Igårkväll blev jag alldeles för ensammen här hemma, det var inte roligt. Så jag ringde till min kära mor som gärna kom och sov över. Så hon kom över och med hennes mod och hjälp gick vi ner i källaren. Det var en propp som hade gått för utebelysningen var också död. Första gången på ett år som en propp går och såklart var det när Andreas inte var hemma. Det är typiskt. 
 
För en stund var jag ute och vinkade av mamma och så hämtade jag in posten, det kommer alltid reklam på söndagar. Då kom det förbi en kvinna med sin hund, hon berättade att hon tyckte att vår utebelysning var så himla fin och mysig att gå förbi när man kom på kvällen. Det var snällt att hon sa så tyckte jag. 
 
Anyhow, eftersom det var kolsvart nere i källaren igår så tvättade jag inte som jag hade tänkt. Ska nog gå och göra det nu istället. 
Jahapp, som tröst för att jag är sjuk och ensamen så shoppade jag loss på bokus. 
 
 
Jag har stora förhoppningar. Speciellt på Den nya människan, så vi får se hur de är. Jag undrar om det finns någon slags bokklubb för framtids-scifi-fantasy-böcker. 
 
För övrigt gick lampan nere i källaren sönder när jag skulle gå ner och hämta tvätten. Verkligen inte bra. Trappen ner är nu lika mörk som en spökhustrapp. Ingen chans att jag går ner där och hämtar tvätten nu, den får stå tills imorgon. Att Vega beter sig som att hon hör ljud hela tiden hjälper inte heller. 
 
Jahapp, just nu pågår det ett dop jag skulle varit på. Lilla gullungen Elton skulle döpas men min förkylning frodas och fröjdas och jag stannade hemma. Buu, jag är ledsen för det men utan röst och med massor med snor och torrhosta kändes det inte som någon bra idé att åka.
 
Fast på ett sätt var det tur att jag stannade hemma för då upptäckte jag en konstig utväxt på Wilmas baktass, på ena tån. Jag höll henne i famnen och märkte att det var något hårt på ena tån så jag började undersöka närmre. Jag klipper så gott som aldrig hennes klor för hon håller efter dem själv så jag har väl inte haft sådär jättestor koll på hennes tassar men nu är det något konstigt där som sagt. Det gör inte ont, hon haltar inte och man får peta och pilla utan att hon ens märker det. Fast att försöka ta kort på grejjen med ena handen och hålla fast henne med andra handen var inte det lättaste, tur att maken inte var hemma för han blir så orolig. 
 
Formen påminner om en extra klo men den sitter liksom på mjukdelen av tån, en halv centimeter under själva klon som ni nog kan skymta. En missfärgad förhårdnad? Hursomhelst så ska den nog inte sitta där men jag har verkligen ingen lust att försöka ta bort den själv. Jag har gjort förfrågningar på internet men på måndag får vi nog försöka få tag på en veterinär som kan kika på tassen. 
 
 
Hursomhelst, nog om tassen. Igår satt jag och räknade ihop att jag handlade 63 saker på Ullared med en snittkostnad på 35 kronor! Det är ju inga pengar alls. Jag är nöjd. 
 
Jag har stora planer inför denna dag. Jag tänkte faktiskt ta en promenad hela vägen bort till sopsorteringen och slänga påsen med kartonger som har stått i hallen flera veckor. Det tar säkert 10 minuter. Det är bra att få lite frisk luft såhär i sjukdomstider tänker jag mig. Och så tänkte jag tvätta. Usch, jag blir trött bara jag tänker på det.
Idag var det så dags att bege sig högskolan i Västerås för min första lektion. Jag som alltid brukade ta tåget till Västerås och sen gå till skolan åkte nu bil. Nemas problemas. Maken och jag provåkte igår för att se hur lång tid det skulle ta att ta sig dit så jag var inte orolig. Jag var däremot lite orolig för att hitta till själva salen men det var heller inga problem. Det fanns ju massor av kartor överallt. 
 
