Ja hualigen, det är inte precis billigt att betala en resa för två till andra sidan jorden men det har vi gjort idag. Plus att vi köpte dyr kattmat, plus att vi behövde storhandla mat till oss själva. Nu vill jag bara att vi gräver ner våra plånböcker under en sten så att vi slutar spendera pengar! Dags att börja tänka ekonomiskt. Inga mer impulsköpta nagellack!

Hursomhelst, dagens fråga. Vad ska man göra med deklarationspapprerna efter att man har deklarerat? Måste man spara eller kan man slänga?
Yes, gårdagens höjdpunkt var definitivt när vi äntligen lyckades möta Eric och Fran på skype för första gången sedan de åkte ner down under. Lycka! Vi har bestämt träff ikväll med, eller, imorgon för deras del. Jag satt och skulle precis gå och lägga mig och Fran var precis påväg till jobbet. Det var måndag hos oss och tisdag hos dem, very strange.

Hursomhelst. Den här jäkla snön då som föll ner från himlen tidigare idag? Bleh säger jag bara. Det var inte kul att ha skogsgrupp i den där blöta sörjan. Men men, den är ju så gott som borta nu så det är ju tur det iallfall!
Hurra för medicin! Jag känner mig redan mycket bättre efter bara några dagar med penicillin, helt otroligt skönt! Imorgon ska jag jobba igen. Det ska bli roligt, jag har verkligen saknat att vara nyttig liksom. Att få vara med barnen, en vecka händer det mycket på i ett litet barns liv ska jag säga er!

Hursomhelst. Dagen har ägnats åt slappande. Natten ägnades åt ett Buffy-maraton, sambon var iväg på galej och jag glodde på Buffy. Jag älskar Buffy. Och Gilmore Girls. Och Big Bang Theory. Och Greys Anatomy. Det är mina serier det.

Fast vi har inte bara slappat idag. Vi gick en promenad också, genom fönstret blev vi lurade av den strålande solen. Vi anade inte halvstormen som blåste omkring men men, det är smällar man får ta. Jag invigde mina nya favoritskor, det känns som att gå på moln! Inte klokt vilka sköna skor ska jag säga er.



Nu återstår att se om min rumpa blir tonad. Jag ska försöka använda dom så mycket som möjligt till vardags.
Idag tog jag en sväng till vårdcentralen igen för att lämna en snabbsänka. Min tredje den här veckan. Idag visade provet att mitt infektionsvärde har gått neråt! Tjoho! Äntligen på rätt väg! Doktorn kom ut och pratade med mig, sa att eftersom mitt värde var lägre än förut så är det ett bra tecken. Bara att avvakta ännu mer och vänta tills infektionen går över.

Typ så sa han. Och att jag skulle ringa på måndag om det inte var ett dugg bättre.

Jag går hem och när jag kommer hem så ringer doktorn. Berättar att mitt näsprov som de tog i tisdags och som resultatet blev klart alldeles precis efter jag hade gått idag visade att mitt snor innehåller någon slags extrastark bakterie som jag antagligen inte alls kommer kunna bekämpa på egen hand. Så nu får jag penicillin.

Nu känner jag bara typ Meh! Kunde han inte ha gett mig penicillin redan i tisdags? Så hade jag kanske varit ännu bättre nu? Men samtidigt vet jag varför, för att jag då fortfarande hade mina andra mediciner i kroppen och att de då skulle ha krockat. Men det känns ändå som Meh liksom.

Måste man vara logisk hela tiden?
Okej, jag inser att jag varken låter eller ser ut som en vuxen människa. Jag ser tydligen ut som en minderårig tönt. Speciellt idag. Det ringde på dörren. Jag går och öppnar. Där står en kille från tele2, antagligen yngre än mig eftersom han hade tandställning, med en skrivbräda och frågar om min mamma eller pappa är hemma! Seriöst!

- Nej, jag bor här med min sambo. Och det är han som står på vårt abonnemang så..
- Jaha sorry, men ni har tele2? Då kan jag ju dra det här med dig så kan ni diskutera det och så kan jag komma tillbaka senare.
- Alltså, jag är jättesjuk.
- Okej... Nu rymmer nog din katt snart.
- Ja, hon brukar försöka med sånt. Är det något viktigt du har att gå igenom eller?
- Ja det handlar om vårt nya blahahblahablaha, men jag kan komma tillbaka senare.
- Ja gör det istället.

