Nu händer det grejjor här! I morse var jag och maken hos mäklare och skrev på papper för att köpa hus! Det är inte klokt detta! Så, i slutet av januari flyttar vi (förhoppningsvis blir det sista flytten på läääänge!). Till ett gult hus i Hållsta! Ett eget hus!
 
Och så en glad bild som passar till ett glatt inlägg!

Och för övrigt, vem mer än jag får nostalgi-flashbacks av en sådan här bild?!
 
 
Applejack, Twilightsparkle och Rainbowdash!
 
 
Ännu en vecka har kommit och gått och jag vet inte vart tiden tar vägen, idag fick vi iallafall tillbaka en timma så det var ju trevligt! Jag blir alltid lika glad över att upptäcka att jag inte sovit så länge som jag först trott.
 
Den här helgen har varit händelserik, i fredags skulle maken ha "killkväll" så jag var utkastad från hemmet. Jag tog min tillflykt till min mor som till min ära hade köpt kanske allt godis som fanns att finna i lilla Kungsör. Det var mysigt, vi åt varma mackor, godis, chips och glass, kollade på film och skypeade med lillebror. Och så sov jag kvar där i mitt gamla rosa rum. Det är pastell-rosa väggar med pastell-lila lister och inbyggt garderob. Och ja, som ni anar är det jag som har valt färgerna. Och det valet skedde när jag var runt 15 (ungefär) år och alltså inte en liten flicka. Men! Även om färgtemat kan låta kräkframkallande så försäkrar jag er, det är väldigt mysigt mitt gamla rum faktiskt. Pricken över i-et är de knallblåa gardinerna med vita och svarta fåren på. 
 
 





Och igår (lördag) var vi iväg till Eric och Fran på kvällen, vi åt god mat och spelade spel, bland andra Cluedo! Vilket jag är totalt värdelös på eftersom hela spelet går ut på att tänka logiskt och lista ut saker. Inte mina starka sidor måste jag säga. Och så har de skaffat en liten kissekatt!
  
 
Och denna dag har ägnats åt ärenden, bland annat en sväng till Ikea och lunch hos makens föräldrar. En helt lagom lugn söndag.
En gång sa någon (jag tror att det kan ha varit min syster Linda) att en av anledningarna till att folk svimmar under vigseln är att de står alldeles blickstilla och spänner sig. Då hamnar allt blod nere i fötterna och hjärnan får syrebrist och då svimmar man. Typ så.
 
Så vad tänkte jag på under själva vigseln? Jo, jag stod och tänkte att jag måste försöka vicka på tårna utan att det syntes så att blodet strömmade runt i kroppen så att jag inte svimmade.
 
Foto av Anna Behi http://annastilla.blogspot.se/


Foto av Sanna Ek http://sannaek.com
 
Yes, jag repar mig sakta men säkert från min dumma förkylning. Idag mår jag mycket bättre och imorgon ska jag återgå till jobbet.
 
Hursomhelst, det har hänt en hel del sen sist. Dels började jag träna, körde tre duktiga pass förra veckan men sen blev jag ju sjuk så vi får väl se hur bra det kommer gå att komma igång igen.
 
Förra helgen hade jag besök av Fran och Jenny, vi åt tacos och kollade på Sunes Sommar.
 
 
Dagen efter ägnade jag och maken oss åt att möblera om här hemma i hemmet. Rummen är fortfarande samma men möblerna har flyttats.
 
Soffan från sovrummet står nu i köket där kattlådan stod.
 
Och kattlådan har flyttats ut till hallen där spegeln var. Där har vi även sattit upp ett nytt nyckelskåp vi fyndade på Bernadssons utförsäljnings-rea.
 
Och spegeln är flyttad från hallen in till sovrummet till väggen där byrån stod. Och byrån har bytit vägg till väggen där vita soffan stod.
 
Byråns nya plats.
 
Och igår i min ensamhet/tråkighet flyttade jag om lite i vardagsrummet med. Fast det har jag inga bilder på.
 
Idag ska jag göra min sista återhämtning från min sjukdom och så ska jag pallra mig iväg till sjukhuset för droppbehandling. Förhoppningsvis tycker de att jag är tillräckligt frisk för att få min meducin. Vi får hoppas!
Jag vaknade med en låt på hjärnan, mycket konstigt eftersom inga av mina drömmar hängde ihop med själva sången.
 
