycket duktigt av mig. Sen har jag även lagat mat, också väldigt duktigt av mig. Plus att jag har skrivit utvecklingssamtal. Också mycket duktigt av mig.

Nu funderar jag starkt på att gå ut med soporna. Kanske.

Eller så gör jag det senare.
Okej, jag älskar vår nya spegel. Jag älskar detaljerna på ramen och att faktiskt ha en helkroppsspegel igen! Det är ljuvligt. Nu behöver jag inte ställa mig på en pall i badrummet när jag vill se min outfit.

Så, premiär för vår vackra spegel. En dagens outfit! En såsarunthemma-outfit. Otroligt vackert och exklusivt!

Idag har det varit en riktigt vacker solskensdag. För alla andra. Själv hade jag planer på att gå ner på staden och sen möjligtvis ta mig till Kungsör och gå på marknad. Men så blev det icke. Fick ett konstigt migränanfall nästan direkt efter frukost imorse, väldigt otrevligt. Och såhär, flera timmar senare sitter en molande jobbig huvudvärk fortfarande i. Vilket satte stopp för kvällens planer. Bleh. Det var meningen att jag och sambon skulle susa iväg till Emelie och Joakim för en trevlig kväll. Men men, det får bli en annan gång.

Idag har vi roat oss med att ha alla persienner nerdragana för att jag blir så väldigt ljuskänslig när jag har migrän. Sambon har jour så han är inspärrad nära sin dator och jag har bara varit hängig. Men alldeles nyss satte vi upp vår efterlängtade spegel i hallen!

Vi beställde en spegel från Lyckebo här på Köpmangatan för över en månad sen, i förra veckan kom den. Helt sönderpangad av leveransen. Inte bra. Så fraktföretaget fick buda hit en ny spegel åt oss. Så nu har vi en superfin spegel, den är väldans vacker! Själva spegeln kommer från ett danskt företag som heter Nordal som har väldigt fina saker.

Idag ägnade vi halva eftermiddagen på jobbet åt att blåsa såpbubblor med barnen. Det var mysigt, mindre mysigt när bubblorna smäller i ansiktet på en men det är smällar man får ta. Det är fint med såpbubblor. Jag önskar att jag hade haft min kamera med och tagit kort på bubblorna så att jag hade kunnat visa er. [förtydligande] Alltså visat er såpbubblorna och det fina vädret, inte barnen, för bilder på barnen får endast visas på jobbet. [/förtydligande]

Sen såg jag också min första fjäril för året, det var en knallgul citronfjäril och det är ett bra tecken. Jag vill minnas att någon någon gång sagt till mig att om den första fjärilen man ser är en citronfjäril blir sommaren solig. Om det är en nässelfjäril så blir det en molnig sommar. Minns dock inte vem som sa det. Jag ropade glatt till ungarna att "Titta vilken fin fjäril!" och barnen sätter iväg i samlad tropp på jakt efter den där stackarns fjärilen, åt helt fel håll eftersom ingen av dom faktiskt såg den.

Summa kardemumma är väl att våren är bannemig här!
Precis kommit hem efter min premiärtur med cykeln för det här året. Lite sent kan säkert vissa tycka men själv tycker jag att det är tidigt, för mig iallfall. Men det är så det blir. Igår gick mitt busskort ut nämligen och eftersom sambon och jag försöker spara pengar så köper jag inte ett nytt busskort, jag ska cykla istället. Mycket duktigt tycker jag. Plus att det passar bra med mitt nya renlevnadsliv.

Hursomhelst, med min cykeltur kom jag fram till att det tar längre tid att cykla till jobbet än från. Antagligen därför att det är uppförbacke dit och nerförsbacke hem? Men men, min plan är nu att köpa mig en cykelhjälm och en sån där vattenflaska som ska sitta på cyklar.

Hur var det igårkväll då? Jo det var trevligt. Förutom för stackars Ida som ägnade kvällen åt att må dåligt och kräkas, dock inte av magsjuka. Vi lagade mat, provade sambons massagemaskin som han fått i present och så fick vi ögonbrynen noppade av Emma.


Idag ska sambon åka iväg på kalas uppe i Stockholm igen. Icke jag. Jag stannar hemma och ska vara värd för ett väldans trevligt evenemang. Idag kommer Ida, Jenny och Emma över och vi ska laga mat och umgås lite sådär lagom mysigt.