Lektionen slutade 18 så det var ändå rätt sent. Jag bestämde mig för att gå på toa innan jag åkte hemåt så det innebar att jag gick runt lite i skolan och det var en så himla skön stämning! Här och där satt det någon flitig elev och läste eller så gick man förbi en sal där det satt ett par stycken människor och diskuterade ivrigt. Jag trivdes verkligen. Speciellt om man jämför med min något högljudda och smått stressiga vardag. Vem vet, en dag i framtiden när jag inte orkar med en barngrupp längre pga. ålder/mina leder så kanske jag hittar en plats inom högskolan? You never know. Men just nu vill jag vara med barnen. 
 
Anyhow, kursen heter "Att utmana och stödja varje barns lärande och utveckling i förskolan" och är inriktad mot specialpedagogik. Detta första tillfälle var rätt luddigt och det märktes att det var en fortbildningskurs och inte en kurs inom ett program för kraven var annorlunda. Inte själva kunskapskraven utan hur man redovisar sina resultat, källhantering och sådant. Men jag tror att det kan bli bra, det verkar vara en kurs där man utvecklas och lär sig tillsammans som en grupp istället för att läraren står där framme och pratar. 
 
Lärande är ett aktivt handlande. Bara för att jag lär ut betyder det inte att du lär dig. 
 
Och så skojjigt nog verkar min förkylning ha satt sig på stämbanden! Hela lektionen lät jag som en kråka och det är inte bättre nu. Jag harklar och harklar men det hjälper inte. Typiskt nog kan jag inte vara hemma dessa dagar då det är inskolning på gång. Det inger ju inte direkt något starkt förtroende för barnet om jag inte är där. Jag hoppas att rösten är bättre imorgon. Om inte kanske barnen tycker att det är tyst och skönt utan min tjatande! 
Klockan är 21 och jag sitter helt slut i soffan. Jag kom hem från Ullared för ca 3 timmar sen och sedan dess har det varit full rulle här hemma trots min trötthet. Jag har ätit mat, duschat och så packat undan allt som inhandlades.
 
Men om jag skulle börja från början kanske? 
 
I höstas såddes en tanke bland Jenny, Ida, Emma och mig själv om att åka till Ullared. Ida och Jenny är Gekås-veteraner men jag och Emma var first-timer. Sagt och gjort, vi bestämde oss för att åka helgen innan löning i januari för att undkomma folkmassorna och det var ett klokt beslut. Stuga bokades och vi var fyllda av förväntan.
 
I fredagskväll kom Jenny hem hit för att sova över, vi la oss tidigt inför vår stora resa. Och så igårmorse ringde klockorna redan vid 5 på en lördagsmorgon! Hualigen. Klockan 6 mötte vi upp Emma och vi begav oss iväg i mörkret. Vi hämtade upp Ida i Örebro och sen var resan i full gång. 
 
Bilen varvades med tjejprat, bil-lekar och allsång/skönsång. I Gislaved stannade vi vid en mack för ett välbehövligt toabesök. Den enda kunden inne i macken började prata med oss och gissade på direkten att vi var påväg till Ullared. 
 
Vi kom fram vid 11.30 och gjorde det otroligt smarta beslutet att lämna våra jackor i bilen. Vi skulle ju bara gå över parkeringen och in och inte ville vi ha med oss våra skrymmande ytterkläder inte. Det blåste små vassa iskorn och händerna höll på att trilla av i kylan på den korta promenaden. Dålig idé och dagen efter tog vi med oss jackorna in. 
 
Sen shoppade vi loss! Maken hade sagt att jag fick köpa vad jag ville så länge det inte var något onödigt. Hehe, jag köper aldrig något onödigt! Den här lilla supersöta mobilhögtalaren som jag inte riktigt vet när jag ska använda var extremt nödvändig ska jag säga er! 
 
Sen for vi till stugan, åt middag, sorterade våra inköp och stupade i säng. 
 
