Det har gått sex hela dagar sen jag skrev sist och sorgligt nog verkar jag inte ha något som helst minne av vad jag har gjort! My god, skandal. Jag ska försöka minnas vad jag har gjort nu tror jag.

Okej, sist jag skrev var det den 22a, alltså förra onsdagen. Det var inte en vanlig onsdag, vanligtvis slutar jag klockan 18 på onsdagar men den onsdagen slutade jag klockan 13 eftersom jag bytte tidig dag med en av kollegorna. Den eftermiddagen ägnade jag åt att leta efter bröllopsskor nere på staden, hittade ett par skor men de ska jag ha som vanliga finskor i sommar, inte som bröllopsskor. Däremot beställde jag ett par skor på internet när jag kom hem från staden som jag nog ska ha på bröllopet. De står just nu i en låda i köket, de är lite för små och jag försöker bestämma mig för om jag bara ska byta storlek eller om jag ska skicka tillbaka dem helt och hållet. Det är ett förvånansvärt svårt beslut!

Den 23e var alltså förra torsdagen, då var det ju först jobb som vanligt fram till klockan 16. Har sedan ingen som helst aning om vad jag gjorde när jag kom hem... Antagligen ingenting. Jag har kommit in i en Big Bang Theory-period igen så antagligen tittade jag på ett par avsnitt av det.

Den 24e var en fredag med fantastiskt väder! Eftersom det var sportlovsvecka och influensavecka bland barnen på jobbet hade jag och kollegan bara 3 barn på hela dagen! Det var 4 barn från början men mitt under frukosten började en pojke att kräkas upp sin gröt så han blev hemskickad. På förmiddagen gick vi en rejäl promenad med barnen, 3-4 kilometer skulle jag tro och barnen traskade duktigt på hela vägen. Vi åt god pannkaka till lunch och sen gick de 3 barnen hem innan mellis! Vilket innebar att jag och kollegan tog ut komp och slutade runt 15. Helt okej måste jag säga, jag skulle egentligen ha slutat 16.30. Fick sedan skjuts av kollegan till Sveaplan där jag hämtade ut skorna jag beställde på onsdagen. (Väldigt bra av brandos.se! Jag beställde på onsdageftermiddag och jag hade skorna hemma på fredagen, skitbra!)

Den 25e var alltså i lördags. Och det var en fullspäckad lördag måste jag säga! Upp tidigt för att duscha, väcka sambon, äta frukost och sen packade jag iordning en väska med kläder inför kvällens fest hemma hos Emma. Dagen tillbringades nämligen inte hemma. Den tillbringades i Stockholm. Jag, sambon, en av brudtärnorna och så mina "stand-in-tärnor" som får vikariera för Fran nu tills hon kommer hem, åkte till Lilly där vi hade bokat tid för att prova brudklänningar! Och jag hittade en klänning! Som nu hänger i klädkammaren, skyddad från vassa kattklor. Dock måste den sys om lite, läggas upp och så ska släpet tas bort. Vi ska hitta en skräddare eller sömmerska här i stan som gör det, lite knöligt att åka upp till Stockholm varje gång det ska göras en ändring tycker jag. Här kommer lite bilder på de klänningar som INTE blev valda. Klänningen som jag valde har bara ett fåtal sett och så ska det hållas, hemligt hemligt!





Trippen till Stockholm tog större delen av dagen eftersom vi åt lunch där också. På väg hem släppte sambon av oss flickor hemma hos Emma eftersom vi skulle göra oss iordning inför hennes försenade 25års-fest! Det var jag, Jenny, Emma och Ida som smått stressade gjorde oss fina inför kvällen. Och det blev en galen fest, Emma hade laddat upp med himmelska cupcakes och mängder av shottar. Hualigen.

Söndagen ägnade jag i stillhet, jag hade tänkt träna men var alldeles för lat för det. Plus att jag och sambon åkte ut till Kungsör för att äta mumsig middag. Sambon köpte en cykel av Stig så han är lycklig som ett litet barn.

Och igår var det måndag, jobbade som vanligt fram till klockan 16. Sen hetsade jag hem och stack ut och powerwalkade/joggade. Mina ben är fruktansvärt otränade och jag orkar inte ens springa hundra meter trots att jag är rätt duktig på att powerwalka nu för tiden så för att rätta till detta faktum har jag gjort ett 12-veckorsprogram där jag successivt ökar på joggningen. Vi får se hur det går, igår sprang jag långsammare än jag gick haha. Men men, förhoppningsvis kommer jag se resultat om jag håller detta. Sen betalade jag räkningar och betalade även bokningen för festlokalen inför bröllopet så nu börjar det verkligen bli på riktigt!