"Männen jagar nått i skogen,
kvinnor kammar ut sitt hår.
Jag är den som går till källan,
tills jag själv en mage får.
Men ännu, men ännu,
är jag den som går till källan,
tills jag själv en mage får."
 
"Bara för att det står att man kan dö betyder det ju inte att det är farligt."


Och för övrigt lever och frodas min sjukdom med buller och bång.
Det började lite försiktigt under veckan med lite rinnsnuva som jag ignorerade. Jag hade inte tid att vara sjuk, jag hade ju börjat träna igen. Men så igår slog det igenom med buller och bång. Halsen värker, snoret både rinner och sitter fast i bihålorna och jag blir utmattad bara av att slänga soporna.

Jag mår jättedåligt!
Igår släpade jag mig till gymmet för första gången på flera månader. Det gick riktigt bra och träningsvärken idag är inte nådig. Och idag efter jobbet så släpade jag iväg mig själv till ett medel spinningpass. Så nu är jag nöjd med mig själv. Fast imorgon kommer jag nog ha ännu mer träningsvärk i benen.
 
Och för övrigt älskar jag mina neonskor från London! Här är de, bilden till vänster visar mina trötta fötter från igår efter gympasset. Och bilden till höger visar mina ännu tröttare fötter efter spinningpasset. Skönare skor finns inte!
 
 



 
Okej, London var fantastiskt! Förra gången jag var där ägnade vi oss mest åt shopping, nu blev det mest sightseeing och så lite shopping. Jag ska ta er med på en resa, step by step så att säga.
 
 
Vi gick upp så gott som mitt i natten för att ta oss till Arlanda eftersom flyget gick redan vid klockan 7 på morgonen. Norweigan har ju gått ut med att det ska finnas wifi på deras plan, det stämde dock inte helt. Det är inte alla flygplan som har wifi och sorligt nog fanns det inte wifi på just vårt plan. Men men, vi överlevde.
 
När vi kom till Gatwick Airport så var det en låååång kö till passkontrollen men så fort den var över gick det fort. Vi lokaliserade biljettkontoret till bussarna som skulle ta oss in till London och Victoria Station och sen fick vi vänta en liten stund på bussen.
 
Vi tog en taxi från Victoria Station sen till hotellet. Hotellrummet var minilitet men det var ju ingen större fara med det eftersom vi inte var där särskilt mycket. Vid det här laget var det förbi lunchtid och allt vi hade ätit var frukost och mitt låga blodsocker började ge sig till känna och de följande timmarna innan vi hittade något ställe att äta på var inte sådär jättetrevliga för maken min. Men så fort jag fick mat i magen blev jag nöjd! Vårt hotell låg nära Hyde Park och relativt nära Oxford Street så vi begav oss dit till fots och gick längs hela Oxford Street bland sjukt mycket folk. Vi gick in en snabbis på lyx-varuhuset Selfridges där jag pillade på en klänning som, enligt mig, såg ut att komma från Gina Tricot men som där kostade ca 15 000 svenska kronor! Helt galet.
 
Sedan begav vi oss (fortfarande till fots) till Covent Garden där vi skulle möta upp Mirja. Vi gick lite vilse på vägen dit, det var jag som höll i kartan och det tog ett tag innan jag upptäckte att jag höll den uppochner... Men med lite telefonhjälp av Mirja och att maken tog över som kartläsare så hittade vi rätt! Och så åt vi galet goda crepes som var fyllda med jordgubbar och choklad tillsammans med Mirja och Jessica.
 
Sen tog Mirja och Jessica på sig ansvaret att visa oss runt litegrann så vi begav oss iväg, fortfarande till fots.
Vi gick till M&M's World.
 
 
Och till Piccadilly Circus.
 
 
Och så såg vi Big Ben och London Eye.
 
 
Och så avslutade vi sightseeing-turen på en trevlig pub, The Slug and Lettuce.
 
 
Fast för mig och maken var fotvandringen ännu inte över. Vi tänkte först ta en taxi från puben till hotellet men vi ändrade oss. Istället gick vi. Det tog över en timma och eftersom jag inte minns vilken väg vi gick kan jag inte säga det till er heller men jag kan försäkra er om att det var galet långt och mot slutet hade båda två redig ont i fötterna. Men, det var det värt för vi såg på Buckingham Palace och Wellington Arch i sin kvällsbelysning och det var vackert!
 
