Okej, inatt kom det massor med tung kramsnö. Maken åkte iväg till gymmet och lämnade mig, hans kroniskt sjuka (och dessutom full av träningsvärk) fru kvar hemma med all snö. Är det för övrigt bara jag som ser ironin i att han åker iväg för att träna när han lika gärna kunde ha skottat och fått massor av träning från det? 
 
Hursomhelst. Jag hade vaga planer på att åka och handla mat men jag ville inte göra det innan det var skottat, då trycker man bara till snön så att det blir alldeles knöligt (något som min make totalt inte bryr sig om men som jag stör mig på). 
 
Så jag kom fram till att jag bara skulle skotta bakom min bil så att jag kunde köra iväg men under tiden som jag skottade så gick ett par grannar förbi och vi utbytte artiga kommentarer om att snön var tung. När jag var färdig med att skotta bakom bilen tänkte jag först sluta och åka iväg men då kom jag på att när grannarna väl kommer tillbaka från sin promenad och ser att jag bara skottat litegrann så kommer de tro att det var för tungt för mig och att jag gav upp! Fast jag ville ge upp. Jag var på gymmet igår för första gången på länge och idag gör varenda rörelse ont. Hursomhelst, jag var tvungen att skotta färdigt. Jag vägrar ses som den där grannfrun som låter maken göra allt arbete utomhus. Vilket för övrigt inte alls stämmer då jag skottar minst lika mycket som Andreas, om inte mer. Och i somras klippte jag gräset fler gånger än vad han gjorde. Visserligen var han upptagen med att bygga en superstor altan men ändå!
 
Jaja, när jag hade skottat färdigt allt, tog ca 50 minuter, och var supersvettig så bestämde jag mig för att strunta i att åka och handla och ta en dusch istället. Fast först ville jag blogga om denna ironi i att åka iväg och träna istället för att ta ett träningspass här hemma med snöskyffeln.
 
Så, vad händer? Lagom när jag hade loggat in här för att skriva så kommer plogtraktorn! OCH PLOGAR UPP EN FIN LITEN VALL UTANFÖR VÅRT HUS! Så nu måste jag ut och skotta bort vallen innan den fryser till is och stänger in oss för alltid.
 
Fast det är inte en jättestor vall. Jag hade faktiskt skottat väldigt bra innan. 
Och så kom äntligen snön, efter en avskyvärd regnig och lerig "vinter" så kom äntligen snö! Och jag menar snö som ligger kvar på marken, snö som barnen kan åka pulka i, snö som gör världen vacker och vit. 
 
När vi bodde i stan så gick jag ofta till och från jobbet. Jag kunde gå upp en timma tidigare än vanligt och så gå till jobbet, klockan 6.30 på morgonen när jag började jobba klockan 7,30 exempelvis. Lite galet kan tyckas, okej att gå HEM från jobbet men kanske inte till jobbet tidigt på morgarna. Jag minns att jag hade långkallingar, byxor och så överdragsbyxor för att inte frysa ihjäl när jag gick i 10 minusgrader. 
 
Hursomhelst, nu när vi bor på "landet" så kan jag inte gärna gå 1,7 mil till jobbet varje dag. DET vore galet om något! Fast då och då har jag saknat dessa vardagspromenader som jag fick av att gå till och från jobbet. Det var liksom avslappnande på något vis. Så nu har jag och maken bestämt att eftersom vi har ungefär samma tider på torsdagar så ska vi samåka till jobbet. Han skjutsar mig till mitt jobb på morgonen och sen eftersom jag slutar 30 minuter före honom så ska jag gå till hans jobb. Eftersom hans jobb ligger granne med där vi bodde förut så får jag min "vanliga" promenad in till stan.
 
Idag var första dagen vi gjorde detta.Det jag hittills kommit fram till är att om jag ska traska igenom halva stan sådär så måste jag ha bättre skor. Det var superhalt att gå i mina skor jag hade idag! Fast å andra sidan hade det kanske varit halt oavsett skoval. Jag kanske skulle tagit mina Sorel-vinterkängor som jag har på jobbet? 
Eller inte kanske... 
 
Hursomhelst. När jag väl hade traskat till makens jobb så for vi iväg och tittade lite på hur Actic såg ut. Inte det i City utan på Kungsgatan. Eftersom jag är så orolig för det mesta okända så tycker jag att det känns lite jobbigt att byta gym till ett okänt men det blir nog bra. Det var rent och fräscht men jag tycker nog att Friskis nya gym kändes ljusare och öppnare på något sätt? Sen kändes hela planlösningen lite rörig men man kanske vänjer sig. Deras step-spin-yoga-pass funkar rätt bra med mitt jobbschema just nu. Friskis vårschema funkade inte alls. 
 
Nu är det dags att gå och lägga sig. 
Alltså, jag hör och ser lite överallt om hur dålig den svenska sjukvården är. Folk får vänta på akuten i flera timmar trots att man mår uppenbart dåligt osv. Jag misstror inte detta på något sätt, inte alls. Speciellt som jag har sett hur sjukvården har behandlat min make, låtit honom vänta i evigheter på remisser exempelvis. 
 
Jag däremot, jag har nästan det motsatta problemet! Nu har jag visserligen aldrig behövt besöka akuten så jag kan inte uttala mig om den men jag kan uttala mig om vårdcentraler, reumatologen och folktandvården. 
 
I torsdags vaknade jag med ont i ena örat, det liksom kändes varmt och ont helt enkelt. Alla symptom stämde perfekt in på öroninflammation. Framåt eftermiddagen gjorde det verkligen ont så jag ringde till vårdcentralen och fick en tid 40 minuter senare! 40 ynka minuter bara! 
 