Fast först måste jag snart väcka sambon, han lovade igår att han skulle hjälpa mig att städa och det kan vara trevligt för flickorna som kommer hit om de inte måste vada i typ katthårstussar. Det märks att våren har kommit för det bara öser hår från katterna, stora klumpar ligger lite här och var.
Och dagens irritationsmoment var en katalog med utesaker som vi fick till jobbet. Massor med utegrejjer, typ hinkar och spadar och sånt. Och på varenda bild där barnen lekte på ett sätt som kunde göra dem smutsiga så var det pojkar. För det är tydligen bara pojkar som leker i sandlådan, det är tydligen bara pojkar som cyklar på trehjulingar, det är tydligen bara pojkar som leker polis. Det var två flickor med, de hoppade hopprep och satt i en stor vagn.

Gah! Sånt här stör mig faktiskt något extremt. Varför ska barnen formas redan som små? Varför kan de inte få vara neutrala smutsiga ungar som leker med vad som helst?

Sen säger jag inte att flickor inte ska få leka i "dockvrån" eller att pojkar inte ska få leka med bilar. Eller tvärtom med, att pojkarna leker med dockor och flickorna med bilar. Vill de det så kör på! Så länge som de gör det för att de själva väljer den leken, inte för att det förväntas av dem.

Sen stör det mig något fruktansvärt att jag redan i den här texten lägger in kön i lekar, varför väljer jag själv att skriva om dockor och bilar i exemplet här ovan? Gah!!

Suck, jag är lite arbetsskadad.

Summa kardemumma. Vi föds neutrala, formas till individer i- och tillsammans med vår omgivning i ett upplyst samhälle där vår individualitet hyllas. Så varför envisas vi med att forma in framtiden i färdiga könsstereotypiska mallar?

Okej, det märks att jag har missat träningen ett par veckor här. Imorse kände jag ingenting, inget på hela dagen. Alltså, ingen träningsvärk från igår. Jag var lite besviken faktiskt. Tro't eller ej. Men sen gick jag ju på danspasset, svettades som en liten röd gris för övrigt. Plus att jag äntligen klarade riverdance-delen! Hjälpligt iallfall, delen där man ska typ "vifta" med benet framför och sen bakom det andra benet och hoppa litegranna och sen byta typ. Den delen klarade jag! Finally! Som jag har kämpat med det där jäkla benviftandet. Men men.

Tillbaka till min ickeexisterande träningsvärk. Den finns no more. Danspasset kickade igång någonting och nu vill mina ben bara döööö! Och förmodligen lär det vara ännu värre imorgon. My gosh. Fast, det är samtidigt skönt. Då känns det att någonting händer.

För övrigt har sambon och jag ägnat den här regniga kvällen åt att titta på Clash of the Titans som vi har lånat från syster Emelie. Den var bra! Jag ger den 7 stjärnor. Ignorera det dåliga imdb-betyget. Den sidan har oftast fel. Hursomhelst, jag blev lite inspirerad av Medusa och skapade mitt egna medusa-alter-ego. Den som tittar på mig såhär på kvällskvisten, avsminkad och dödtrött ska bli livrädd.

Imorse gick jag upp okristligt tidigt för att öppna på jobbet, eftersom vi är små och privata och bara är fyra anställda så innebär det att vi också gör allt runtomkring. Vi lagar all mat på plats, vi sköter all städning och allt sånt. Vilket innebär att när jag öppnar så gör jag frukost. Eftersom vi lagar mat åt andra så har vi vissa hygienkrav som vi följer. Därför ser jag ut såhär varje tisdagmorgon när jag står och kokar gröt.



Och koka gröt, det har jag blivit duktig på. Jag brukar variera mellan havregrynsgröt och mannagrynsgröt. Dock blir det mest mannagrynsgröt eftersom det är hundra gånger godare. Det är inte så lätt som det låter att koka tio portioner mannagrynsgröt och samtidigt hålla koll på de barn som kommer till öppning. Min kollega börjar nämligen inte förrän en timma efter att de första barnen har kommit och då ska ju frukosten vara färdig för att ätas liksom. Mjölken kokar gärna över i just det ögonblicket som man vänder bort blicken mot ett barn. Men jag har blivit duktig. Nuförtiden är gröten inte ens fastbränd i bottnen! Mums hela vägen rakt igenom!

