Återigen tisdag, återigen öppning, återigen sluta tidigt, återigen gå en promenad hela vägen hem.

Men! Något som inte var återigen var att jag idag kunde hämta ut mitt tradera-paket! Mina två älskade böcker som jag har sökt efter med ljus och lykta sedan flera år tillbaka, ja redan på gymnasiet, har äntligen hamnat i min ägo! Nu är hela serien komplett och jag är glad.

Något som också är trevligt är att jag fick sms från posten om att mitt ellos-paket nu är skickat, mycket bra, mycket bra. Kanske att det tillochmed kommer fram imorgon? Fast då kan jag ändå inte hämta ut det för imorgon ska jag först tillbringa förmiddagen på sjukhuset för mer droppmedicinering, sen ska jag jobba hela dagen fram till klockan 18. Och sen ska jag möta upp systeryster Emelie nere på staden för att bada lite aftonsim på badhuset. Vi har varit en gång förut och det var väldans mysigt.

Något som däremot är mindre mysigt är behåringen på mina ben men det får vara, jag orkar inte ställa mig i duschen för att raka bort det. De har ju ändå mysbelysning på aftonsim så.
Sambon är äntligen hemma igen! Först skulle han ju kommit hem idag (söndag) men så kom han hem igårkväll istället! Mycket bra beslut tyckte jag.

I fredags var det riktigt lugnt och skönt på jobbet, bara fyra barn. Helt lagom fredag måste jag säga. Eftersom det var så lugnt så fick jag lite sovmorgon av min snälla chef så jag gick till jobbet. Och när vi slutade, 16.30, så hade jag ju ingen sambo hemma som väntade så jag gick hem med. Jag är så hurtig i dessa dagar så jag förvånar mig själv, jag antar att det är någon underlig "Nyårslöfte-mani" som ligger och hägrar kanske, jag bara väntar på att det ska gå över. Men men.

Igår, (alltså lördag), började jag som vanligt min dag med att powerwalka 5,5 kilometer. Jag har skalat bort ~30 sekunder per kilometer sen jag började att gå min runda. Mycket bra, mycket bra. Synd bara att jag får håll hela tiden. Jag ska nog googla för att se hur jag kan motverka det.

Hursomhelst, efter min duktiga powerwalk så var det bara att göra sig iordning för att sen möta upp lillebror på torget och traska hela vägen ut till Skiftinge för att fira Dawid som har fyllt 18. Och där var jag sen ända tills sambon kom och hämtade mig.

Idag har vi varit och handlat mat och så har jag tränat. Dubbelpass idag igen, först step och sen dans och oh my lord. Det bränner fortfarande i mina lår, idag var det inte nådigt. Svetten rann och jag kämpade. Hualigen. Jag bävar för morgondagens träningsvärk.

Plus att jag fortfarande är öm i arslet efter spinningen i tisdags! Synd bara att jag ska dit igen nu på tisdag. Fast ett medelpass den här gången.

För övrigt kan jag meddela att mitt blåmärke på handleden är så gott som borta nu, det enda som finns kvar är en svag skugga där längs med senorna. Synd bara att jag ska dit igen på onsdag och antagligen få ett nytt vackert blåmärke.
Jag ska berätta för er att jag har en gåva, en fantastisk talang. Den ska jag nu dela med mig av till er.

Jag är fantastiskt bra på att spendera pengar utan att resa mig upp från soffan!

Och så ska jag berätta en hemlighet om denna gåva, det är mycket lättare än man tror!

Igår var sambon hemma ca 30 minuter innan han for iväg, igen. Han har varit borta i exakt en vecka nu. Fast nu är han i Sälen, det var dit han for igår. Han var bara hemma och bytte resväska. Men på söndag kommer han äntligen hem igen, och då stannar han hemma! Men men, det var ju inte det jag skulle skriva om.

Tillbaka till min talang dårååå. För att trösta mig själv igår eftersom sambon återigen övergav mig så shoppade jag loss på ellos, fyra stycken tröjor som jag hoppas mycket på. Och så alldeles nyss shoppade jag igen, fast denna gång på tradera. Jag har letat efter två böcker i flera år nu, de trycks inte längre och finns ingenstans att köpa. Inte ens på mitt sista hopp, SF-bokhandeln i Stockholm, men! Ikväll på tradera fanns de där, så jag klickade direkt på "Köp nu"-knappen och så vips blev jag några hundralappar fattigare, igen.