Suck, det brukar aldrig, aldrig ringa på dörren. Idag har det gjort det två gånger. Bara för att jag ser ut som stryk. Nyduschad med rufsigt hår, bleksvullen i ansiktet, ena ögat är knallrött och så snorar jag som fan. I mjukisbyxor och linne utan bh. Verkligen en bra dag att välja att gå bh-lös Johanna. Nu kom min huvudvärk tillbaka. Bleh.

Och för att ni inte ska tro att jag överdriver mitt bleksvullna face. Såhär ser jag ut nuförtiden. Inte mitt snyggaste jag måste jag säga.



Och såhär ser mitt ena öga ut.


Och såhär ser det andra ut, jämför rödheten liksom.

Okej, jag kan förstå att min blogg framstår som gnällig just nu. Men jag har faktiskt rätt att gnälla. För det är mer än bara en vanlig förkylning. Ni kan ju själva försöka läka ut en bihåleinflammation utan antibiotika! Och varför får jag ingen antibiotika? Nej för tydligen krockar den med alla mina andra mediciner. Något som jag inte visste om, förrän nu då.

Så, det är faktiskt jäkligt synd om mig. Det känns som att jag går omkring med huvudvärk halvvägs till migrän konstant, det går liksom inte över.

Och så har jag beslutat att inte visa sambons stackars läpp. Det är verkligen ingenting man ska skratta åt. Jag vill inte visa mitt sjuka ansikte nu. Då behöver inte hans trasiga läpp exponeras.
Okej, fördelar och nackdelar såhär med att vara hemma sjuk då.

Ja en nackdel är förstås att min lilla lön blir lidande, inte bra. Fast jag ska till doktorn idag, förhoppningsvis får jag dundermedicin och blir frisk fort. Vi får se.

En fördel är att jag kan titta massor på tv. Alldeles nyss var det dubbelavsnitt av Cityakuten, en serie som jag följde slaviskt förut men inte sett på flera år. Men nu slutade så himla dramatiskt att jag bara måste kolla på avsnittet imorgon med! Liksom, hur kan dom bara sluta ett avsnitt med knivhuggningar och överfall?! Nej nej, inte okej.

Och igår då, det började som en vanlig kväll. Sambon åkte iväg till sin innebandyträning, so far so good. Men efter någon timma får jag ett sms om att han satt på akuten! Han hade fått en armbåge rakt i ansiktet så att underläppen sprack. Stackars min fina sambo, den såg tydligen ut som en blodig kratervulkan. Inte bra. Så han tillbringade ett par timmar på akuten och fick slutligen sy ett par stygn. Kom hem med en enorm läpp som systeryster Emelie vill ha bildbevis på. Jag får se om jag kan övertala honom att ställa upp på ett fotografi.
Varför blir jag inte bättre?! Den enda skillnaden idag från igår är att idag vaknade jag med bägge ögonen igenkletade, inte bara det vänstra. Jag tycker inte att det är någon förbättring. Och hela den här morgonen har jag gjort allt i min makt för att må lite bättre. Tog två ibumetin, satt i ansikts-ång-bad över kokande vatten med timjan i (ett tips från min chef vilket fungerade för stunden men så fort jag tog bort ansiktet snorade jag ihop igen) tagit en kokhet dusch för att kunna snyta ut så mycket snor som möjligt och druckit mängder med blåbärssoppa. Varför blir jag inte bättre?!

Och hur kommer det sig att min kropp kan producera sådana mängder med snor? Det är inte klokt. Fort går det med. Jag är väldigt fräsch av mig i dessa dagar, jag går runt med en toarulle i fickan och en ica-påse som nu är mer än två tredjedelar full med använt snorpapper. Mysigt va? Jag verkligen utstrålar sexighet. Eller inte.

Määääääääääääääääääääh!

Update:
Tydligen kan kroppen producera en halvliter snor per dygn. Min kropp måste vara någon slags superkropp för jag snyter nog ut en halvliter i timman jag.

Är det kanske för personligt/äckligt att skriva om sånt här? Näe. Det tror jag inte.
Okej, såhär mitt i min dödssjukdom så ägnar jag mig åt att ändra på bloggen. f5 is your friend om ni inte ser någon skillnad. Tyckte det förra blev lite väl plottrigt efter ett tag. Men men.

Hur går det med min sjukdom då? Javars. Inte ett endaste steg i rätt riktning skulle jag vilja påstå.

