I torsdags när jag kom hem från jobbet så åkte jag och maken direkt iväg en sväng till hns mormor och morfar och så var vi och handlade. När vi kom hem sen, runt 18.30 skulle jag tvätta händerna men det gick inte! Inget vatten i badrummet och inget i köket. Maken rusade ner i källaren för att kolla så inte vattnet sprutade någonstans där men så var det inte. Det kom inte in något vatten i huset alls.
 
Maken gick över till ena grannen och frågade om han hade vatten, det hade grannen inte. Men då fick grannen sms från en annan granne som hade varit inne på EEMs hemsida där det stod att det var ett planerat avbrott i Hållsta mellan 18.00-23. Jag gick själv in och kollade på hemsidan och visst var det ett planerat avbrott, men så stod det såhär också:
"Planerade avbrott är avbrott som vi har planerat in och i god tid aviserat via annonser eller brev hem till dig så att du är väl informerad innan avbrottet sker."

Men synd att vi inte fick någon information då! Det är bannemig inte meningen att man ska gå in på deras hemsida varje dag för att kolla så det inte finns något avbrott. Mycket irriterande och jag kände mig direkt helt galet smutsig.
 
Då bestämde vi oss för att kolla på film, men när allt precis har startat i vardagsrummet går proppen. Något i vardagsrummet gav elfel så att vi inte hade någon ström. Kul! Men maken kom på att det nog var en av nexa-uttagen som inte funkade.
 
Hursomhelst var det ingen rolig torsdag, det är därför jag har väntat ända tills nu med att skriva det.
 
Och för övrigt kom jag just på vart delen som blev över igår på fläkten ska sitta...
Idag är det måndag och maken är återigen borta, denna gång i Stockholm. Han kommer hem imorgon. Positivt eftersom jag får köra audi, negativt eftersom jag är ensamen. Förutom katterna då.
 
I lördags hade vi en riktig fixardag här hemma, de som bodde här innan tyckte nog inte om att kratta eftersom det låg två ton löv gömda under trappen tillsammans med lite allmänt skräp... Men det är borta nu och så är äntligen den sista högen med grenar från de borttagna träden borta. Finally!
 
Och igår kunde vi äntligen öppna fönsterna här hemma! Inte ett endaste fönster här i huset har haft fönsterhake, så fönstrerna fick antingen vara stängda eller helt öppna vilket inte är okej med två innekatter. Så vi var och köpte tre fönsterhakar och nu kan vi äntligen öppna fönstrena!
 
 
Idag efter jobbet så for jag förbi K-rauta och köpte två golvfläktar, den ena monterade jag ihop för ett litet tag sen. Men jag fick en del över! Väldigt underligt, jag kan för mitt liv inte förstå vart delen ska sitta men fläkten fungerar ändå. Men för säkerhetsskull överlåter jag monterandet av den andra fläkten till maken.
 
 
Och så svängde jag in en snabbis på Tunan också och köpte parfym, min vardagsdoft börjar ta slut och jag hade fått en rabattkupong så det var lika bra att passa på tänkte jag. Även denna gång blev det en Marc Jacobs, dock en ny doft för mig.
 
 
Anyway, sen har jag bara tagit en dusch och slappat sådär allmänt. Imorse gick jag upp 5.15 och imorgon måste jag gå upp klockan 5, jag har ingen lust med det alls. Längtar till semester nu! Känner mig redigt trött redan nu, jag tror jag kanske ska gå och lägga mig snart. Ska nog bara ut och spraya gift på mina rädisor först...
Första maj planterade vi ärtor och rädisor, och ungefär en och en halv vecka senare så började de att växa så fint så. Ungefär två veckor senare så upptäckte jag att det kryllade av skalbaggar på rädisorna! De dumma djuren åt upp mina rädisor. Någon dag senare for jag till Granngården för att köpa bekämpningsmedel mot skalbaggarna men när jag väl kunde spraya på medlet var det för sent... Skalbaggarna hade ätit upp och dödat varenda liten rädisa.
 
 
Men då förra veckan efter att William och Nova åkt hem sådde jag nya rädisor. I förrgår kom de upp. Igår såg jag skalbaggarna igen! Men nu är jag med från början med bekämpningsmedlet så vi får se hur det kommer gå den här gången.
 
