Mitt finger är bättre! Fortfarande svullet men det gör knappt ont och jag har kunnat använda hela handen idag så jag är nöjd hittills trots spektaklet igår
 
Idag har vi varit en sväng till tunan och handlat paket till makens systerdotter som har ett-årskalas imorgon och så har vi ätit middag hemma hos Eric och Fran. Isabelle var på strålande humör så det blev en hel del gos.
 
 
För övrigt är jag extremt missnöjd med årets deltävlingar av Melodifestivalen! Denna kväll gjorde de narr av döva genom att håna teckenspråkstolkningen, förra veckan tafsades det på en programledares bröst, första veckan försökte de sig på något konstigt klipp med youtube som bara blev löjligt. Vad ska hända nästa vecka? Ska de ta in ett barn och reta? Lägg av nu, pausunderhållningen ska ju vara rolig, inte konstigt och kränkande!
 
Plus att låtarna har varit under all kritik. 
Okej, för ungefär tre veckor sen fick jag en kortisonspruta i fingret. Vanligtvis tar det ett dygn och sen är allt bra igen men inte denna gång. Lite av svullnaden gick ner men det var fortfarande inte bra. Efter en vecka ringde jag till doktorn igen, alltså förra veckan, i måndags. Fick prata med en sköterska på tisdagen som skulle prata med en doktor. Sen ringde de upp igen förra fredagen och gav mig en tid idag. 
 
Så, imorse var jag återigen på Reumatologen. Denna gång blev mitt finger ultraljudat för att se vad som händer där inne. Det var coolt! Maskinen var tydligen helt ny och doktorn verkade också tycka det var lite roligt. Snacka om att man har blivit lite skadad när jag ville ta fram mobilen och fota ultraljudsbilden på fingret, fast jag gjorde inte det. Det hade ju varit löjligt. 
 
Anyhow. Den här doktorn har gett mig en spruta förut, i somras. Då hade hon precis börjat på Mälarsjukhuset och jag fick intrycket av att hon var helt ny för hon bad om hjälp av en överläkare och sen hade de en uppretad diskussion mitt framför mig hur hon skulle göra. Vilket jag minns att jag tyckte var extremt oproffesionellt och oroande men men. Jaja. Samma läkare nu alltså, lite mer erfaren verkade hon men inte jättesäker. Tur att jag är rätt van, hade jag också varit ny inom detta hade jag inte varit glad. Återigen bad hon samma överläkare om hjälp med hur hon skulle gå vidare med mitt finger eftersom förra sprutan inte fungerade.
 
Återigen hade de en diskussion mitt framför mig, inte lika uppretad denna gång dock.
 
Överläkaren sa "Ja om hon hade varit inne hos mig hade jag sprutat senan också för jag tror att inflammationen har vandrat."
Unga doktorn sa "Jag känner mig inte säker att sticka där, finns ju risk för ruptur"
"Inte om man gör rätt" sa överläkaren med ett leende och gick! Liksom, wtf?!
 
De där två borde seriöst arbeta på sitt bemötande inför patienterna. Nya doktorn stack mig inte i senan. Istället började hon på ena sidan av leden, hittade inte ledsprickan och ägnade några minuter åt att gräva runt. Under tiden satt jag och försökte att andas. Efter två minuter hade hon sprutat in lite kortison och gav upp den sidan. Hon ville sticka från andra hållet istället. Denna gång la jag mig ner på britsen för seriöst, du har inte upplevt smärta förrän någon gräver med en nål rätt in i din led. Denna gång gick stickandet rätt fort. När jag sätter mig upp säger hon "Jag fick inte känslan av att jag prickade helt rätt men förhoppningsvis hittar kortisonet rätt väg in". WTF återigen! 
 
Jaja. Så idag har jag verkligen vilat för att försöka låta kortisonet hitta rätt väg. Jag kom hem vid 12 och sedan dess har jag legat i soffan och kollat på film.
 
Dagsfärska bilder på vänster och högerhanden.
 
 
Så, dagens positiva händelse: Ultraljudsmaskinen! Det var coolt. Inte för att jag förstod vad allt det suddiga var men det var lite coolt.
Dagens negativa: Två grävande nålar i mitt finger. Plus detta skitväder!
 
På tal om vädret, när jag skulle in till stan imorse fick jag inte bort all snö från biltaket, det var ju som klister. Det var ett stort misstag! Inne i stan sen när jag fick bromsa lite plötsligt en gång så åkte all snö från taket ner på framrutan. Naturligtvis startade jag vindrutetorkarna men tror ni inte att de fastnade i varandra mitt på rutan?! Och att all snö låg kvar! Jag fick i blindo hitta en liten ficka där jag kunde parkera lite snabbt och slita isär torkarna. 
 
Bajsdag idag.
Så, jag förstår att ni alla undrar hela tiden vad det är som jag pluggar nu egentligen. Det måste ju vara dagens största samhällsfråga!
 
Så, eftersom jag nu kommit hem från det andra seminariet i denna kurs ska jag berätta för er vad det är jag läser.
 