Och idag då... Tisdag, så jag slutade tidigt. Har sedan ägnat hela eftermiddagen i soffan och glott på Big Bang Theory. Perfekt eftermiddag, sen somnade jag en stund innan sambon kom hem och väckte mig. Och sen har jag ägnat typ en evighet åt att skriva detta inlägg.

My god vilket långt inlägg, är ni nöjda nu?
Sambons mumsiga kvällsmat

* 1 förpackning kesella vanilj
* 1 1/2 banan
* 2 råa ägg
* Någon sked hallonsylt

Mixa samman allt i en mixer.
När smeten ser ut som en babyspya, tillsätt valfri mängd havregryn.

Smaka av och njut!

Och han kallar mig knäpp.
Igår var det ju lördag och dagen ägnades åt diverse aktivteter, som min powerwalk som jag gör vareviga lördag. Där jag återigen skalade av lite på min average pace! Woot woot! 8:47 istället för 9:10!

Synd bara att jag höll på att dö av håll, mjölksyra, utmattning och allt man nu kan drabbas av under träning men men. Plus att jag äntligen lärde mig hur jag tar en skärmdump på mobilen!

Så, här får ni, beviset på att jag sakta men säkert blir snabbare. Och så får ni med min runda på köpet.



Men men, eftermiddagen ägnades  ute i Slätviken där vi firade tre födelsedagar samtidigt, sambon, sambons mormor och sambons morfar. Vi åt god smörgåstårta och delade ut presenter.

Sambons syster Sara håller på och utbildar sig till personlig tränare (tror jag?) och behövde träna på att utföra HPB-test och självklart ställde sambon upp som försökskanin. Det hela gick ut på att hon gjorde en hälsoprofil på honom och så fick han cykla på en cykel tillräckligt länge för att pulsen skulle bli på en bra nivå (?).

Hursomhelst tog jag bilder!

Fina sambon med pulsband och tvättbräda


Sara förbereder alla papper


Utfrågning om sambons leverne


Sambon cyklar till en metronom för att hålla rätt takt och Sara övervakar


Pulsen togs ett flertal gånger


Sambon ska göra samma test om ett par månader för att se om han har förbättrat sin kondition och hälsa.

När testet väl var slut så ägnade sig sambon och Sara åt att tävla i brutalbänken. Jag valde att stå över för att ge de andra en chans att glänsa lite.






Idag är en negativ dag, jag har ingen lust med någonting och kommer således antagligen inte att göra ett endaste dugg. Förutom att städa för det måste verkligen göras, men ingenting annat. Jag kommer inte ens att träna, för jag vill inte. Jag har absolut ingen som helst lust. Plus att jag har lite ont i magen.

Så, en bläig söndag helt enkelt som hittills har spenderats med att spela sims. Min sim, Barbie McFatso, har idag adopterat en katt, friat till en kille på första dejten, haft möhippa och sedan gift sig på den andra dejten. Allt detta på ungefär tre sims-dygn. Man måste vara snabb när man som sim bara har 40 dagar på sig innan man går vidare till nästa ålderskategori.

Att styra en liten datagubbes liv är en rätt så trevlig sysselsättning faktiskt. Speciellt på bläiga dagar.
Sambon gjorde glass kvällen till ära, efter ett tips från en av mina chefer så gjorde han glass på vaniljkesella och jordgubbar. Det var galet gott och jag vill äta det igen, och igen och igen. Bara mixa kesella och bären och så in i frysen. Jag antar att man kan välja vilka bär man vill. Imorgon ska vi nog prova kanske... hallon? Den som lever får se.
Idag är det min lediga fredag och jag har hittills ägnat mig åt att gå på ett döjobbigt spinningpass, ätit mumsig äggröra och kört en laddning med tvätt i maskinen. Den andra laddningen körs i skrivande stund. Yep yep, så är det. Det har varit en lång och körig vecka på jobbet så det är skönt att vara ledig idag, ska försöka få jobbet ur huvudet bara och bara slappna av. Fullt möjligt att jag går ut och går en sväng när mitt hår har torkat från duschen och tvätten är färdig. Det är så himla fint väder idag så man vill ju inte bara sitta inne.

Fast å andra sidan lockar lite Sims 3 väldans mycket med måste jag ju säga. Och fördelen med att spela såhär på dagtid utan sambon är att jag då inte behöver ha hörlurar.

Promenad eller Sims 3? Hmm, den som lever får se.
Idag är en bra dag, solen skiner och himlen är blå. Två träningspass är inplanerade för dagen men innan dess ska jag hinna kolla på ett braigt teve-progam, äta god lunch och städa lägenheten litegranna. Men det hinner jag. Nemas problemas.