Och så misstänker jag att ni vill veta hur det går med knaskatten Wilma och vår nattsömn? Det går bra! Ida skickade ett sms där hon skrev att katter är rädda för aluminiumfolie. Så jag tejpade upp två remsor med folie, en på dörren och en på golvet och eftersom Wilma är rädd för allting som är nytt (hon blir totalchockad om man råkar lämna tvätt på golvet bland annat) och som blänker så vågar hon inte ens närma sig dörren! Hon smyger längs kanten så långt bort från folien som möjligt och så fort in i vårt sovrum. Score! Äntligen kan vi sova igen.
 
 
 
Idag efter jobbet var jag och köpte 10 kilo kattmat, lightvarianten för kastrerade tjockisar. Mina fina tjockisbollar!
 
Wilma är inne i en period där hon förstör vår nattsömn, varenda natt i typ tre veckor nu! När man går upp till övervåningen här hemma så kommer man först till en liten avsats. Till vänster ligger sovrummet och till höger är klädkammaren där katterna inte får vara. Wilma har upptäckt att om hon klöser tillräckligt länge på dörren till klädkammaren MITT I NATTEN så vaknar vi och hon får lite sällskap. Och hon slutar inte klösa, hon kan hålla på HUR LÄNGE SOM HELST! Hon klöser och klöser och klöser och klöser och ibland slänger hon in några avgrunds-maju också. En natt började jag slänga saker på henne, mjuka saker då, först mina tofflor och sen alla strumpor jag nådde från sängen. Hon brydde sig inte. Ett tag hjälpte det med att ställa fram dammsugaren framför dörren eftersom hon är rädd för den. Men nu har hon vant sig vid den. Natten till tisdag (när maken var på Gotland) vaknade jag 00.35 av att Wilma klöste och jamade så jag gick upp för att ställa fram dammsugaren, utifall att den skulle skrämma bort henne, men då på en sekund for hon in i klädkammaren. Sen fick jag ägna säkert 10 minuter åt att jaga ut henne därifrån. Hon tyckte det var helkul. Det tyckte inte jag. Jag ogillar denna fas starkt. Nästa steg är att köpa någon klistrig typ dubbelhäftande plast att sätta på dörren så att det blir klibbigt under hennes tassar när hon klöser.
 
Det är tur att hon är så himla mysig att man älskar henne ändå!
Ja, tiiiidigt igårmorse åkte maken till Gotland för att jobba, han kommer hem om ett par timmar. Alltid när han är iväg så "förfaller" jag den första dagen, jag kommer hem från jobbet och tar hand om det som måste tas hand om som att vattna katterna och ta in posten. Men sen förfaller jag bara ihop och väntar på att få gå och lägga mig typ.
 
Fast igår gjorde jag massa ärenden först direkt efter jobbet, jag var på Jula, Rusta och Elgiganten för att köpa en fläkt. Men det fanns inte! Ack ack. Jag får kolla igen om ett par dagar skulle jag tro. Sen var jag på apoteket och köpte solskyddsfaktor (maken lyckades bränna sig på axlarna när han lekte med barnen i söndags hela dagen utomhus). Och så köpte jag handsprit också, till när jag skulle ta min spruta. Det följer med små spritade lappar med varje spruta att torka av huden med men jag tänker att det nog är bra att sprita händerna också, blodförgiftning är en vanlig biverkan och jag vill inte bli sjuk för att jag slarvar och sticker mig med smutsiga händer.
 
Hursomhelst, idag var då dagen jag tog sprutan. Helt själv! Utan en sköterska som stirrar på mig och uppmanar mig till att göra det. Och fy säger jag, hundra gånger värre än förra veckan. Vet ej varför. Kanske var sprutan fortfarande kall? (den förvaras i kylen) Eller så träffade jag en nerv eller något den här gången, don't know. Men ont gjorde det, och så måste man hålla kvar i 10 onda sekunder! Jag fick trycka med båda händerna för att vara säker på att jag inte skulle rycka bort sprutan bara för att det gjorde så ont. Usch och fy. Men jag gjorde det iallafall! Nu har jag en hel vecka till nästa gång.
 