Jag ska lära mig hur man får in specialpedagogiken i den "vanliga" pedagogiken. Exempel, hur kan jag arbeta för att ett visst barn ska få extra mycket stöd i ex. matematik i det vardagliga arbetet utan att barnet blir utpekat för att hen behöver extra stöd samtidigt som de andra barnen i gruppen blir inkluderade i arbetet. (ber om ursäkt för den superlånga meningen)
 
Och så ska jag lära mig hur jag kan identifiera barnets särskilda behov och ge det stöd som behövs. 
 
Lätt som en plätt! Eller inte, fast det är väl det som är meningen? Vore det lätt skulle jag ju redan kunna detta! Anyhow. Det är intressant. Liksom, tänk på detta. Om vi bara breddade spannet för det "normala" skulle det kanske inte behövas specialpedagogik! Eller på detta, om du har svårt att koncentrera dig har du säkert en diagnos och om du är för koncentrerad har du problem med fixering. Vem bestämmer vad som är lagom, vem bestämmer normen? Och hur kommer det sig att man i dagens samhälle behöver en diagnos för att få rätt hjälp men vi ska samtidigt inte stirra oss blinda på själva diagnoserna för då bemöter vi varandra med förutfattade meningar och förhållningssätt. 
 
Tänk på det ni. Själv ska jag ta min sprutmedicin och sen äta lite kvällsmat. Imorgon ska jag jobba igen. 
Idag mår jag braaaaaaaaaa! Woot woot! Tur det för det är dags för skola igen, eftersom det bara är fem eller sex ynka träffar på hela terminen känns det rätt viktigt att faktiskt gå på dem. Men det ska jag göra. 
 
Idag gick jag upp 7.30, åt en frukost bestående av youghurt i olika former och blåbärsoppa. Sen började jag städa, vi var ju barnvakt i helgen så vi städade inte då. Det gjorde jag idag istället. Sen åt jag lunch bestående av potatis och fisk. Skonkost skonkost skonkost. Men men.
 
Såhär såg fönstret i hallen ut imorse när solen sken på det.
 
Jahapp, inte är jag på jobbet inte. Nein. Min mage knasar och det är inte roligt så jag stannade hemma. Synd bara att det är den finaste dagen på året ungefär, solen skiner och fåglarna sjunger. Tråkigt nog vågar jag inte gå på en promenad, jag vill inte vara alltför långt bort från toaletten. Hualigen. 
 
Idag har jag ägnat mig åt att plantera om en av krukväxterna vi köpte igår och tittat på Lost in space. Den var dock inte lika bra som jag mindes den från när jag var liten... 
 
Oh well, nu ska jag liva upp detta trista inlägg med en bild på en av blommorna vi köpte igår.
 
Okej, det var ett tag sen vi hördes nu. Vi kan ju börja med att mitt finger inte alls blev bättre av kortisonsprutan och hela veckan har jag väntat på att doktorn skulle ringa upp. Vilket de gjorde igår, bara 5 dagar efter att jag hade ringt och sagt att sprutan inte tog... Men men. Nästa fredag ska jag iallafall dit och få en ny spruta, får hoppas att denna funkar bättre.
 
Förra fredagen kom vi så äntligen iväg till Enköping för att hälsa på Jenny, Emil och lilla Elton! Elton fick sin försenade doppresent och så åt vi tacos. 
 
Och så i tisdags var vi äntligen iväg till veterinären med Wilmas konstiga utväxt på tån. 
 
Det var inget farligt, antagligen bara en förhårdnad vårta och veterinären kunde ta bort den utan problem. Hon kände det inte ens.
 
Och så kom äntligen min bokleverans!
 
Hittills har jag läst ut Den nya människan och den var helt okej! 
 
Året är 2014 och inga barn föds längre. Världen är i chock, lamslagen över vad som sker. Efter några år börjar kvinnorna plötsligt bli gravida igen, men de nya barnen är inte som barn brukade vara. De leker inte, de iakttar i stilla tysthet. 
 
Den var lättläst så jag läste ut den på ett par timmar bara, lättläst och lättsmält. Den hade kunnat utveckla storyn mycket mycket mer och det skulle utan tvekan bli en bra film. Betyg: 3/5. 
 
Nu är jag snart färdig med The Hunger Games också, bara något kapitel kvar. Det är ingen större skillnad från filmen, lite mer beskrivade av Katniss tankegångar och livet i Distrikt 12. Jag läser den på engelska och det är inga problem, jag tror inte att jag hade gillat att läsa den på svenska. Betyg: 4/5. 
 
Set in a dark vision of the near future, a terrifying reality TV show is taking place. Twelve boys and twelve girls are forced to appear in a live event called The Hunger Games. There is only one rule: kill or be killed. When sixteen-year-old Katniss Everdeen steps forward to take her younger sister's place in the games, she sees it as a death sentence. But Katniss has been close to death before. For her, survival is second nature.
 