Vaknade klockan 4 imorse av att det gjorde ont i mitt öra. Jag har, som jag kan minnas iallafall, aldrig haft någon slags öroninflammation men jag misstänker att jag kan ha en släng av det nu. Mitt vänstra öra dunkade och gjorde ont, kastade mig ur sängen och stoppade i mig två ipren och hundra sprut nässpray. Denna kur är något som mina chefer rekommenderar föräldrarna på jobbet att ge sina öronsjuka barn, så jag tänkte att den borde fungera på mig. Fast de rekommenderar dock inte TVÅ ipren eller flertalet sprut av nässpray. Men jag tänkte att de ju rekommenderar barndosen, jag är ju vuxen. Och tro det eller ej men efter någon halvtimma sådär dunkade det lite mindre i örat, nu blev det mer som ett konstant obehagligt tryck innifrån som fortfarande inte har försvunnit. Sådär mitt i natten gick jag på toaletten med, tittade mig i spegeln bara för att upptäcka att mitt vänstra öga var knallrött och halvt igenkletat av gult klet. Jippie liksom. Tvättade bort kletet och gick och la mig.

När jag sen vaknade vid 9-tiden imorse var trycket i örat fortfarande där, ögat var återigen kletigt, fast lite mindre rött och hela vänstra sidan av mitt ansikte känns som att det är sprängfyllt med snor som inte vill komma ut. Jag misstänker att det är knökfulla bihålor som orsakar irritationen i öra och öga. Bleh.

Sen växlar jag också mellan att frysa som en liten gris och svettas floder. Vet inte varför. Antar att min stackars infektionsfyllda kropp kämpar för att få bort alla baciller. Dubbelbleh på det. Bacillerna alltså, inte kämpandet.
Alltså, jag tror jag dör. Varje gång jag blinkar så dunkar det i huvudet, eller bihålorna kanske det är? Det gör ont liksom i två stora cirklar bredvid näsan och upp bakom ögonen. Färgen på mina kroppsvätskor som kommer ut från mun och näsa ska vi inte ens beskriva, den är fruktansvärd. Nöj er med det. Plus att jag har feber. Ååååååååååh! Jag som trodde igårkväll att det började bli lite bättre, har knappt sovit något alls. I ren desperation gick jag upp klockan 7  för att hoppas att en huvudvärkstablett skulle hjälpa. Inte.

DET ÄR SYND OM MIG! Och katterna har absolut noll förståelse, Vega har ägnat hela natten åt att studsa på mig eftersom hon har märkt att jag har legat vaken. Tack katten, tack.
Okej, vad har jag gjort den här veckan då? Förutom att inte träna och vara sjuk?

Jomen i måndags var det personalmöte som höll på länge, sambon kom bland annat dit och agerade datatekniker ett tag till mina chefers stora lycka.

I tisdags gjorde jag inget särskilt efter jobbet, kollade på film och la fransk manikyr. Börjar bli helt okej på fransk manikyr nu tycker jag. Det är mest pilligt och kräver att man är noggrann, vilket jag, tråkigt nog inte, var. Så det blev lite snett men rätt så fint ändå.


Fast imorse hade manikyren flagat så mycket att jag tog bort det.

I onsdags träffade jag Jenny en snabbis, lämnade över några böcker till henne. Sen mötte jag upp mamma, vi åt en tidigt middag på Tingsgården och sen gick vi på teaterpremiär av Scener ur ett äktenskap av Ingmar Bergman. Den var riktigt bra, väldigt tung dock. Inte slutade den särskilt lyckligt heller men såvitt jag har förstått det så gör "djup" teater sällan det. Jag måste erkänna att jag kände mig väldigt kulturell där på teatern, det är inte varje dag man går på premiär inte.

I torsdags gjorde jag absolut ingenting, sjukdomen hade tagit över mig fullständigt som ni kanske minns och jag la mig och sov direkt efter jobbet. Vaknade till en snabbis för att äta den hemgjorda pizzan som sambon tog med sig från sin mormor och morfar. Efter pizzaätandet gick jag och la mig i sängen och sov.