Igårkväll var jag och sambon över hos systerysterEmelie och fick god söndagsstek (på en lördag!), kollade på Melodifestivalen och drack vin. Det var en väldans trevlig kväll måste jag säga.

Jag har bestämt mig nu iallafall, för Å-varvet. Jag SKA anmäla mig, nu i veckan, och jag SKA träna som en liten galning tills dess. Sambon ska hjälpa mig. Mitt mål är att komma runt på ~90 minuter. Det ska väl inte vara så himla omöjligt tycker jag, jag har ju i dagsläget en average pace på 9.10 som ni kanske minns. Sambon tycker att jag ska satsa på att komma runt på ~70 minuter men det känns lite väl overkill, allt under 90 minuter får bli en bonus.

Mitt andra mål inför sommaren är att våga ha på mig såna där träningstights när jag tränar istället för mina urtvättade träningsbrallor. Jag provade ett par tights förra året men då var keso-faktorn på mina lår och rumpa på tok för hög för att jag skulle känna mig bekväm. Men i år ska det ändras!
Vareviga lördag (förutom förra då eftersom jag åkte till Karlstad) så går jag min powerwalk-runda. Samma runda varje gång, för att kunna hålla koll och jämföra tid sen tidigare och så. Min första promenad slutade med en average pace på 9.58 min/km.

Hoho, idag gick jag min runda igen. Jag var trött och seg, fick håll hela tiden och benen kändes tunga. Jag hade god lust att bara gå hem istället. Men så vände det.

Average pace: 9.10 min/km!!! Tjohooo! Sakta men säkert så blir jag snabbare.



Jag har ett nytt mål. Nu är stegräknartävlingen med Emma, Ida och Jenny avslutad och jag tappade all min motivation. Visserligen har vi nu en stegtävling med jobbet men det ger inte lika mycket motivation. Min nya motivation är Å-Varvet! Jag har inte anmält mig ännu men jag ska, ska bara försöka ragga lite sällskap först. Men om ingen vill vara med så blir jag själv. Tvivlar dock på att jag kommer springa, det är helt okej att gå också. Jag ska satsa på att orka powerwalka hela Å-varvet på en okej tid.
I helgen som var var jag på äventyr borta i Karlstad, jag, Emma och Jenny hälsade på Ida. I bilen på väg ner/upp/åt sidan (?) mot Karlstad kom vi fram till att ju äldre man blir, desto mer o-kunnig blir man om geografi, historia etc. Jag är okunnigare än en femteklassare, men jag är bannemig smartare än en femteklassare! Till exempel vet jag skillnaden mellan en och än. Hursomhelst, det var inte det jag skulle skriva om.

När vi gick i tvåan på gymnasiet spelade vi brudar in en film till svenska-lektionerna. Emma frågade mig om jag mindes vad den hette. Det gjorde jag inte. Men! Så nu tänkte jag att jag kanske har kvar ett manus eller något i min gamla skolmapp på datorn. Så, jag började leta efter filmnnamnet. Jag hittade det inte. Däremot hittade jag en liten respons-text skriven av vår svenskalärare, hon har gett mig respons på min superbraiga uppsats om Jonathan Swift. Tydligen var den både intressant och läsvärd trots att den var så himla faktafylld.

Jaha tänker jag. Jag har absolut inget som helst minne av någonting om Jonathan Swift, jag anar/tror/hoppas att det är en engelsk författare som skrev böcker för länge sen. Men tydligen har jag en gång kunnat massor om människan.

Som sagt, det är lite pinsamt hur mycket man glömmer. Exempelvis har jag ingen som helst aning om åt vilket håll Karlstad ligger åt, eller om det är Vänern eller Vättern som är störst. Men en gång kunde jag detta! En gång kunde jag vartenda land och huvudstad i hela Europa och alla landskap i Sverige.

My god.

Nu ska jag nog läsa min braiga rapport om Jonathan Swift tror jag. Allmänbilda mig lite.

Update:

Haha! Tillåt mig att skratta. Min anspråkslösa och fullt allvarligt ställda frågeställning till rapporten lyder som följer: Varför skrev Jonathan Swift ”Ett anspråkslöst förslag”, var han helt enkelt en aning galen eller ville han bara väcka uppmärksamhet på de orättvisor som fanns i Irland?

Jo men det låter väl inte alltför svårt att komma fram till eller? Haha. Men frågan återstår nu, vem var Jonathan Swift? Så långt har jag inte läst ännu.

Update igen:

Ahaaaa, det är ju han som har skrivit Gullivers Resor!

