Mitt hem är invaderat av två målare som tar sig friheter med våra fönster. I förrgår fick vi en lapp om att på torsdag (alltså idag) ska våra fönster målas utvändigt och kan vi vara så snälla att ta bort alla möbler och sånt som är vid fönstren. Jag måste säga att jag är extremt nöjd med den otroligt långa förvarningen. Eller inte. Men men, det är inte målarmänniskornas fel utan det är ju hyresvärden som är dålig på att säga till om saker i tid.

Det sorgliga är att jag idag börjar jobba klockan 9 men fick gå upp 6.30 eftersom målarna kom vid klockan 7. Ack ack. Inte okej. Så, nu sitter jag här och bloggar och tre meter ifrån mig står det en kvinna i fönstret och målar. Jag har så svårt för sånt här, ska man prata med hantverkarna? Man kan ju knappast ignorera dem heller, det är ju fruktansvärt oartigt men vad ska man prata om då? "Hej hallå, ja jo du stör mig i mitt vardagsliv och jag fick gå upp två timmar tidigare men nu ska vi prata lite trevligt om absolut ingenting!"

Eller inte.

Och stackars katterna är instängda i lilla hallen och badrummet. Det är inte uppskattat.
Gud vilket härligt väder idag! På jobbet gick jag och Annika iväg med ungarna till en lekpark och vi höll på att flyta bort, okej det var mindre trevligt att svettas som en gris men själva solen är så himla härlig! Jag hoppas innerligen att sommaren håller i sig!

Dagen till ära invigde jag en klänning/tunika/långt linne som jag köpte i vintras. Dock hade jag korta shorts under också eftersom jag cyklade till jobbet. Men på jobbet bytte jag om till mer "ordentliga" kläder, sådana som inte gör något att de blir lortiga och svettiga.



Och efter jobbet cyklade jag ner till stan och lämnade blodprov. Gick sen in en snabbis på Vero Moda för att se om jag skulle hitta något att handla upp mitt presentkort för. Och det gjorde jag! Två vackra klänningar, en finklänning och en mer vardagsklänning. Jag är mycket nöjd.

Jag kunde verkligen inte somna igår vilket var fruktansvärt irriterande, som ni säkert förstår. Fruktansvärt irriterande eftersom jag var trött när jag gick och la mig, sen kom sambon och la sig också och jag var ännu mer trött. Men, så fort som vi släckte så blev jag klarvaken. Sambon började snarka snarkningar från helvetet och jag blev mer och mer irriterad för varenda jäkla snarkning. Och det var inte så att han låg på rygg heller, nej nej. Sambon snarkar när han ligger på sidan. Det spelade ingen roll att jag höll för hans näsa eller tvingade honom att byta position. Inte nog med att sambon snarkar helvetessnarkningar, han kan sova genom att jag dels håller för näsan på honom, dels rullar honom så att han byter position och dels slår honom så hårt jag kan.

Man ska inte slåss. Men igår fick jag psykbryt. Han låg med ryggen mot mig och jag låg med ryggen mot honom och för varje gång han gjorde en supersnark så for min arm ut och bonkade honom i ryggen. Hårdare och hårdare. Men snarkarn märkte det aldrig!

Vet ni vad som är ännu mer irriterande än en snarkande sambo? En snarkande sambo som inte vaknar och slutar snarka tills jag har somnat.

Men, till slut lyckades jag somna. Trots sambons motorsågsmassaker. Jag tittade på klockan runt 3 sista gången, det är tungt när jag vet att jag ska upp klockan 6. Jag var inte glad. Men jag har konstigt nog inte varit trött idag. Tills jag kom hem. Somnade på soffan en stund när sambon var ute och åkte motorcykel.

På tal om att sova, här är en bild som sambon tog på mig nu under midsommarhelgen. Han skulle gå och lägga sig bara för att upptäcka att jag ockuperade hela sängen.



Och så måste jag bara tipsa er om en av mina favoritlåtar för tillfället. Ni måste lyssna!