Ack ack, det är en dyr talang jag har måste jag medge.
Alltså, våra grannar är trevliga. Trots att grannen under är musiker blir vi så gott som aldrig störda och alla är snälla och hälsar i trappen etc. Men nu börjar snart mina öron att blöda tror jag. Ytterst sällan kan man höra när grannen spelar in någon låt och övar på en musiksnutt om och om igen. Men alltid på dagtid och som sagt, aldrig flera timmar i sträck.

Men ikväll! Grannen har uppenbarligen lagt till sång i sin repertoar. Ända sen jag kom hem har han sjungit något, om och om igen.

Snälla grannen, sluta nu. Mina öron orkar inte mer skönsång.

Missförstå mig inte nu, grannen är duktig på den han gör. Han spelar bra och det har idag blivit rätt tydligt att han sjunger bra också. Men jag är inte på humör för att lyssna på samma sång flera timmar i sträck. Det räcker nu tycker jag.

Och så en uppdatering om min handled då, jag förstår att ni har väntat och väntat. Jag har nu fått min misstanke om att det handlar om ett blåmärke bekräftat av en blivande sjuksyster! Men, nu har märket ändrat färg. Precis som blåmärken gör, synd bara att det ser ut om att någon har gripit tag i mig såpass hårt att det blev ett märke. Och som vanligt syns det mer i verkligheten än vad det gör på bild.





Nu är sambon i Stockholm igen, han kom hem igåreftermiddag och for iväg tidigt imorse. Nu är jag gräsänka hela veckan, stackars stackars ensamna mig. Fast imorse var jag duktig trots min ensamhet och promenerade till jobbet. Det kommer jag dock inte att göra imorgon, imorgon öppnar jag och måste vara på jobbet 6.15. Vanligtvis brukar sambon skjutsa mig när jag öppnar så att jag slipper gå upp sådär olidligt tidigt, men imorgon kan han ju inte det. Imorgon kommer klockan ringa 4.55, my god! Jag tycker synd om mig redan nu såhär i förväg.

Snälla grannen, nu får du sluta sjunga. Jag är dödligt trött och vill gå och lägga mig snart. Då vill jag ha tyst.

Jag hade ju droppbehandling i onsdags, i torsdags hade jag en hemsk huvudvärk större delen av dagen, igår hade jag också huvudvärk större delen av dagen och idag har jag haft huvudvärk större delen av dagen. Efter lite googlande har jag insett att det är en vanlig biverkning av medicinen, 1 av 10 drabbas tydligen. Jag hoppas att det är övergående för det är irriterande som bara den, speciellt som ingen värktablett rår på värken heller. Men men.

Något annat som är intressant efter droppet är att jag i torsdags upptäckte att jag är blå där droppet satt.



Och idag är det blåa fortfarande kvar men nu har det tillkommit en brunaktig skugga längs en av senorna på insidan av handleden med. Svårt att ta kort på den dock men man kan ana skuggan. Syns dock bättre i verkligheten.



Så, det ska bli spännande att se hur det ser ut imorgon. Jag antar att det bara är ett typ blåmärke efter droppet. Vet inte annars vad det kan tänkas vara.

Nog om handleden nu. Idag har jag varit riktigt duktig, vaknade vid 9, gick upp och gjorde lite morgonsysslor. Som att äta frukost, rensa kattlådan och sånt. Sen gick jag ut och powerwalkade, tredje lördagen i rad som jag går min runda nu på 5 kilometer. Jag är duktig. Såhär ser jag ut när jag traskar omkring i halkan. Obs! Detta är inte mössan som sambon köpte åt mig i Stockholm.



Efter min hurtiga promenad skurade jag ur kattlådan och städade badrummet, sen tog jag en välbehövlig dusch. Och blev färdig med duschen precis i tid för att titta på Patch Adams, jag måste säga att Robin Williams är en av mina favoritskådespelare. Igårkväll tittade jag på Awakenings, också en fantastiskt bra film.

Efter filmen bestämde jag mig för att gå och panta, vi hade massor med pet-flaskor kvar sedan nyår. Så jag packade ihop tre påsar med flaskor och begav mig mot Sveaplan. Men när jag kom dit var deras pant-maskin ur funktion! Först tänkte jag gå hem igen med alla mina påsar med flaskor men sen kom jag på bättre tankar, jag traskade bort till Hemköp vid Eskilshem istället och pantade där. För panten köpte jag mumsigt naturgodis som jag har frossat på, nu mår jag lite illa men det är smällar man får ta. Fast nu sitter jag och önskar att jag hade köpt lite cola också. Blev törstig av naturgodiset.

Hursomhelst, jag skulle ju visa min nya fina mössa! Såhär ser den ut. Den är dock lite mer lila i verkligheten.