(Detta är innan jag har tryckt in nålen)
 
Idag efter jobbet kom det en arbetarkille hit också, från Industriservice. Han spolade rent golvbrunnen nere i garaget. Det blir en översvämning där varje gång som det regnar kraftigt, vi trodde att det var något stopp i det stora röret ut till kommunens rör men så var det inte. Det är vår brunn utanför garageporten som släpper in en massa jord och skit som sen täpper till det nästan igenrostade lilla hålet som vattnet ska lyckas ta sig ut igenom. Arbetarkillen beskrev vår brunn som "Den sämsta jävla skiten man kan ha, jag vet för jag har en likadan." Haha! Men han gav lite tips på vad vi kan göra för att förhindra att det blir översvämning igen så det blir nog bra. Hursomhelst, han var trevlig och gav mig inte alls den där obekväma känslan jag alltid får när det är hantverkare som ska jobba i mitt hem och jag bara står och tittar på dem. Mycket bra.
I helgen var ju Nova och William hos oss, lördag till söndag. Maken var iväg på galej i Stockholmen så jag var ju själv med barnen. Maken frågade mig på fullt allvar några dagar innan om jag trodde att jag skulle "klara av det". Två små söta syskonbarn, till skillnad mot den galna barngruppen med 15 barn man hanterar varje dag? Knasiga maken min.
 
Jag tog med Nova och William till Coop där vi skulle handla, Wille upplyste mig om att han bara tycker om ETT ENDA pålägg. Men han kom inte ihåg vad det hette! Han pekade på ett rött och grönt äpple om sa "Om den var gul så är det sånt". Ja! Solklar förklaring, eller inte... Det var inte ost. Så vi började traska runt och vi tittade på allt jag kunde komma på. Då utökar han sin förklaring "Den är mindre än senap".  Knasiga barn. Till slut fick vi ringa till mamma Emelie som nog började räkna upp vad han brukar äta som pålägg och då kom han på det. Marmelad! Såklart.
 
Hursomhelst, barnen och jag skuttade omkring här hemma, vi blåste såpbubblor, ritade med gatukritor, vi spelade Den försvunna diamanten, som tog hundra år eftersom diamanten låg under den sista brickan...
 
 
Dagen efter var ju maken hemma igen så barnen hjälpte honom att montera ihop en handjagare vi köpte förra veckan och sen hjälptes de åt att klippa gräset.
 

Och så avslutade vi helgen med en promenad bort till kiosken där vi hade tänkt köpa mjukglass men glassmaskinen var trasig så vi fick nöja oss med vanlig glass. På väg hem stannade vi vid badet och maken försökte lära barnen att kasta macka. Det gick sådär...
 
Jag är barnvakt åt systerbarnen William och Nova, maken är iväg på galej i Stockholmen och jag sitter här i soffan. Barnen sover och det är Eurovision på teve. Värre kunde man ha det. 
 
När barnen skulle sova så ville de att jag skulle läsa en bok men jag har inga barnböcker så jag började med att berätta sagor från minnet. Först ut blev "Prinsessan på ärten" vilken de accepterade rakt av. Sen ville William höra om "Prinsessan och grodan", jaha tänkte jag och funderade på vad det kunde vara för saga. Att prinsessan pussar grodan så att det blir en prins säger sig ju självt men sen då? Jag ryckte på axlarna inombords och berättade en saga som jag tyckte att jag själv kände igen från mina barndomsdagar om prinsessan och grodan. När jag var färdig satte sig William upp, tittar på mig och säger "Men, vilken film var det? Det måste vara film nummer 2". 
 
Jag fattar nada, tydligen finns det en film om Prinsessan och grodan. Jag kanske börjar bli gammal.
 
Idag var dagen då jag skulle gå och lära mig hur jag ska ge mig min nya medicin. Det gick bra, maken följde med som moraliskt stöd och så att han skulle veta hur man gör om jag av någon anleding inte kan/vill/vågar sticka mig själv. Hursomhelst så var jag först in på apoteket för att hämta ut medicinen eftersom den ska förvaras kallt så att det bara var att traska upp till reumatologen sen. Apotekskvinnan sa återigen till mig att "Ja den kommer kosta väldigt mycket..." Jo tack, jag vet, ni har sagt det hela tiden. Fast jag behövde "bara" betala 1874:- eftersom jag kom upp i högkostnadsskyddet så det är som det är. Nu behöver jag ju istället inte betala något resten av året!
 