I går, fredag alltså, jobba hela dagen. Var ledsen för att snön vräkte ner. Ägnade ett par timmar åt vacker pedagogisk verksamhetsdokumentation. När jag slutat ställde jag mig vid min busshållplats och väntade på bussen som skulle ta mig hem. Den kom aldrig. Jag stod i 40 minuter, det kom fler och fler människor men ingen jävla buss. Då gick jag tillbaka till jobbet och min snälla chef skjutsade hem mig istället för den dumma bussen. Somnade framför teven klockan 20.30 typ, väcktes av sambon och la mig i sängen.

Idag, har det inte hänt så mycket. Vaknade, duschade och la sedan en rosa fin ansiktsmask som jag hade på mig när jag väckte sambon. Och idag har jag varit otroligt produktiv, startat en tvättmaskin och kokat potatis. Spelat massa sims. Sambon har åkt iväg till Stockholm för att leka med Viktor och här sitter jag. Bredvid en ica-påse som är halvfull med mina dagsgamla snorpapper. Mycket mysigt. Otroligt mysigt skulle jag vilja påstå. Dessutom har jag ägnat senaste timman åt att titta på en balettuppvisning på kanal 2, Askungen. Det var väldans vackert.

My gosh. Teater av Ingmar Bergman och nu en två timmar lång balettuppvisning. Vad är det som händer med mig?
Inatt/imorse drömde jag att jag var i London och skulle shoppa men gick vilse. Plötsligt hittade jag en Nike-affär som bara sålde lee-jeans. När jag skulle prova jeansen så tappade jag tre tänder, de gick liksom sönder i bitar och trillade ut.

Enligt aftonbladets drömtydning betyder drömmen:

Tappa tänderna: En positiv förändring.
Shoppandet: Att shoppa och gå vilse handlar om materiell avundsjuka.
Resandet till London: Ditt undermedvetna förbereder dig på att tackla oväntade problem, en mental reseförberedelse helt enkelt.

Ögonbryn på utväxt.
Snorig, röd och fnasig näsa.
Finne på hakan.

Jag är sjuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuk! Mina sista krafter gick åt att prata med Emma på staden, väl här hemma dog jag litegranna. Känner mig som att huvudet har körts genom en mangel och snoret rinner. Bah. Jag orkar inte! Plus att jag börjar bli hungrig men jag har inget bröd alls här hemma och jag orkar verkligen inte laga mat. Sambon har flytt bakteriefältet hem till sin mormor och morfar. Jag förstår honom. Men jag tycker synd om mig.
Det har varit så mycket prat om Vega nu här i bloggen att jag känner att det är dags att visa upp vackra Wilma litegranna!




Och så kan jag bara berätta lite snabbt att enligt veterinärens våg väger lilla Vega modiga 5,2 kilo. Och vågen här hemma visar att Wilma väger blygsamma 7 kilo. Tänk att päls kan väga så mycket!
Okej, den här bilden tog jag i lördags.


Och den här bilden tog jag för en kvart sen!
Okej, igår blev det ingen träning eftersom vi hade personalmöte. Idag är det ingen träning eftersom danspasset är inställt. Och hur det blir på torsdag får vi se. I lördagsmorse vaknade jag nämligen med halsont som ännu inte har gått över. Och idag bröt det ut ordentligt, näsan rinner konstant och nu har jag blivit sådär vackert röd runt näsan av alla mina snytningar. Här måste jag ju verkligen tacka alla föräldrar som skickar sina snoriga och hostiga barn till mitt jobb. Men men. Det är väl smällar man får ta, det är synd bara att denna onda cirkel aldrig kommer ta slut eftersom barnen byter av varandra med att snora och nysa på varandra.

Och så denna underjordiska trötthet som kom över mig alldeles nyss. Det är helt galet hur gärna jag bara vill gå och lägga mig och sova bort resten av dagen och natten. Men det är nog ingen bra idé. Fast man kan ju alltid gå och lägga sig tidigt ikväll! Det är en bra idé.

Fast nu tror jag att jag ska gå och träna lite med Vega. Vi tror/ser att hon blir stel av att ligga stilla hela tiden så vi försöker aktivera henne och få henne att springa runt runt i lägenheten. Det är synd att vi aldrig har tränat henne att gå i sele för det skulle passa nu. Nu tycker hon mest att vi är jobbiga som inte låter henne vila i solskenet och vill att hon ska springa omkring utan anledning.
Okej, Vega är sned. Konstigt sned, som att benet inte kan komma in till sidan ordentligt. Plus att haltandet inte har blivit ett endaste dugg bättre. Trots medicinering.

