Gekås Ullared - En stark resa med EJIJ

0kommentarer

Klockan är 21 och jag sitter helt slut i soffan. Jag kom hem från Ullared för ca 3 timmar sen och sedan dess har det varit full rulle här hemma trots min trötthet. Jag har ätit mat, duschat och så packat undan allt som inhandlades.
 
Men om jag skulle börja från början kanske? 
 
I höstas såddes en tanke bland Jenny, Ida, Emma och mig själv om att åka till Ullared. Ida och Jenny är Gekås-veteraner men jag och Emma var first-timer. Sagt och gjort, vi bestämde oss för att åka helgen innan löning i januari för att undkomma folkmassorna och det var ett klokt beslut. Stuga bokades och vi var fyllda av förväntan.
 
I fredagskväll kom Jenny hem hit för att sova över, vi la oss tidigt inför vår stora resa. Och så igårmorse ringde klockorna redan vid 5 på en lördagsmorgon! Hualigen. Klockan 6 mötte vi upp Emma och vi begav oss iväg i mörkret. Vi hämtade upp Ida i Örebro och sen var resan i full gång. 
 
Bilen varvades med tjejprat, bil-lekar och allsång/skönsång. I Gislaved stannade vi vid en mack för ett välbehövligt toabesök. Den enda kunden inne i macken började prata med oss och gissade på direkten att vi var påväg till Ullared. 
 
Vi kom fram vid 11.30 och gjorde det otroligt smarta beslutet att lämna våra jackor i bilen. Vi skulle ju bara gå över parkeringen och in och inte ville vi ha med oss våra skrymmande ytterkläder inte. Det blåste små vassa iskorn och händerna höll på att trilla av i kylan på den korta promenaden. Dålig idé och dagen efter tog vi med oss jackorna in. 
 
Sen shoppade vi loss! Maken hade sagt att jag fick köpa vad jag ville så länge det inte var något onödigt. Hehe, jag köper aldrig något onödigt! Den här lilla supersöta mobilhögtalaren som jag inte riktigt vet när jag ska använda var extremt nödvändig ska jag säga er! 
 
Sen for vi till stugan, åt middag, sorterade våra inköp och stupade i säng. 
 
Imorse ringde våra klockor redan vid 7 och jag vaknade med grus i halsen och snor i näsan. Det var en dum idé att gå utan jacka. Men alla hade vi våra krämpor och vi härdade ut. 
 
Kanske kan detta bli en årlig tradition?!
 
Nu är det dags att gå och lägga sig. Imorgon måste jag gå upp klockan 5 igen. My god.

Kommentera

Publiceras ej