Anyhow. Idag är det verkligen superdåligt väder, det vräker ner snöblandat regn och så blåser det. Vi är barnvakt åt William och Nova. William sitter och spelar Minecraft och Nova spelar piano och sjunger. De körde tidigare multiplayer och delade skärm men Nova tröttnade och gick iväg och gjorde annat men stängde inte av sin gubbe. William fortsatte spela med halva skärmen. Nyss inträffade detta:
 
- William, kan man inte stänga av Novas gubbe så att du har hela skärmen att spela på?
- Jo det kan jag göra.
- Är jag inte smart va som kom på det?
- Lite smart men minecraft är smartare.
 
Haha, tack. 
 
Tänk att de var såhär små en gång i tiden!
 
Detta är jag. Jag överdriver inte. Packning är nog det svåraste som finns! Jag är alltid lite orolig när jag ska resa bort någonstans men oftast beror oron på att jag inte vet vad jag ska packa med mig! Så jag har alltid för mycket saker med mig. När vi åkte till Australien använde jag inte ens hälften av allt jag hade packat med mig men PRECIS ALLT var nödvändigt att ta med mig.
  
 
Btw, Jenna Marbles youtube-kanal är awesome! 
I ett par veckor har mitt högra långfinger spökat och gjort ont men jag har ignorerat det och hoppats att det snart skulle gå över. I förra veckan började jag fundera på att det kanske var dags att ringa till doktorn igen och få en kortisonspruta. Imorse gav jag upp och ringde reumatologen som kunde fixa en tid till mig redan samma dag! Så jag susade iväg till doktorn och var där vid 13.15. 
 
Efter en spruta från helvetet och en godisbit för att få blodet att åka runt i kroppen igen istället för att vara nere i fötterna på mig så gick jag tillbaka till bilen. Bara för att upptäcka att in- och utcheckningssystemet i parkeringshuset hade hängt sig så att jag fick ringa ett nummer och bli utcheckad manuellt. När jag väl kommer fram till bilen så har bilen till vänster om mig ställt sig så galet nära att jag inte ens kan gå i mellan våra bilar! Jag fick kliva in på passagerarsätet och krypa över till förarsätet med min onda hand. Tack så himla mycket!
 
Jag fick en kommentar om att fingret ser ut som Barbamamma. Jag tog kort för det är så lätt att glömma bort hur svullet det faktiskt blir. Imorgonkväll har det nog krympt hoppas jag. 
 
 
Jahapp, igår (fredag) var det meningen att vi efter jobbet skulle åka till Jenny och Emil i Enköping för att äta lite mat och ge Elton hans doppresent eftersom jag var sjuk på dopet och maken var bortrest. Men så blev det inte, en snöstorm hindrade oss att åka. Vi började åka på motorvägen men efter att första avfarten till Enköping var avstängd pga. att en lastbil hade åkt av och vi under de följande fem minutrarna såg inte mindre än 3 (!) blåljus-olyckor bestämde vi oss för att avbryta färden och åka hemåt. Lite trist men vi fick en trevlig kväll ändå, vi stannade till på Ekängen och köpte lösgodis. Väl hemma kollade vi på film A beutiful mind och så bastade vi. 
 
Jag hade inte sett den filmen förut och jag blev positivt överraskad! Jag gillar verklighetsbaserade filmer som är lite halvdjupa sådär. 
 
Såhär mosiga blev vi efter bastun. Det var för övrigt första gången som jag bastade i vår egen bastu! Vi har ju bara bott här ett år...
 
 
Anyhow, då maken hämtade mig från jobbet igår blev min bil ståendes på jobbet över natten. Imorse åkte vi in och skottade fram den. Maken åkte vidare för att hämta upp sin pappa för att sen åka på hockeymatch i Gävle och jag for till Tuna Park för att shoppa bort mina sorger. Min största sorg var att jag hade så dåliga vantar att jag alltid håller på att förfrysa händerna när jag ska skrapa is från rutorna så jag ville ha ett par skinnhandskar. Tur som jag hade var det rea på Väskaffären så jag kunde köpa ett par skinntummisar med fleecefoder inuti. Perfekta! 
 
Sen hittade jag såklart lite mer saker när jag ändå var på tunan... Bland annat ny nagellacksremover, concealer och ansiktskrämer. Allt var faktiskt väldigt behövligt då det är den tiden då allt börjar ta slut. 
 
 
Från vänster: Mina skinntummvantar, natt- dag- och ögonkräm från The Body shop. Depends dip in-remover, O.P.I stärkande baslack, concealer från Clarins (jag fortsätter min önskan om att byta ut budgetmärken mot lyx och flärd) och så lite gamla hederliga hårsnoddar. 
 
Jag hade tänkt städa huset idag när jag ändå var ensam men det gjorde jag inte. Jag gjorde god lunch med ris och lax, sen sträckkollade jag på tre eller fyra avsnitt av Grey's, tog en ljuvlig tupplur under en varm filt med fötterna i min elektriska värmetoffla (farligt farligt att somna med den på!) och sen vaknade jag till ett par avsnitt av Cityakuten och nu är det Melodifestivalen på teve. Snacka om produktiv eftermiddag! Eller inte...