Imorse ringde våra klockor redan vid 7 och jag vaknade med grus i halsen och snor i näsan. Det var en dum idé att gå utan jacka. Men alla hade vi våra krämpor och vi härdade ut. 
 
Kanske kan detta bli en årlig tradition?!
 
Nu är det dags att gå och lägga sig. Imorgon måste jag gå upp klockan 5 igen. My god.
Och så äntligen har snön kommit, fram tills i förrgår har det varit ca +7 grader och lerigt. Men nu, på två dagar gick det till -15 och snö! Såhär ljust och fint har det inte varit under hela vintern så jag passar på att njuta av ljuset. Jag tänker inte ens vara sur över att jag imorse fick klättra in i min bil genom bagageluckan för alla andra dörrar satt fast. Verkligen fast. Det gick ju att öppna innifrån och som tur var brummade bilen igång precis som den skulle. Mycket bra.
 
Idag åkte vi äntligen pulka på jobbet, jag bylsade på barnen så mycket kläder att de såg ut som små michelingubbar men det gick alldels utmärkt att springa i backen ändå. 
 
Just nu håller jag på med ett oerhört viktig projekt här hemma. Jag var väldigt frusen när jag kom hem och jag tyckte att det var lite kyligt här i hemmet. Jag ställde en termoteter på vardagsrumsbordet och mätte och det var 20,2 grader här inne. Så jag höjde lite på radiatorerna här inne, sakta men säkert har det smugit sig uppåt. Nu är det 20.7 så det går åt rätt håll. Vi får se hur det är imorgon. 
 
Nu till ett problem.
 
För ungefär en månad sen gjorde maken inlagd rödlök som han sen la i två plastbyttor med täta lock och sen ställdes i kylen. Där har det stått, högst upp och längst bak och blev således bortglömda. I går (söndag) när vi storstädade hemma så hällde maken ut löken och så ställdes byttorna i diskmaskinen. När vi på kvällen skulle öppna maskinen för att fylla på den sista disken höll vi på att storkna av stanken från byttorna, trots att de var ordentligt ursköljda. I vild panik startade vi maskinen och andades ut (i ett annat rum). Sen gick vi och la oss. Imorse öppnade jag diskmaskinen bara för att mötas av stanken. Jag körde igång diskmaskinen ännu en gång och när jag kom hem från jobbet så öppnade jag maskinen. MEN TROR NI INTE ATT DEN LUKTADE IALLAFALL?! 

Min slutsats är att det är själva plasten som stinker, de sög åt sig den inlagda rödlöken och lukten går inte bort. Jag slängde byttorna, det fick inte hjälpas. Och så körde jag maskinen en sista gång. För en stund sen öppnade jag den igen. MEN DET LUKTAR FORTFARANDE! Vad sjutton ska jag göra nu då? Det är ju bara glas, metall och porslin där inne, vad är det som luktar? Kan man köra ett rengöringsprogram med disken i? Fast jag tror inte att vi har någon rengöringstablett... I vilket fall så är det ett problem. Jag lät luckan stå öppen nu för att vädra ur, synd bara att halva huset redan har hunnit stinkas ner och jag har ingen större lust att öppna ett fönster. Det är liksom tio minusgrader ute men det får snart inte hjälpas. Det stinker. 
För någon timma sen bestämde jag mig för att ta en skön och avslappnande dusch för att skölja bort arbetsveckan. Maken hade ännu inte kommit hem.
 
Jag ställde mig i duschen, slappnade av, blundade och öppnade ögonen bara för att se en SPINDEL några decimeter från mitt ansikte! Inte okej! Jag hoppde in i hörnet och stod där och stirrade. Min första tanke var att spola ner den i avloppet men då fanns risken att den skulle nudda mina fötter så det var inte ett bra alternativ. 
 