Idag var det min lediga fredag och den spenderades i Stockholm tillsammans med min fina sambo. Han hade tagit ut komp och så for vi iväg. Tyvärr var det svinkallt och vi pakerade bilen hos Viktor på Lilla Essingen så vi fick gå en bit i kylan. Men, vi löste köldproblemet genom att köpa oss varsin mössa. Jag ska dokumentera min nya mössa imorgon tänker jag, den är nog den finaste mössa jag har haft.

Hursomhelst, vi strosade (läs; gick fort för att komma undan den kalla blåsten) omkring lite i gamla stan och åt god lunch på en mysig pub. Sen gick vi mot staden och kikade lite där, fikade lite och bara tog det lugnt. Köpte dock ingenting förutom våra mössor.

Sen blev det sorgligt, sambon skulle stanna i Stockholm och jag skulle ta tåget hem. Han ska leka med Viktor hela helgen och jag ska umgås med två knaskatter.

Nu ska jag nog snart gå till köket och försöka mig på en lika god fruktsallad som sambon gjorde häromkvällen.

Och för övrigt gjorde heldagen i Stockholm att jag nu är uppe i 20 000 steg, mycket bra, mycket bra.
Idag började jag då med min nya medicinering, hela förmiddagen tillbringades uppe på sjukhuset och jag fick sitta fast i en droppställning. Hualigen. Dödligt tråkigt var det, det var jag och en sovandes tant som delade rum så jag låg där och läste min medhavda bok samt dokumenterade allting med min mobil.

Här är droppnålen precis insatt och sköterskan gick iväg för att hämta själva medicinen. Insättandet av droppnålen gjorde galet ont, tydligen var mitt kärl "hårt".



Nu har jag blivit inkopplad!



Till min fina droppställning.



Och så skulle jag ha en liten tygtrasa på för att förhindra att droppslangen drog i nålen.



Nu har tanten som jag delade rum med somnat och börjat snarka. Då kände jag mig trygg nog att ställa mig och ta kort i spegeln.



Jag sitter fast i en maskin!



Droppet i påsen tog slut och maskinen började blinka rött och pipa. Jag var inte säker på om jag skulle trycka på "larmet" eller inte så jag väntade. Pipandet från min maskin hann väcka den sovande tanten. Men sen kom det en sköterska och tog bort droppslången. Nålen fick dock sitta kvar.



Sen fick jag ligga en timma för observation innan de tog ut nålen.

Allt som allt var jag där i nästan 4 timmar. Bleh. Man blev skapligt seg och slö måste jag säga. Men men, bara på't igen om två veckor!

Idag gick jag inte till jobbet eftersom jag öppnade, känns lite väl overkill att gå till jobbet när jag i sådanafall måste börja gå redan klockan 5.20. Så, nej tack. Istället bestämde jag mig för att gå hem och eftersom spin-passet idag blev inställt så tog jag en extralång hem-promenad istället. 7,22 kilometer för att vara exakt! My god måste jag säga, jag gick och gick och gick. Bara hempromenaden blev 10 000 steg. Mycket bra, mycket bra.

Mitt mål är att försöka gå iallafall 13 000 steg om dagen, gärna 15 000 steg. Det funkar för det mesta om jag går till- och från jobbet. Inte annars. Så, vi får se hur länge jag orkar hålla uppe detta tempo.

Nu är jag dock dödtrött. Inte bra. Fast jag måste samla ihop lite energi och plocka undan lite snabbt här hemma, mamma och Stig ska svänga förbi lite senare och då är det ju trevligt om exempelvis köksbordet är fritt från reklam och sängen är bäddad.

Typ.

Igår tränade jag dubbelpass, först step och sen dans direkt efter och kära kära någon. Step-passet var galet svårt, de flesta rörelserna var visserligen samma som förut men nu skulle vi göra allt spegelvänt! Först med "rätt" fot och sen göra det precis tvärtom. Det var hopplöst. Men men, jag lär mig nog. Tids nog. Kanske.

Så, efter step-passet var jag helt hopplöst trött i benen men, ingen rast och ingen ro. Då var det dags för danspass! Jag har liksom inget val, de två är mina favoritpass och de finns enbart på söndagar direkt efter varandra. Så, vill man vara fin får man lida pin. För seriöst, jag fick lida igår. Mina stackars ben kämpade hårt, sorglig nog var jag så trött i huvudet efter att ha ägnat en timma åt att försöka hänga med i step-passet att hjärnan totalt checkade ut under danspasset. Jag tittade på ledaren men kunde för mitt liv inte förstå hur jag skulle få mina ben att göra likadant. My gosh. Jag såg nog helt galen ut där jag skuttade omkring.