Shinedown - Call Me


Årets midsommarfirande tog plats ute i Sundbyholm, i Emmas mammas fina hus. Det var en jättetrevlig kväll/natt och vi bjöds på supergod mat! Fast det allra bästa var väl att jag vann en tävling! Dagen innan hade Emma skrämt upp mig med att vi skulle leka lekar, som att kasta pil och sånt. Och jag är totalt värdelös på sånt, så jag hade ställt in mig på att jag inte skulle klara något. Men, jag överaskade mig själv genom att kasta en boll i en hink och så vann jag tipspromenaden. Yes, jag är nöjd. Mycket nöjd. Lika nöjd som för två veckor sen när inträdesmänniskan på Brasseriet räknade fel och jag fick för mycket pengar tillbaks. Yes. Mycket bra.

Och såhär såg jag ut på midsommar. Eftersom det var kallt redan på dagen så struntade jag i min fina klänning och körde på byxor istället.



Och för en stund sen såg jag och sambon på Black Swan, det var inte särskilt bra. Jäkla psykfilm. Jag klarar inte av spegelbilder som lever sina egna liv eller tavlor som rör sig. Bläsch.
Yes, sambon är min hjälte! Han öppnade min trasiga dator, pillade och drog lite här och där och nu fungerar den igen! Nu kan jag vinkla skärmen hit och dit utan att datorn stendör. My hero!

För att fira detta ska jag nu betala räkningar.
Mayday! Min dator är trasig! Jag satt i godan ro och skulle köpa lite filmer från nätet när datorn plötsligt dör. Totalt slocknar och när jag försöker starta upp den så går det i ungefär tre sekunder innan den stendör igen.

Ni kan inte förstå min ångest. Det är ett halvår sen jag gjorde en backup på mina filer och det har ju tillkommit så mycket nytt som måste sparas! Ångest. Hur skulle jag spara mina saker när datorn inte ens startar?

Men, sambon listade ut att man kan starta datorn om skärmen står i rätt läge. På millimetern rätt läge. Så, nu har jag sparat ner allt viktigt och så sitter jag som på nålar, livrädd för att varje tangenttryckning är för hård och kommer rubba skärmen. För så fort skärmen rubbas, då dör datorn. Imorgon ska sambon leka kirurg och öppna datorn för att se vad som är knas.

Wish me luck!
Igår firade vi alltså midsommar på jobbet och vädret kunde ju ha varit bättre. När jag klev ut utanför min dörr för att gå mot bussen kändes det som att någon hällde ut en hink med vatten på mig. Överallt. Väldigt mycket vatten. Trots mitt stora paraply var jag blöt upp till knäna när jag kom fram till jobbet.

Och min geting-klädsel då, det funkade inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag hade inte riktigt tänkt igenom vad som händer när man sätter tejp runt kläder, byxorna fick jag på mig utan problem men när jag satte mig ner sprack tejpen. Och tröjan gick inte ens att ta på sig. Så, att vara geting gick feting-bort. Hehe. Men, som tur var hade jag med mig en lila tröja också, eftersom vingarna från systerdotter Nova var väldigt fjärilgsaktiga så blev jag en fjäril istället.

Och själva firandet fick ske inomhus, vi tog in midsommarstången och dansade i lekhallen. Sen fick vi snabbt slänga ut den igen pga. allergiska barn. Men på det stora hela gick allting bra.

Och idag ska vi ut till Sundbyholm till Emma och Daniel och bli bjudna på mat och festligheter. Synd bara att det inte är strålande solsken idag. Jag har införskaffat en fin klänning dagen till ära men det är alldeles för kallt för att ha på mig den. Jag kommer frysa ihjäl. Så, jag får omplanera min outfit helt enkelt.


På torsdag har vi midsommarfirande på jobbet och vi brukar ha maskerad då, den här gången är temat "Svenska djur och insekter" och fantasilös som jag är har jag haft jordens problem med detta. Vad skulle jag klä ut mig till?! Men imorse kom jag på det, som en blixt från en klar himmel när jag satt på jobbet tidigt imorse och fixade frukosten till hungriga barn.

Jag ska klä ut mig till en geting!