 
Dagen efter började vi med ett besök på en enorm sportaffär där vi båda två köpte oss ett par skönare skor att gå i. Den här dagen började vi också att ta oss runt med hjälp av lokaltrafiken, vi åkte röda dubbeldäckare som om vi aldrig gjort något annat. Sen spenderade vi större delen av dagen med att vandra runt i Covent Garden, shoppa lite, äta mat och bara fördriva tiden innan det var dags för att se The Lion King
 
 
Musikalen var helt fantastisk! Redan vid första låten när alla djuren kom in på scenen blev jag så gripen att jag nästan trodde jag skulle gråta. Så otroligt duktiga artister så det var inte klokt! Får ni chansen att gå på den så gör det!
 
På söndagen sen tog vi bussen ut till Brick Lane Market och spanade lite. Det var väldigt sunkigt och inte riktigt min smak av saker som såldes på själva marknaden... Men i second hand-butikerna kunde man nog göra fynd om man hade letat lite!
 
    
 
På eftermiddagen ägnade vi oss åt att gå runt i Hyde Park/Kensingtong Gardens och titta. Jag ville gärna se Speakers Corner. Återigen var det jag som först höll i kartan vilket innebar att vi gick över till helt fel sida av parken. Efter att vi hade gått i en evighet (jag var övertygad om att vi var påväg åt rätt håll) gick vi förbi en skylt med en karta över den enorma parken. Maken tittade på kartan snabbt och konstaterade att vi var på helt fel sida, fel sida av både parken och sjön. Men jag vägrade tro honom och ett mindre bråk utbröt mellan oss där jag vägrade inse att jag hade lett oss fel. Men till slut blev jag överbevisad och vi gick gå i en evighet för att hamna rätt igen. Fast egentligen gjorde det inte särskilt mycket för parken var väldigt trevlig att gå runt i, två "sjöar" fulla med fina fåglar, vackra träd, många hundägare med sina duktiga hundar och så alla små halvtama ekorrar. Fast själva kartupplevelsen fick maken att konstatera att om han någonsin ska vara med i en karttävling tänker han inte vara i samma lag som mig.
 
 
Och så när vi väl äntligen kom fram till Speakers Corner blev jag lite besviken, jag hade i min enfald föreställt mig någon slags "scen" eller upphöjning men det var bara ett asfaltshörn av parken där det stod massor med människor som skrek ut sina budskap om Gud och en bättre värld.
 
 
Nu var det rätt så sen eftermiddag och vi hade gått i evigheter så vi bestämde oss för att ta bussen till Notting Hill och leta efter den blåa dörren. Som vi dock aldrig hittade sorgligt nog, men vi vandrade runt i Notting Hill ett par timmar och bara strosade.
 
 
Sen blev det kväll och vi åt middag på en pizzeria som serverade pizzor som var ljuvligt goda men galet små.
 
 
Sen var det dags att gå tillbaka till hotellet, men vägen dit var avspärrad av polisen! Vi fick inte veta varför och vi fick inte gå förbi "hem". Men efter ett par minuter tog de bort avspärrningarna och vi kunde traska hemåt.
 
 
 
Och så vaknade vi då på måndagen, vår sista dag och vi hade ett par timmar att slå ihjäl innan vi skulle åka till flygplatsen. Så vi bestämde oss för att strosa runt i Kensington och gå på Harrods. Det här var enda dagen då regnet stundvis vräkte ner och vi fick passa oss för att inte bli nerstänkta av alla bussar som åkte förbi på gatan. För att komma till Kensington gick vi tvärsöver Hyde Park/Kensington Gardens igen. Då såg vi bland annat Royal Albert Hall och monumentet till hans ära och Kensington Palace.
 
 
 
 
På Harrods var det galet, både inredningen och priserna. Plus att de diskriminerade katter. Inne på djuravdelningen såldes inte en endaste liten kattsak. Hundar var verkligen i fokus där. Såhär ser Harrods djuravdelning ut.
 
 
Och så ägnade vi de allra sista timmarna åt att fika lite på Starbucks innan vi for tillbaka till flygplatsen och till Sverige. Lite fattiga pengamässigt, lite rikare klädmässigt och mycket rikare upplevelsemässigt.
 
Tack och adjö!
 
 
 
Sista dagen nu och för tillfället sitter vi på Starbucks och väntar på att tiden ska gå. Om två timmar går taxin från hotellet oss till Victoria station så att vi kan ta oss till flygplatsen.

Idag har vi gått omkring i Kensington och tittat på Harrods. Och så har vi shoppat. Första dagen som vädret har varit värdelöst, regnet har vräkt ner på oss men det gör inte så mycket.