Här sitter Vega "ordentligt", eller ja, hon försöker sitta rakt och fint. Men ser ni benet? Det kommer inte in till kroppen. Tycker ni att det ser bra ut? På riktigt, jag ber om er åsikt.




Okej, först en Vega-update då. Hon är på bra humör, lite stel och halt och skuttar fram som som en trebent pall typ. Efter det här inlägget är det förresten dags för hennes medicin. Dock är hon väldigt gosig och ligger mest och vilar. Jag tycker så synd om henne. Och sen tycker jag synd om Wilma som inte fattar någonting utan bara tycker att syster är konstig och lite läskig. Ack. Det är inte lätt.

Och vad är det för kli jag har i mina fingrar då? Jag känner återigen att det är dags att ändra på bloggen, nu när det är så vackert vårigt ute (det ska bannemig hålla i sig detta vackra väder!) så känns det som att bloggen behöver vårstädas. Sorgligt nog har jag återigen glömt bort/förträngt det mesta och det tar alltid sån jäkla tid att komma igång. Plus att jag inte har något bildredigeringsprogram på dator efter formateringen! Stor miss av mig.

I förmiddags var jag på friskis eget zumba-pass, dans fuego som det kallas. Det var helt okej, som en blandning av danspasset och afrodansen. Lättare än danspasset koordinationsmässigt och mer dansaktigt än afron. Något som dock inte var okej var att det av någon anledning kom avloppsdoft från fläktarna (eller så var det någon av mina medträningsmänniskor som luktade smutsig golvbrunn men det hoppas jag sannerligen inte) så antingen fick man typ välja på att svettas ihjäl utan fläktar eller stå ut med äcklig doft. Fast den försvann efter ett tag, eller så vande jag mig. Jag hoppas på alternativ nummer ett.

Idag gjorde jag och sambon ljuvlig fruktsallad, i enlighet med mitt nya livsbeslut, jag var till affären men det enda som inhandlades var mängder med frukt och så vaniljglass då, det är ju ändå lördag. Men enligt sambon är vaniljglass ljusår nyttigare än en påse med chips, plus att jag faktiskt tränade på förmiddagen, så jag har inte brutit mot mina egna regler!

Nehej, dags att spetsa Vegas blötmat med lite medicin kanske?
Igår var det torsdag, dagen var precis som vilken torsdag som helst. Slutade klockan 16, kom hem runt 16.45 och bytte om till mina obligatoriska mjukisbyxor. Gick på toaletten, övervägde att stänga ute katterna men gjorde som vanligt inte det. Ack, om jag bara hade gjort det! När jag satt där på toa så skuttade Vega in i badrummet och hoppade upp i vår tunga svarta hylla som stod i hörnet av badrummet och välte hela hyllan som var fullproppad med flaskor och krämer och ett par ljusstakar av glas. Den välter och hon försöker springa undan men hinner inte undan! Så den slår ner på henne, exakt vart vet jag inte för jag såg inte det men antagligen över höften/rumpan. Det var totalt kaos i badrummet med glasskärvor och badrumsgrejjer överallt och två livrädda katter.

Wilma var det ingen fara med för hon hann springa undan men jag sprang efter Vega och försökte se om hon hade fått glas eller så i sig. Lagom då kommer sambon hem och vi upptäcker att Vega haltar rejält och liksom välter med bakdelen när hon försöker gå. Efter ett par snabba samtal till Distriksveterinärerna och Strömsholm så har vi en akuttid på Strömsholm. Vi kom dit ungefär runt klockan 17.45 och sen började väntan.

Efter kanske en halvtimma kom en sköterska ut för att titta på Vega men hon bedömde inte läget kritiskt så vi fick återigen vänta. Bredvid oss sitter en matte med en katt som tydligen var mer kritisk än Vega för hon fick gå in direkt. Och vi väntade och väntade. Efter kanske en timma fick vi gå in på ett rum med orden "En veterinär kommer strax" men uppenbarligen betyder ordet strax en timma i djursjukvård. Men det spelar ingen roll, för de hjälpte Vega och då är de värda all respekt!

Hursomhelst, vi satt och väntade i en halv evighet och vi började bli hungriga. Till slut kom veterinären och försökte undersöka henne men hon hade ont och ville absolut inte bli klämd på. Det som veterinären kunde känna var att höften kanske var ur led men att han behövde söva henne för en ordentlig undersökning och en röntgen. Sagt och gjort. En sköterska kom in och gav henne en spruta med sederande och sa att det skulle ta ungefär 10 minuter innan hon somnade.