Svarta kläder har jag redan och så köpte jag gul maskeringstejp idag som får bli ränderna. Och imorgon ska jag knåpa ihop ett diadem med känselspröt på. Mitt enda problem är vingar. Men det finns en möjlighet att Novas utklädningsvingar passar på mig. Den som lever får se. Annars får jag väl vara en vinglös geting helt enkelt.
Alltså, jag kan inte komma över allt elakt jag har gjort mot Vega de senaste dagarna. Allra först klippte jag hennes klor, det var inte uppskattat. Sen tvingade jag in henne i duschen. Mycket elakt och hon var väldigt ledsen. Sen tog jag bort maten för bägge kissarna. Också mycket elakt och Wilma var morgonen efter övertygad om att hon skulle svälta ihjäl. Sen när det var dags för Vega att åka till veterinären var det jag som puttade in henne i buren. Och igår var det dags att ta bort "plåstret" på hennes operationssår.

Plåstret satt ju gjort för att hon inte skulle kunna slicka bort det, så det satt som berget. Och jag försökte pilla försiktigt men det ville hon inte. Till slut fick jag hålla fast henne och dra medhårs men det gjorde ont. Och hennes mjuka hud följde med och plåstret töjde sig, Vega pep och tjöt och jag höll henne hårt. Usch. Vi fick ta lite pauser då och då, mest för att Vega skulle få lugna sig. Varje gång som hon började vibrera långt nere i magen på ett hotfullt sätt, då var det dags för paus. Det gjorde ju ont! Det där dumma plåstret drog ju i hennes stygn när jag försökte ta bort det. Men till slut var det eländigan skiten borta. Och såklart började hon gnaga på stygnen direkt. Så det var bara att sätta på henne en hemsk tratt, men den hemskheten fick faktiskt sambon göra.

Fast idag har hon inte haft någon tratt och hittills har hon inte varit på stygnen. Så, peppar peppar.

Och så har jag en fråga. Vart har sommaren tagit vägen?

Och så slutligen tänkte jag visa upp klänningen som jag fick av systeryster för ett tag sen.

Yes, så igår var det den stora hemska dagen. Dagen för Vegas operation. På morgonen var katterna väldigt hungriga och jag kände mig fruktansvärt elak som inte gav dem frukost som vanligt. Satt sedan vid frukostbordet och tänkte på Vega och alla de olika faror som finns med narkos och så fällde jag ett par tårar. Sen vaknade sambon och gjorde sig iordning för att ta med sig Vega till Strömsholm. Då fällde jag ännu ett par tårar. Det var en jobbig morgon. Både för mig och för katterna. Uscha.

Sen följde en lång dag av väntan och ovisshet. Men till slut, efter flera irriterade samtal till Strömsholm där veterinären först var i olika operationer och sen tydligen gick hem utan att berätta för oss om vi kunde ta med Vega hem eller inte. Men till slut fick vi besked om att vi kunde ta med henne hem. Så vi for och hämtade henne, lilla pluttan. Hon låg i en hemsk platt gallerbur som var så låg att hon inte kunde stå upp och hela hon såg alldeles ynklig ut. Hungrig var hon med så när vi kom hem fick hon litelite blötmat, eftersom hon inte hade ätit på över ett dygn så gav vi henne lite mat i taget.

Hursomhelst, hon mår bra. Det blev en titthålsoperation för att se vad som var fel och felet var att ett par trådar i korsbandet är av och något i leden (ledpastan?) är väldigt svullet. Vi ska få en tid till rehabiliterinscentret nästa vecka och då antar jag att vi ska få mer information, hoppas jag. Vi är väldigt missnöjda med informationen som vi har fått från veterinären, igår fick vi jaga människan hela dagen och idag får vi väldigt knapphändig information. Och som "patient" är det inte så himla lätt att veta vad man ska fråga om och sånt. Men men.

Vega verkar må bra och Wilma verkar vara nöjd med att få hem syster igen, trots att hon antagligen luktar konstigt och har kala fläckar på kroppen där hon har blivit rakad.

Just nu ligger hon och sover.



Jag vet inte riktigt varför hon blev rakad på ryggen men det blev hon. Min chefs teori är att de fäste några slags elektroder där. Och på ena frambenet hade hon en kanyl så där är hon också rakad.

Imorgon ska Vega opereras, detta innebär att hon idag skulle operationsskrubbas. Tanken var att jag och sambon skulle hjälpas åt eftersom Vega aldrig har blivit duschad förr. Men! Plötsligt skulle sambon iväg på afterwork och han skuttade iväg, lycklig och glad över att slippa bråka med Vega. Så, tuff som jag är tog jag fajten. Fast först klippte jag ner alla klor och det var inte uppskattat.