Att jag öppnade idag innebär också att jag slutar tidigt! Mycket trevligt. Idag hade jag kameran med mig i handväskan och påvägen hem från torget så fotograferade jag allt som jag funderade på. Jag var rätt irriterad på mina medmänniskor här i stan och deras skräpfasoner.

Varför är det så himla okej att slänga snus och cigaretter på marken? Och allt jäkla spott som jag får kryssa mellan för att jag inte vill trampa i någon annans saliv, stäng munnen och svälj människa! Eller folk som tar upp hundbajs bara för att sen lägga påsen på trottoaren! Tänk människa tänk!


Sen funderade jag på när fontänen ska sätta igång.


Och att jag nästa vecka ska börja cykla till jobbet. Kanske är dags att lära mig hur stadens cykelpumpar fungerar?


Och slutligen, tydliga vårtecken på vår innergård!


Och om 45 minuter ska jag återigen packa min träningsväska för att gå på ett danspass och känna mig som en stel, svettig och okoordinerad pinne igen. Tjoho!
Veckodagar är ett himla mysko koncept för små barn har jag kommit fram till. Det är rätt så abstrakt och blir lätt luddigt när man försöker förklara för en treåring om idag, igår, imorgon etc. För att underlätta samlingarna på jobbet har jag skapat en veckoträdsskog! Gubben som är på måndagen går alltså framåt dag för dag.



Och faktiskt, vi har kört med den här ett par veckor nu och barnen har faktiskt blivit lite duktigare. De kommer ihåg igår, idag och imorgon nu. Det är lättare när de har något konkret att titta på.

Och för övrigt var aerobicsen helt okej, svårt bara med nya rörelseblock som man inte kan. Och så var step-passet inställt för att gravid-instruktören var sjuk. Inte för gravid. Så, nästa vecka borde det bli step igen! Jag håller tummarna...
Jag har inte tränat step på tre veckor, eller, mer korrekt, jag har inte tränat alls på tre veckor. Tre veckor har den här jäkla sjukdomen hindrat mig. Vilket har gett mig lite ångest för step-instruktören är gravid och har varje pass meddelat att hon inte kommer orka vara step-instruktör hela terminen ut och att hon närsomhelst kan behöva sluta vara instruktör. Och eftersom jag tycker att step-passet är det allra roligaste passet har varje missat pass gett mig lite ångest. För det finns av någon anledning bara en step-instruktör.

Och så idag, idag skulle jag äntligen träna step igen. Jag kontrollerade friskis hemsida imorse för säkerhetsskull, och nej, det stod inga ledarbyten. Så, jag glad i hågen travade iväg till jobbet och gladdes faktiskt åt att träna. För nu skulle jag äntligen träna step igen!

Kommer hem, packar min väska. Sätter mig här en liten stund, kollar in på friskis sida bara för att. Och vad tror ni står då? Step är inställt. Istället är det aerobics. WTF?! Vet inte om det är ett tillfälligt byte eller om ledaren är för gravid för att träna oss längre. I vilket fall är jag besviken. Men, jag får väl försöka mig på ett aerobicspass då. Det är för sent att avboka nu och jag vill inte ha någon dum varning.

Men besviken är jag.

Plus att jag aldrig har tränat aerobics. Bleh.
Idag är det lördag och vi har inte gjort något särskilt idag, handlat lite och bara varit. Riktigt skön dag, trots vädret. En av våra grannar tog fram grillen imorse och de har premiärgrillat i regnet. Och jag antar att det var premiär eftersom den var helt ren imorse men nu när jag kom hem var den använd. Så, min fantastiska slutledningsförmåga kan dra den slutsatsen.

Nu är sambon iväg och leker med Tomas och jag är här hemma, skulle ha lekt med Emma och compani men Emma blev sjukt och jag tog tillfället i akt att vila upp mig lite till från min sjukdom. Fast den är snart över, så himla härligt att kunna andas genom näsan och inte vakna upp mitt i natten av andnöd!

Och Jenny ville se mitt hår, fick till en hyfsad bild så här får ni se iallfall.

Sambon har med klippt sig idag.

Yes, nu sitter jag här alldeles nyklippt i håret. Orkar dock inte ta någon bild för att visa er, ni får träffa mig i verkligheten istället. Men det är kortare och typ lite annorlunda.

Imorse tog jag sista kuren av penicillin, nu väntar jag bara på att det sista snoret ska försvinna från min kropp. Dock verkar det vara envist som fan. Bleh. Jag har ont i huvudet.