10 minuter my ass. Vega kämpade emot det där medlet och sen satt vi i nästan 50 minuter och tittade på en vinglig katt som alternerade mellan att kräkas och att byta liggplats. Till slut avgjorde veterinären att hon var tillräckligt "borta" för att undersöka henne ändå. Väl inne på röntgen slocknade Vega äntligen men då var det snart dags för hennes uppvakningsspruta. Fast hon vaknade väldigt fort iallafall!

Hursomhelst. Vegas "diagnos" blev hälta. Höften var turligt nog inte ur led men de gjorde röntgen och klämde igenom henne ordentligt för att utesluta några skador inombords. Om hon inte blir något bättre alls inom ett par dagar ska vi höra av oss igen till Strömsholm för ytterligare undersökningar.

Vi kom hem strax före 23, lagom trötta och döhungriga. Sen ägnade Vega natten åt att må dåligt av det sederande medlet så sambon var snäll och agerade kräk-borttagare.

Jag vaknade mitt i natten av att Vega hade lyckats klättra upp i sängen och låg alldeles stilla vid mina fötter. När jag klappade henne så reagerade hon inte och hon andades så sakta att det inte syntes så jag la mitt huvud på hennes lilla kropp för att lyssna efter hjärtat. Vilket slog, turligt nog. Men man blir lite mjäkig efter en sån eftermiddag! Senare på natten kröp hon upp och la sig mellan mitt och sambons huvud. Lilla hjärtegull.

Idag är hon väldigt halt, liksom sned och ser ut att ha rejält ont med jämna mellanrum. Ligger mest i köket och vilar. Både katterna får lyx nu med blötmat, fast Vegas spetsas med smärtstillande och hyllan ska förankras i väggen nästa gång den ställs upp.

Hualigen!
Och för övrigt ägnade jag eftermiddagen åt att ta bort ena handens nagelförlängningar. Sen tröttnade jag och har således en hand med korta naglar och en hand med förlängda naglar.

Helt normalt.
Yes, idag var jag på mitt andra danspass på friskis och idag gick det bättre! Kände mig aningen mer koordinerad än förra gången, fast det kan ha berott på att jag fuskade och bad Hanna visa ett steg när vi var på jobbet. Ett danssteg alltså, ett steg som jag verkligen inte fattade förra gången men som visade sig vara enkelt när det väl kom sig. Jaja. Det är inte lätt att ligga på topp.

Och så har jag bokat in mig på Fuego-passet som är på lördag, jag hoppas det är roligt!

Alltså, det här trodde jag inte om mig när jag började träna. Att jag skulle vara så duktig. Men det är jag. Mycket duktig!

Hursomhelst, jag är trött. Öppnade på jobbet idag så det var bara att gå upp 5.15 imorse, äta frukost och smeta på lite smink och sen väcka sambon så att han kunde skjutsa mig. För snäll som han är skjutsar han mig varje gång jag har öppning, mycket mycket snällt. Gah, öppningar är sega. Jag är dödligt trött. Fast Trött på ett skönt sätt ändå.
Den här söndagen har varit helt okej, förutom att jag var tvungen att gå upp ruskigt tidigt för att hinna till nagelmötet men det är smällar man får ta. När jag kom hem med nya naglar så påbörjade jag och sambon ett redigt Big Bang Theory-maraton som vi för tillfället har paus i. Hittills har vi kollat på 13 avsnitt. Mohahahaha. Fast jag tog en dusch mellan ett par avsnitt med. Viktiga saker det där.

Hursomhelst.

Jag har gjort ett stort livsbeslut. Ett beslut om att försöka förändra mitt liv ännu lite mer nu när jag har kommit igång ordentligt med min träning.

Fram tills min födelsedag ska jag inte köpa några chips! Och ni som känner mig inser nog hur stort detta beslut är. För stort rent ut sagt.

Dock betyder inte detta beslut att jag aldrig kommer äta chips nu fram tills födelsedagen. Nej nej. Är jag borta och det bjuds så finns inte förbudet. Eller om vi ska ha fest. Men jag ska inte köpa några chips. Och godis ska vi bara köpa varannan vecka som mest.

Jag bestämde mig för min födelsedag som slutdatum för att det är bra med delmål, då kan man stämma av liksom under tiden.