Väl inne i badrummet var det inte roligt. Hon gjorde mig inte illa, inte ett enda rivmärke eller bett någonstans. Men det var inte roligt, stackars lilla kissekatten. Hon försökte smyga undan det hemska vattnet och jag bara tvingade tillbaka henne. Jag kände mig så fruktansvärt elak! Och så såg hon så extremt ynklig ut när vi var färdiga, så spinkig och ynklig. Hennes päls blev alldeles krullig och den slickade sig längs kroppen.

Som tröst fick hon både blötmat och favoritgodisar efteråt och sen har hon ägnat sig åt att tvätta sig, tvätta, tvätta och återigen tvätta. Men nu, tack vare hennes idoga tvättande börjar hon se lite mer normal ut. På frambenen iallafall, nu har hon bara resten kvar.

Och ja, imorgon är det dags för operation och jag är orolig. Vem ska gosa med henne när hon är rädd? Hur ska dom veta att hon inte tycker om att bli buren såvida man inte bär henne så att hon ligger ner i ens famn? Vad ska hon få för mat? Kommer hon ha sällskap de nätter hon måste stanna kvar där? Och hur ska Wilma känna sig här hemma? De har aldrig varit isär mer än en halv dag ungefär, aldrig någonsin.

Uschanimig. Det känns inte roligt alls det här och jag är orolig.

Min lilla lilla älskade plutt.

För en vecka sedan befann jag, sambon och lillebror oss ute på landet och jobbade och slet. Sambon slet ut gammalt golv och jag och lillebror krigade mot skogen som sakta men säkert försökte ta över tomten. Det var jobbigt och svettigt och jag hade tänkt uppdatera med bilder redan då från vårt slit men så tappade jag bort kameran! Och så har det varit saker hela tiden efter jobbet och så i helgen var det ju party. Men, idag, nu ska jag visa er bildbevis på vårt tunga slit!

Och just det, systeryster med familj kom ut och grillade med oss också. Barnen sprang omkring som tokar med vattenpistoler och svalkade mig när svetten rann som värst.

Igår, igår igår igår. Igår var en totalt underbart rolig kväll. Det var länge sen som det var så sjukt roligt att vara ute och dansa. Vi gick till Brasserie Le Grand (eller Brasseriet som jag hädanefter kommer kalla det) och jag vet inte vad som var annorlunda mot när det var Harrys men det var så jäkla roligt! Vi dansade i timmar och svetten rann, det var rediga Rolling-flashbacks. Bra musik och bra sällskap och det bästa av allt. Ingen baksmälla. Mohahaha, mycket bra. Hamnade framför en vimmelfotograf med, det var också rediga flashbacks. För det var nog hundra år sen jag var på en vimmelbild ska jag säga er. Har däremot säkert hundra misslyckade bilder i mobilen på mig, Jenny och Mirja från när vi försökte ta kort på oss.

Och så vaknade jag imorse klockan 7 av att regnet öste ner, ljuvligt! Har upptäckt att vår lägenhet blir en ugn så fort som solen kommer fram, så vi har haft trevliga 26 grader varmt inomhus i två veckor nu typ. Så imorse for jag upp och öppnade fönster och startade fläkten och nu är det faktiskt helt okej här inomhus. Inte så svalt som jag vill ha det men tillräckligt för att inte flyta bort.

Här får ni ett axplock av bilderna som jag hittar på min mobil idag. Måste vara en fruktansvärt bra fotograf!

Emma har sminkmaraton på gång, hon själv och jag är färdiga. Hon håller just nu på med Ida och sen ska hon ta Jenny. Det är så det får bli när man är makeupartist, så enkelt är det. Om ett litet tag ska vi traska iväg och ta god mat på Grappa, antagligen tillsammans med hundrafemtitusen studenter men men. Vi är hungriga och studenterna får välan akta på sig helt enkelt.
Yes, dags för namnbyte nu tror jag. Fick en del att välja mellan, ett otroligt svårt val måste jag säga!