Plus att danspasset var knökfullt igår, det brukar inte vara särskilt många där men nu var det fullt. Antagligen alla "nyårslöften" som ska infrias. Jag hoppas att dom slutar snart för det är rätt skönt att bara vara några stycken på dansen, det blir så trångt annars.

Hursomhelst, min intensiva träning igår har resulterat i galen träningsvärk idag. Och jag bävar för hur den kommer vara imorgon. Fast hittills sitter det värsta i rumpan. Så, imorse när jag skulle sätta mig på en bänk på jobbet klagade jag över min träningsvärk i rumpan till min kollega. Då tittade en treårig pojke på mig och sa med största allvar:

- Har du ont i rumpan Johanna? Då får vi smörja salva sen.

Hahahahahha! Fast han kom sen fram till att jag nog kunde smörja på salva själv. Sötunge!

Hursomhelst, idag har jag varit riktigt duktig med. Jag gick till jobbet imorse (med fara för mitt eget liv eftersom det var galet halt) och så gick jag hela vägen hem med! Inte klokt vad duktig jag är! (plus att det är väldans skönt att slippa alla muppar på bussen)
Förra året gjorde jag ett val att äta mindre chips, och det fungerade riktigt bra! Så, jag ska göra samma sak i år igen. Fast förra året hade jag bara uppehåll från början av mars till min födelsedag, nu ska jag ha uppehåll från och med idag till min födelsedag. Samma regler gäller dock som förra året, fest eller bortbjuden, då får man äta. Yep.

Så, vi får se hur det går.

Och en rolig nyhet då, step-passet är äntligen tillbaka på friskis! Så, idag ska jag träna step. Jag hoppas att det är lika braigt som det var förra året!
Idag har jag köpt nya träningsskor, mina gamla har jag haft sedan jag började gymnasiet och var således lite slitna. Det har varit dags för nya ett bra tag nu så idag begav jag mig ner på staden och handlade nya braiga skor.

Bleh, nu har jag bråkat med bloggen på tok för länge. Men, den får duga. Nu kanske f5 is your friend? Inte min iallafall för jag har nog gjort den stackars knappen utmattad med allt mitt tryckande.

Hursomhelst, idag var jag riktigt hurtig efter jobbet och gick hela vägen från slagsta till sjukhuset! Det tog en halv evighet men det gjorde inte så mycket eftersom jag slutade tidigt, något som däremot tog en hel evighet var väntan på att få lämna blodprov. Jag satt i 50 minuter! Så mycket för att sluta tidigt liksom, kom hem strax innan 16, jobbade en timma och sen kom sambon hem. Fast han kom bara hem och sa hej, sen stack han iväg till klättringen så jag har varit all alone sedan dess.

Såvida man nu inte räknar katterna, de är ju faktiskt lite sällskap.

Hursomhelst, dags för en random bild som inte har med inlägget att göra! Det var läääänge sen vi hade en sån! Bilden är tagen i Austraaaaalieeeeeeeen vid ett tillfälle där jag av någon anledning fick ha allas solglasögon i min lilla handväska.

Jag och bloggen bråkar just nu, den vill inte samarbeta, ingenting sparas eller uppdateras och så fort jag gör minsta lilla ändring så blir allting hejkomochhjälpmig istället och så hamnar sidolisten längst ner. Gaaaah! Jag orkar inte. Får fortsätta imorgon.

To be continued.
Igårkväll kunde jag inte somna, låg och vände mig i en evighet kändes det som men kom aldrig till ro. Så min dag har gått i ett töcken av trötthet, jag piggade på mig där runt lunch men sen har det gått utför. Efter jobbet svängde jag förbi Friskis och köpte ny träningsperiod och sen in en snabbis på apoteket för att handla lite. Bland annat kan jang.

Något positivt var väl dock att min medicin jag hämtade ut blev gratis eftersom jag har skrapat ihop så mycket rabatt (högkostnadsskyddet ftw!) så det jag betalade för var för en flaska med äcklig kan jang. Det är så galet äckligt att jag tror att folk blir friska bara för att slippa dricka eländet. Hualigen. Jag har hittills tagit två shottar med äcklet. Tvingade sambon att köpa starka halstabletter när han var och handlade som jag har att äta direkt efter kan jangen. För annars kräks jag, blääää.