Mitt andra och enda alternativ var att stå kvar i hörnet och invänta makens hemkomst så det gjorde jag. Jag visste att han skulle komma hem om en liten stund så jag väntade. Som tur var behövde jag bara vänta ett par minuter innan han kom hem och begick spindelmord. 
 
Det var en fartfylld vecka på jobbet, snacka om rivstart. Nu ska det bli skönt med lite helg. 
 
Nyduschad, insmord, iklädd one-piece väntades på ostbollar. Perfekt fredagkväll! (och ja, det är nyårsballonger som hänger i bakgrunden)
 
Idag efter jobbet åkte jag in till staden med maken, han hade hittat ett par superbra supervarma vinterskor som egentligen var svindyra men som nu var rea på och bara var lite dyra. I min storlek också! Så vi åkte dit. Högerfoten kändes helt okej, det var bra rum för tårna att vifta omkring och jag kände på direkten att de var supervarma.
 
För säkerhetsskull provade jag den vänstra skon också, det brukar jag vanligtvis inte göra men gjorde nu av någon anledning. Bara för att upptäcka att stortån skavde! Visst att skor töjer sig när folk provar dem men inte så mycket! Mycket mystiskt, den enda förklaringen var att min vänstra fot var lite större än den högra. Expediten började berätta att det egentligen är galet att det alltid är högerskon som står framme för provning eftersom majoriteten av Sveriges befolkning har större vänsterfötter än deras högra. Vi bestämde oss för att mäta min fot för att se exakt hur mycket större vänstern var mot högern. 
 
Och hör och häpna! Ännu en grejj med mig som är ONORMAL! Vanligtvis brukar det skilja ett par millimeter på fötterna. På mig skiljde det ÖVER 1 CENTIMETER! Alltså seriöst?! Hur är det möjligt att jag inte märkt detta någon gång i hela mitt liv?! Jag ringde och frågade min mamma om hon inte hade märkt att hennes yngsta dotter är onormalt skev i kroppen men det hade hon aldrig märkt. Nu när jag tittar på min vänstra fot ser den helt groteskt stor ut. Och inte fanns skorna i en större storlek heller, för den fanns inte i så STORA STORLEKAR! 
 
I feel so very sad. 
 
 
Hursomhelst. Igår på radio pratade de om att det snart är år 2020. Det är inte klokt! Det fick mig att tänka på hur man ska säga årtalet då. Just nu brukar jag säga Tvåtusenfjorton (2000 14). Jag kan inte riktigt med att säga Tjugohundrafjorton (20 100 14), vet ej varför. Men jag tror inte att det kommer kännas smidigt att säga Tvåtusentjugoett (2000 20 1) liksom. Tjugohundratjugoett (20 100 20 1) känns ju också helt tokigt.  Man kanske kommer säga Tjugotjugoett (20 20 1)?
 
Idag var det så sjukt lerigt ute på gården på jobbet att vi var tvungna att spola av de små lerbollarna med vattenslangen innan vi gick inåt. Barnen var förtjusta. Vi i personalen var mindre förtjusta. Ett barn fastnade i en lerpöl så att när vi försökte lyfta upp hen så fick vi bara upp barnet, stövlarna var kvar i dyn. Chefen tog barnet och jag försökte få upp stövlarna men de satt som sten! Jag drog så hårt jag kunde och när de väl lossnade for jag bakåt och satte mig rakt i nästa lerpöl. Detta var också barnen väldigt förtjusta över. Inte jag. 
 
Nu ska jag sörja mina monstruösa fötter och fila mina fingernaglar som inte heller tyckte om lervällingen utomhus.
Måndag idag, röd dag vilket gjorde att ledigheten blev litelite längre men imorgon börjar allvaret med jobb igen. Hualigen, jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att komma in i jobb-tänket igen. Dessa två veckor har vi verkligen inte gjort något särskilt, bara slappat vilket har varit skönt.
 