You're 67% Nicknames Are

Smoochie Cuddlekins is your cute nickname, Cloud Razor T-shirt is your superhero nickname, Long Tooth Big Ears is your Villain nickname, Torn Apart Paper Yoyo is your Monster nickname and Hic-Up-Apple-Nod is your all-out-weird-nickname.


Sitter för övrigt och väntar på att sambon ska traska iväg till köket och baka de där utlovade muffinsarna, jag vill smaka!
08.14
Morgonstund har guld i mund! Upp för att hinna iväg och hjälpa syster Linda och Sami att flytta.


09.15
Killarna organiserar kartonger och sånt.


10.15
Rista dammiga mattor innan de ska packas in.


11.15
Nu har vi förflyttat oss till nya lägenheten!


12.15
Mycket att bära...


13.15
Lunch på American Pizza, ljuvligt gott!


14.15
Hemma en sväng för att hälsa på katterna och hämta vatten.


15.15
Ute på landet, sambon målar andra strykningen på köksgolvet.


16.15
Pratar lite strunt med lillebror, fortfarande ute på landet.


17.15
Har varit och lämnat av en väska i sambons föräldrars lägenhet.


18.15
Redo för en utekväll!


19.15
Kvällens första dricka.


20.15
Kvällens andra (?) dricka.


21.15
Självklart ska vi spela kubb, det vanligaste sommarspelet och som jag är totalt värdelös på.


22.15
Vi har förflyttat oss inomhus och sambon försöker fixa musiken.


23.15
Kökshäng.


00.15
Galet mycket folk ute!


01.15
Sista kortet jag tog, har absolut ingen aning om vad jag tog kort på.

Sambon försöker beskriva en film för mig:

Den där filmen med han och sonen och dottern. Så blir sonen och dottern fångade i den där grejjen.  Och så kommer det aliens.

Jahaaaaa. Den filmen!
Det känns som att jag har tjatat med ungarna på jobbet i eviiigheeeter om att "Nej, det är inte sommar bara för att solen lyser, det är fortfarande vår och ja ni måste ha på er en jacka" Men idag är det bannemig sommar! Ljuvligt väder på en ledig dag!

Jag har invigt min nya klänning jag fick från systeryster, invigt mina nya solglasögon och invigt mina nya skor. Skorna gav mig skavsår men klänningen och solglasögongen gjorde bra ifrån sig. Får väl härda ut med skorna antar jag. Bleh. Fast det är ju också ett sommartecken! Skavsår alltså.
Ni kanske minns när jag skrev om att sambon tappade bort sin plånbok? Eller den gången han tappade bort sin bilnyckel?

Imorse hade jag "sovmorgon", min väckarklocka skulle inte ringa förrän 7.30 men sambons klocka ringde redan vid 6 eftersom han skulle till jobbet direkt. Jag hör hur han går upp och gör sig iordning men jag sover vidare. Sen hör jag hur han börjar bli mer högljudd och klampar omkring inomhus med skorna på och flyttar runt på saker. En snabb titt på klockan säger att klockan är 7 och jag suckar för mig själv men väljer att inte fråga sambon vad han håller på med.

Slutligen klampar sambon iväg och det blir tyst men så får jag ett sms om att jag måste ringa honom när jag vaknar. Eftersom jag redan är vaken så ringer jag honom. Och får reda på att hans PLÅNBOK ÄR BORTA! Men jag hade ju sett att den låg på vardagsrumsbordet igår. Eftersom sambon har letat ÖVERALLT så är hans teori att någon har varit inne i lägenheten och tagit hans plånbok, men alltså lämnat allt annat. Jag börjar leta jag med men hittar den inte först.

Men sen började jag fundera på de andra gångerna som han har tappat bort saker helt spårlöst. Så, jag går fram till shortsen han hade på sig igår och tittar i fickorna. Kan ni gissa vad som fanns däri?! Jo! Sambons plånbok! Så, jag ringer till sambons och berättar att han är hopplös och att jag är bäst. Hans svar blir: Ja men du måste ha lagt den i mina fickor då!

Jo men visst.

Och så har jag en väldans snäll syster också, förutom en knasig karl. Igårkväll fick jag ett sms om att jag skulle svänga förbi dem för att hon hade en överaskning åt mig. Och det visade sig att hon har impulsköpt en fin klänning åt mig! Min snälla systeryster!