 
Sen tog det ungefär 45 minuter av prat från en sköterska när hon berättade och visade allt om medicinen och så fick jag provsticka med en låtsas-penna för att träna. Och sen fick jag göra det på riktigt, hualigen. Det är en sån där injektionspenna så man ser inte nålen vilket är bra men det gjorde lite ont.
Sen fick jag en "snygg" kylväska med kylklampar som medicinen ska förvaras i om jag måste ta med den någonstans, annars får den ligga i kylen. Och så fick jag en sån där gul "medicinsk avfallslåda" där jag ska lägga de använda pennorna.
 
 
Oh well, det var min dag det. Förutom att jag fick tillbaka "min" bil från svärföräldrarna, så nu slipper alla skjutsa runt på mig. It's a winwin!
 
Nu får vi se om jag får någon rodnad runt stickstället, utslag, andningssvårigheter, känselbortfall, svullen hals, feber, klåda, blodförgiftning (!) och så vidare... Ingen mening med att läsa om biverkningarna egentligen för då sitter man bara och känner efter.
 
 
Okej, nu har det gått mååånga dagar sen sist. Hela 12 stycken och mycket men samtidigt ingenting har hänt.
 
Vi har varit iväg till Kungsör och hämtat en åkgräsklippare från mamma och Stig som de inte längre behövde ha, efter lite pillande så startade den utan problem med maken och han brummade omkring och klippte gräset.
 
 
Tråkigt nog så vaknade jag dagen efter att gräset hade blivit klippt och upptäckte att hela huset luktade bensin! Ju längre ner mot källaren och garaget jag kom desto mer stank det. Inne i garaget, där gräsklipparen stod, var luften helt tjock. Maken var på jobbet och jag var hemma (klämdag efter Kristi flygare) och jag orkade inte få ut gräsklipparen på egen hand. Då är det tur att man har vänner som bor nära! Efter ett samtal till Eric så kom han över och drog ut gräsklipparen och sen ägnade jag hela dagen åt att vädra. Vilket var väldigt nödvändigt eftersom vi skulle ha gäster på kvällen! Eric, Fran, Emma och Daniel kom över för att grilla och umgås lite.
 
 
Jag har under veckan inte haft någon bil eftersom svärföräldrarnas bil gick sönder förra söndagen och alltså tog de tillbaka "min" bil under tiden som deras är på verkstaden. Därför har jag åkt med maken vilket innebar att jag en dag fick tillbringa lite tid på klätterklubben.
 
 
Under veckan har jag också ägnat mig åt mina krukväxter, de hade knappt någon jord kvar.
 
 
Jag fick ett planterarbord av svärfamiljen i födelsedagspresent i förra veckan och igår monterade jag ihop det, med lite hjälp från maken dårååå. Jag planterade om utomhusblommorna som har blivit massakrerade av de hungriga rådjuren. Nu får vi se om de kommer överleva eller inte...
 




 
 
Idag är det Första Maj och vi har ägnat oss åt trädgårdsarbete, vi började dagen med att åka in till Ica Maxi och köpa två pallkragar, sen for vi till K-rauta och köpte en grön skottkärra. Väl hemma sen började vi, först med att montera skottkärran då. Men sen att gräva bort gräs för att göra plats för pallkragarna och sen grävning i kompostlådorna för att få ner ny fin jord i pallkragarna.

 
Sen for vi iväg en snabbis till Plantagen och köpte lite "fin köpejord" och lite fröer, rädisor, gräslök och ärtor. Rädisorna och ärtorna hamnar i en av de nya pallkragarna och i den andra pallkragen satte vi rabarberplantor som vi fick av Eric och Fran eftersom de inte skulle ha kvar dem. Bara att tacka och ta emot!
 
Igårkväll firade vi vår första Valborgsmässoafton här i Hållsta, det var mysigt! Vi grillade god mat hos Eric och Fran och sen gick vi ner till brasan är det fanns olika lotterier, chokladhjul, fyrverkerier, hoppborg för småbarnen och lite små tävlingar. Maken lyckades slå ner en spik i en tjock gren på mindre än fyra slag och vann en chokladkaka. Jag försökte vinna på chokladhjulet men det gick inget vidare...
 
 
Jag slutade tidigt igår från jobbet eftersom det var tisdag och jag hade gått upp klockan 5 för att öppna på jobbet. Så jag var trött när jag väl kom hem, så självfallet tog jag en liten tupplur i soffan. Och självfallet leker maken paparazzi på mig när han kom hem!

Aldrig får man sova ifred...