Idag började jag läsa min sista nya bok, SnöbarnetJag läste ut boken idag också. Maken beskyller mig för att jag läser "för fort" men jag kan väl ändå inte rå för att jag är en supersnabb läsare? Den var också helt okej, rätt vemodig och full av saknad och ångest och inte slutar den helt lyckligt heller. Bara lite lyckligt. Haha, det låter som världens mest deprimerande bok men den är bättre än vad det låter!
 
Idag är mina ben halvt döda av träningsvärk och det blir bara värre ju mer timmar som går. Blir kul att gå upp 5.15 imorgon, jag kommer inte kunna röra mig. Ännu värre är det faktum att jag ska gymma imorgon igen. Bleh. Jag gör det för makens skull. 
 
Idag var vi över en snabbis hos Eric och Fran också, vi fikade lite och tittade på lilla Isabelle som växer så det knakar! Nu skulle hon inte få plats inuti en mage längre. Just saying.
Nu är det alltså 2014, det känns ingen större skillnad från 2013. Vintern är lika varm och blöt. Denna fuktighet har åstadkommit lite protester hos lederna mina, främst i högerhanden. Såklart ska det alltid vara högerhanden. Men men. 
 
På nyårsafton hade vi en liten "bjudning" här hemma i huset. Det var en riktig baby-kväll, både Elton, Levi och lilla Isabelle var här och höll låda. Det var mysigt. Maken var värd och gjorde galet god mat, fantastisk pulled pork med pressad potatis. Han fixade allt och det enda jag gjorde var att baka en kladdkaka på förmiddagen. Under kvällen sen behövde jag inte ens hjälpa till med att plocka i köket. Fina fina maken.
 
 
Dagen innan nyår blev vi äntligen färdiga med inredningen av vardagsrummet! Sådär ett år efter inflytt hittade vi äntligen en taklampa som funkar med vårt knasiga tak. Taket är egentligen rätt fint, med en oval i mitten och så som "solstrålar" från den som leder ut mot väggarna. Orginaldetalj från när huset byggdes men svårt att hitta någon lampa som passar.

Vi åkte till Ljusexperten med en tanke om att helt enkelt köpa en billig rund spotlight-lampa eftersom vi verkligen behövde en taklampa nu när det hela tiden är så himla mörkt ute! Men vi fastnade för denna här, 10 gånger dyrare lampa men som faktiskt är fin. Så nu har vi spräckt hela vår inredningsbudget för två månader framåt. 
 
 
Jaha, sen sist vi sågs har jag läst ut två av mina nya böcker. En oväntad vänskap som jag tråkigt nog inte alls gillade särskilt mycket. Jag såg filmen efter att ha läst ut boken och filmen var mycket bättre, väldigt gripande men boken var lite för seg. Halva handlade ju enbart om att växa upp fattig i Frankrike. Men sen tänker jag att filmen kanske var så gripande för att jag redan hade läst boken och hade lite "insideinformation"? Vem vet. Anyhow, inget toppbetyg.
 
Den andra boken var Den sista fristaden och den var helt okej ändåIntressant att få läsa lite om nybyggar-Amerika och "kväkarstilen". Jag visste absolut ingenting om Vännernas samfund så det var bra att få vidga sina vyer. En helt okej bok, inte superspännande men lagom sådär på kvällskanten när man bara vill läsa om lite olycklighet och samvetskval. 
 
Igår var vi över hos systeryster Emelie och hade julklappsbyte. Jag tog hem en termos, inte fy skam! Det var en trevlig kväll med god mat!
 
Idag var jag och Andreas och gymmade tillsammans på Friskis. Mina ben är döda nu men det är väl bra det antar jag. Jag ska fira mitt nya träningsår med en kladdkaka som nu står i ugnen. Hehe, man får inte vara för nyttig på en dag tänker jag. Den är färdig om 1 minut så jag ska bege mig mot köket.
 
I övermorgon är det dags att jobba igen! Fast jag jobbade ju i fredags med, bara ett barn och jag på hela dagen så det var ändå helt okej. Vi gick en promenad och åt köttbullar och makaroner.