Och varför skriver jag om detta stora beslut i bloggen då? För jag anar faktiskt att ni egentligen inte är jätteintresserade av detta. Men, det är av samma anledning som jag skriver upp här när jag ska träna. För att få dåligt samvete om/när jag känner mig lockad att fuska helt enkelt.
Emma säger åt mig att blogga om henne och vakten, alla stavfel beror på att jag sitter vid sambons dator och inte för att allt jag köpte på systemet och krogen är slut. Bara så ni vet.

På Harrys var det festligt! Poliser svärmade och vi svärmade. Vackert. Mycket dans.

Inne på tjejtoan stod jag och Emma och försökte fota oss vackert i spegeln, blev distraherade av en tjej som spydde och som vakten sen tog hand om.

Nästa besök på toaletten var mer dramatiskt. Vi öppnade dörren och därinne står två vuxna kvinnor och slåss! De knuffas och bråkar och vi bara stirrade. Jag tänkte leta efter en vakt, men var fanns vakten? Emma hittade sammaa vakt som förut och berättade om slagsmålet. Mycket bra. Kvinnorna blev separerade och jag och Emma hittade ett bra hörn att observera allt ifrån. Väldans roligt måste jag säga!

Sen fick jag en macka från Subway från Emma och Daniel, mycket god! Den är slut nu.

Imorgon ska ag upp tidigt och få naglarna fixade. Eller idag säger man kanske. Synd bara att sambon ör påväg hem med ett gäng efterfestare. My god. Hur ska jag övrleva?

Ingen aning.

Godnatt!
Min sambo tycker om kläderna från Carlings, jag tror nog att minst hälften av hans garderob kommer därifrån. Eller mer inflikar sambon här eftersom han läser över min axel. Hursomhelst, många kläder därifrån. Och de har mycket snygga kläder, sen har de mycket dyra kläder med, ofta onödigt dyra kläder kan jag tycka men det är ju inte jag som ska köpa så. Hursomhelst.

Jag är väl inte en sån person som en främling skulle säga har "cool stil", min stil är väl rätt så intetsägande kan jag tycka. Hel och ren typ. Sen med tanke på att jag ofta är så rädd för vad andra ska tycka om mig, att de ska tycka att jag har fula kläder eller så, det hjälper väl inte. Och vad vill jag säga med detta då? Jo att jag tycker att "coola" människor/främlingar är lite typ "skrämmande". Jag känner alltid att jag och min "stil" inte riktigt räcker till.

Vad har nu Carlings med detta att göra? Jo, personalen på Carlings är alltid väldigt serviceinriktade, de hjälper alltid sambon och är duktiga på kläder. Plus att de så gott som alltid är supertrevliga och supercoola i sina stilar. Jag känner mig alltid så himla underklädd där. Mina små kläder från gina och hm passar liksom inte in typ.

Men så idag. Idag! Idag inträffade något som jag ska leva på länge, det är därför jag skriver om det här på bloggen. Jag hade ett par av mina "nya" jeans, de som har blivit uppsydda och köpta för länge sen, Wrangler-jeansen hade jag på mig. Carlingstjejen ska säga hejdå till Carlingskillen och jag står någon meter därifrån med ryggen emot och hör hur Carlingskillen mumlar till Carlingstjejen något om att "Undrar vart hon har köpt sina jeans..." Och sen när Carlingstjejen ska hjälpa sambon så säger hon till mig "Gud vilka coola brallor! Kan du snurra så jag får se där bak? Ja det där märket är inte att leka med!"

Mohahahahaha! Äntligen! Äntligen passar jag in i Carlings-världen! Detta ska jag leva på lääääääänge!

Sen att jag lyckades hitta två stycken hoods för 200 kronor istället för ordinarie pris som var 798:- var inte fel det heller.

Fast nu har jag bannemig köpstopp för resten av månaden.
Idag är det min lediga fredag och den har hittills varit redigt lugn och skön. Vaknade av Wilma som la sig på mitt ansikte och verkligen höll på att avlida av att ingen gosade med henne, så jag låg och gosade ett tag och svalde massa päls samtidigt.

Runt 10 bestämde jag mig för att gå ner på staden och titta runt lite, helt utan någon plan egentligen men det föll sig som så att jag plöstligt satt på bussen påväg till jobbet. Jag fick en idé om hur man kan öva veckodagarna med barnen som jag ville göra så då blev det så. En vacker veckoträdsskog sitter nu på väggen i naturrummet där vi har våra samlingar. Vi får se om det blir lättare för barnen att förstå konceptet med veckodagarna nu. Igår, idag och imorgon är faktiskt inte så lätt som man kan tro!