Hursomhelst, vi eldade ju i kakelugnen igår. Jag kan meddela att den fortfarande är fesljummen, imorse var den riktigt varm och skön att ta på och igår var den het. Så, det var nog inte så dumt förr i tiden att ha en mysig fin kakelugn i sovrummet som uppvärmning!
Den här söndagen har varit både upp och ner, imorse mådde jag ju som skrivet tidigare mindre bra, snorig och eländig. Men med hjälp av diverse värktabletter, bedövningshalstabletter, nässpray och en skön varm dusch lyckades jag känna mig som en människa igen.

På förmiddagen städade sambon och jag lägenheten, sen kom sambons föräldrar över och åt lunch med oss. Potatis med fisk och creme fraiche-sås, mums! Det har varit en riktig föräldrahelg den här helgen. Sambons föräldrar åkte iväg för ett tag sen och då började vi elda.

Så nu eldas det för fullt i vår kakelugn och det luktar gott och fyller hela lägenheten med extra mycket mysfaktor. Plus att det förhoppningsvis blir lite varmare i sovrummet, det är vanligtvis galet kallt där om kvällarna.

Här är en bild som sambon nyss tog med sin mobil och laddade upp på facebook, jag är för lat för att ta fram riktiga kamernan och ta ordentliga kort.

Min envisa förkylning går ju aldrig över! Jag trodde att den nästan var borta, bara för att vakna idag till ett inferno av dunkade bihålor, huvudvärk, grönt snor och halsont. Varför försvinner det inte?!

Det är inte särskilt ofta jag blir sjuk faktiskt, peppar peppar, men när jag väl blir typ förkyld eller något, då blir det med dunder och brak och så går det bannemig aldrig över. Tack mitt dumma immunförsvar, tack så hemskt mycket för din inkompetens.

Blä.

Får väl gå iväg till sveplan och köpa kan jang, ännu mera blä! Och så får man hoppas att det fungerar.
Igårkväll var jag tvungen att googla på vad trettondagshelgen innebär för något, ingen jag kände visste. Vet ni?

"Trettondedag jul firas för att minnas de tre vise männen som kom till Jesus med rökelse, guld och myrra. De skall ha kommit till Jesus den dagen."

Hur många av er visste det vaaaaa? Kanske en tror jag.

Hursomhelst, idag har mamma och Stig varit förbi här, lillebror Jesper med. Fast han har inte gått ännu. Jag och sambon bjöd på god lunch där vi provade ett nytt recept, citronmarinerad kycklingfilé med pasta. Riktigt gott måste jag säga! Sen bjöd vi även på muffins som vi hade bakat imorse, också efter ett nytt recept. Det var "nyttiga" muffins, vilket helt enkelt innebar att de inte smakade någonting överhuvudtaget. Inte något som vi kommer baka igen tror jag.

Efter att mamma och Stig begav sig hemåt försjönk vi i ett slapparmode utan dess like. Well, sambon har ju jour så han har väl en bra ursäkt då, jag har setat och spelat Sims i ett par timmar och lillebror har coachat sambon på Skyrim.  Det känns på något sätt som för flera år sen, när lillebror jämt hängde hos oss (tillochmed bodde ett litet tag) och han och sambon ägnade sig åt tevespel dagarna/nätterna långa.
Ett nytt år är redan här, det är svårt att förstå att det här året ska jag fylla 25 år! My god, när ska jag känna mig som en vuxen egentligen? Kanske när jag är en gift kvinna dårååå, but wait! Det blir jag ju i år med! My god * 2, hoppas den där vuxenkänslan infinner sig snart.

Man vet att man är vuxen när man kan köpa godis/kakor/chips/choklad/etc. bara äta en liten bit och sen låta den ligga i skafferiet i minst en vecka.

Jag kommer aldrig bli vuxen. Jag är dömd till att visa leg på systemet i evig tid, fast det kanske är något positivt? Iallafall när man är över 25 har jag förstått det som. Oh well.

Livet flyter på annars, jag ska försöka ta tag i mig själv igen och återta min träning ordentligt denna gång. Inget jäkla trams med bortförklaringar och lathet! Och för att bevisa detta bestämde jag just i denna sekund, skrivandes detta inlägg, via sms med en av mina chefer att vi ska anmäla oss till samma stegräknartävling som vi var med i förra året. Yes! Nu bannemig ska mitt daller bli lite mer fast!

Plus att jag och mina fina vänner, Emma, Jenny och Ida ska ha en egen intern stegtävling. Jao, nu ska det gås! Förra året gick jag ju hem från jobbet massor med gånger, den här terminen? Ingen gång. Inte okej Johanna!

Beach/Wedding 2012 - Here I Come!