Fundering, man kanske ska ta och läsa igenom alla sina gamla sparade skol-uppsatser för att uppdatera sitt kunnande lite?
Yes, efter min pärs igår sov jag som en liten gris hela natten och vaknade pigg (snarare dödtrött) och glad (ville bara allra helst dunka mobilen i golvet när den började larma). Eftersom mitt busskort har gått ut och jag inte har orkat/brytt mig om att köpa nytt eftersom jag är så fruktansvärt hurtig i dessa dagar med mitt gående så fick jag stå ut med att gå till jobbet imorse. I 12 minusgrader! Fast iochförsig så gjorde jag det i måndags med men då orkade jag inte blogga om det. Sen gick jag hem också, i denna superkyla. Jag hade på mig långkallingar, jeans och vindbrallor men ändå var det kyligt.

Hursomhelst, jag har inga känningar från igår. Vilket jag egentligen kanske inte trodde att jag skulle ha, däremot väntade jag på att huvudvärken skulle starta men det gjorde den aldrig! Peppar peppar. Däremot kan man ana en ny blåmärkesskugga. Två stycken den här gången eftersom hon stack mig på två olika ställen. Dock är den fortfarande för svag för att synas på bild så ni får vackert vänta.

Efter jobbet idag har jag tvättat, ätit god fruktsallad med ljuvlig youghurt, strykt lite tvätt, tagit hand om mina extremt håriga ben samt tagit en låååång dusch. Varenda punkt på den där listan var extremt välbehövlig.
Idag var det ju återigen dags för droppmedicinering, men idag blev upplevelsen lite väl intensiv för min smak.

Första försöket att få in droppnålen gjorde galet ont och misslyckades, till slut fick hon in nålen på handryggen. Men hualigen, det gör ont att få droppnålen instucken!

Hursomhelst, droppnålen satt till slut, sköterskan startade droppet och lämnade rummet. Jag började plocka med min handväska för att ta upp min medhavda bok. Efter några/någon minut börjar hjärtat bulta i bröstet, riktigt hårt, obehagligt hårt. Sen kan jag riktigt känna hur blodet börjar rusa runt i kroppen, hjärtat bultar och det känns som att allt blod ska spruta ut genom fingrar, tår, huvud etc. Men sen! Sen börjar det bli svårt att andas, det trycker på bröstet, det trycker i halsen och hela jag börjar svettas. Andningen blir bara tyngre för varje andetag och allt känns hemskt.

Jag kastar mig på den röda knappen och sköterskan kommer springades. Jag lyckas pipa fram att jag inte mår bra och hon stänger av droppet och trycker på ännu en knapp som gör att min läkare och två människor till kommer inspringande. Jag försöker ta djupa andetag men det är så tungt att det nästan snurrar för mig av ansträningen, jag hör att de pratar med mig men det låter som att de pratar i en burk eller liknande.

De sänker ner huvudändan på min säng och tar blodtryck och sticker mig i fingret och lyssnar på hjärtat och lungorna och allt möjligt. Sen stoppar de in mig en allergitablett och sakta blir allting lättare. Efter ett par minuter känns det bättre förutom att jag är varm och skakig.

Det hela tog väl egentligen inte mer än kanske 10 minuter allt som allt men det kändes som en evighet. Extremt obehaglig upplevelse måste jag säga!

Sen fick jag vänta en 30-40 minuter innan de startade droppet igen och det var oroliga minuter. När de väl startade droppet igen så fylldes rummet med jämna mellanrum av olika sköterskor som hade massor med "viktiga" saker att göra, som att vattna blomman, vinkla persiennen, tömma papperskorgen etc. Samtidigt som de hela tiden sneglade på mig. Samtidigt som jag försökte låta bli att känna efter i kroppen om något kändes konstigt.

Alltså, jag fattar ju att sköterskorna egentligen kom in hela tiden för att kolla till mig och det är ju bra men jag blev lite nervös av deras rantande. Och ju mer nervös man är, desto mer känner man efter själv. Och ju mer man känner efter, desto konstigare känns ju allt. Men men.

Det blev inte så många bilder idag från reumatologen iallafall, jag hade annat att tänka på.




Hursomhelst, efter den roliga upplevelsen fick jag huvudvärk och huvudet kändes som bomull av allergitabletten. Jag var helt slö och seg och orkade inte ens läsa min medhavda bok utan jag låg i tre timmar och bara tittade runt, spelade lite wordfeud och försökte att inte somna. För jag tänkte att om jag somnar kommer de tro att jag har svimmat.

Tanken var att jag skulle gått till jobbet efter, precis som förra gången. Men eftersom det nu blev som det blev gick jag hem istället och la mig och sov en skvätt.

Inte blir det något aftonsim ikväll med syster heller, hon är sjuk och jag mår lite halvkasst. Men nästa vecka kör vi!