Sen att jag slapp laga mat genom att äta lunch på jobbet var ju bara en bonus, plus att det var väldigt lugnt och skönt att "jobba" utan att jobba liksom. Sen skulle jag ta bussen tillbaka till staden och då, då bröt helvetet ut.

Jag stod på busshållplatsen i lugn och ro, det var ungefär 5 minuter kvar tills bussen skulle komma. Då dyker ett syskonpar upp, en storasyster och en lillebror som var 10 respektive 8 år. Och hur jag vet åldrarna? Därför att storasystern vid ett tillfälle gallskrek till sin lillebror "Jag är faktiskt 10 år! Det är faktiskt 2 mer än dig så jag vet att du är en idiot!" Dessa två barn var barn från underjorden, de slog varandra, de sprang runt runt mig och jagade varandra, inte på lek utan de var arga på varandra. Sen började de skrika, de gallskrek könsord och svordomar åt varandra och mitt bland kaoset stod jag och bet mig i tungan för att inte skälla på främmande barn. Men när de började slåss och knuffa ut varandra på vägen så blev det svårt att hålla mig, den sista droppen var när lillebrodern SPOTTADE på storasystern och sen knuffade henne hårt ut på vägen.

Då röt förskolläraren i. Ordentligt. Och skapligt högt.

"MEN SLUTA NU BÅDA TVÅ! Ni får inte knuffas och bråka vid vägen! Det är jättefarligt och ni kan bli påkörda!"

Ungarna stod som klistrade, de totalstirrade på varandra och på mig men sen var de tysta och stod stilla tills bussen kom. Sen var de tysta hela bussresan till stan och de tittade surt på mig flera gånger.

Nu får vi vänta och se om jag också blir påhoppad av en förälder som Anna blev när hon stoppade ungar som lekte med eld i skogen.

Men seriöst, de där två ungarna alltså. De skrek ord åt varandra som jag själv inte använder för att de är för hemska. Inte okej alltså. Jag var tvungen att få slut på bråket.

Väl på staden så funderade jag på att gå en runda på staden men kom fram till att jag bara skulle bli frestad att slösa bort pengar. Så jag tog ett par steg hemåt, då ringer sambon och säger åt mig att "Gå och slösa lite pengar du, ta 300 och köp precis vad för småsaker du vill!" Och vem är jag att säga nej? Så jag kom hem för en liten stund sen med ett nytt träningslinna och en väska. Very nice.
Okej, danspasset var helt galet svårt! Det är inte klokt vad okoordinerad jag var! Mina armar och ben rörde sig inte alls i takt till musiken eller ens någorlunda likt som ledaren visade, mycket illa. Och svettigt var det. Extremt svettigt. Och jobbigt. Men roligt! Det ska jag gå på igen!

Just nu sitter jag i mjukiskläder och tittar på sambon som styrketränar på golvet, först skulle han försöka sig på yoga men eftersom aldrig har gått på yoga och jag verkligen inte är någon expert så föll hans planer igenom och nu kör han styrka istället. Det verkar gå bra det med.
I helgen beställde vi/jag saker, mest jag. Sambon var mest moraliskt stöd när jag fick ångest över att alla mina pengar rann iväg. Hursomhelst, idag fick jag sms om att jag kunde hämta ut ett av paketen! Jag gillar när det går snabbt. Det beställdes från eleven, snabb leverans och en liten goodiebag fick jag med!



I paketet fanns en fotfil, en goodiebag med lite parfymprover och dagkrämsprover och ett franskt manikyrkit från China Glaze. Jag är nöjd.

Och sen när jag precis hade fotat färdigt och plockat undan så ringer det på dörren. Jag går och öppnar och där står brevbäraren med ett paket som hon ger till mig! Värsta servicen! I paketet fanns min andra beställning, en box med världens roligaste serie. Big Bang Theory. Har ni inte sett den här serien så måste ni se den! Eftersom kameran var framme så tog jag kort på det här paketet med. Det här paketet beställdes från megastore, väldigt snabb service här med!



Om ungefär en timma ska jag knata ner till friskis och prova på danspasset. Jag hoppas att det är roligt!