Fast det var ju inte öroninflammation. Doktorn tittade in i mina öron och de var "jungfrurena" tydligen. Efter en liten undersökning kom han fram till att mitt öron-onda berodde på en infektion jag har runt min visdomstand. 
 
Så, på fredag morgon ringde jag till tandläkaren som ringde tillbaka klockan 7.45. Jag fick en tid till tandläkaren redan 8.45! Jag blev väldigt förvånad
- Oj! Det var snabbt!
- Ja vi har tre tandläkare sjuka så då fick det bli så.
 
Jag kan tycka att det borde vara tvärtom, med tre tandläkare sjuka borde jag ha fått en tid typ om två veckor men tydligen inte. 
 
Tandläkaren kunde däremot inte göra särskilt mycket. Jag har en visdomstand som stannat halvvägs uppe och inte växer mer. Jag kommer inte åt att borsta den trots mini-special-tandborste så då blir det infekterat och nu hade det blivit rätt illa rätt fort. Som trogna läsare kanske ni kommer ihåg att jag har skurit bort tandkött runt denna tand två gånger men tanden växte inte upp för det. Tandläkaren ville inte göra detta en tredje gång eftersom att det som hon sa är "onödig smärta". Det är heller inget bra alternativ att dra ut tanden för tydligen har jag bara tre tuggtänder där nere så om visdomstanden ryker så har jag bara två tuggtänder. Och det är egentligen inget fel på tanden i sig. Plus att roten ser ut som en fiskekrok så att dra ut tanden innebär en operation. Kul! Det enda tandläkaren kunde göra var att slipa ner tänderna som stoppar visdomstanden från att växa och så hoppas vi att tanden nu faktiskt kan växa. 
 
Så vad har jag gjort i helgen? Jo jag har ätit soppa och försökt borsta bakom min tand till följd av hemsk smärta och blodbad. Förhoppningen är att om jag trycker bort tandköttet med våld (?) så kommer det att dra tillbaka sig. Jag hoppas det går fort.
 
Men men, jag skulle ju skriva om min tur med sjukvården. Inte min otur med knasiga visdomständer. Så, anyway. Dessa två exempel med vårdcentralen och tandvården beskriver rätt bra min tur med att få tider tycker jag.
 
Nu kommer jag till reumatologen. De är helt fantastiska med att fixa tider till mig för kortisonsprutor. En gång i höstas hade jag tid till en fredag för sprutor i fingrarna. På måndagen hade jag så ont att jag knappt kunde göra något alls, dra upp gylfen, låsa upp dörren etc. Så jag ringde reumatologen och bad dem skriva ut någon värktablett så att jag kunde klara mig till fredagen. "Min" sjuksköterska pratade med "min" doktor och jag fick komma dit för sprutor bara någon timma senare. När jag har ringt till reumatologen och haft ont, då får jag alltid komma snabbt. Det är väldigt skönt faktiskt. 
 
Extra plus i kanten får min reumatolog-doktor som jag kanske träffar en eller två gånger per år men ändå kommer ihåg att jag har gift mig rätt nyligen och köpt hus. 
 
Idag är det makens födelsedag och det firade vi med att impulsköpa en ny tv. 
 
Imorgon är det dags för en ny vecka. Är detta den veckan då jag återigen ska ta tag i mitt liv och börja träna ordentligt och regelbundet? Javars, jag hoppas på det. Jag tänkte göra ett besök på Actic och titta lite, de har Step upptäckte jag nyss. Det var mitt absoluta favoritpass när det fanns på Friskis men det passet har utgått från deras sortiment tråkigt nog.  Plus att prisskillnaden mellan Actic och Friskis nu bara är en tusenlapp. Det kan vara värt att byta träningsställe nu kanske. Den som lever får se!
Så, 2015. Inte klokt vad tiden går fort.
 
Jag tänkte att det var dags för en uppdatering igen, det var ett tag sen.
 
Jag gick igenom massa osorterade bilder och hittade på den färdigställda altanen och kattgården!
 
 Såhär såg det ut från början.
 
 Sen ägnade maken hela sin sommar åt att bygga en superstor altan, då och då kom familjemedlemmar och hjälpte jag, (jag själv skruvade säkert tre skruvar) men det mesta gjorde maken själv. Han är duktig! Han offrade träningstid åt Ninja Warrior för att bygga på altanen. 
 
Såhär blev det utan räcken.
 
Sen tillkom det räcken och en trapp med inbyggd belysning som reagerar på dagsljus.
 
 
 Sen tillkom det en paviljong som vi fyndade för halva priset, 5000 :- istället för 10 000:-, ett utreum och en kattgård.
 
Man kommer in till kattgården genom uterummet samt matrumsfönstret och sovrumsfönstret vilket innebär att vi numer kommer kunna öppna och vädra på sommaren utan att katterna kan rymma någonstans. Första gången vi öppnade dörren in till kattgården sprang Vega ut på en gång. Wilma sprang och gömde sig under soffan. Jag försökte locka fram Wilma med godis, det gick inte. Jag försökte dra fram henne från under soffan, det gick inte. Hon sprang och gömde sig under vår säng istället. Nu hjälptes jag och maken åt att fånga in henne, sen fick maken BÄRA ut henne i kattgården. Hon var livrädd och försökte springa in direkt. 
 
Andra dagen var Wilma lite modigare. Jag fick fortfarande bära ut henne men väl ute satt hon och luktade i luften. Ända tills en traktor åkte förbi på vägen, då blev hon rädd igen. Dag tre blev hon rädd för att Andreas kom upp på altanen, UTIFRÅN!
 
Sedan dess har kattgården varit väldigt uppskattad av kissarna. De fick problem dock när det hade regnat och när det var snö där, våra kissar tycker tydligen om ett torrt underlag. I vår/sommar ska vi fixa lite rolig inredning till kissarna, lite hyllor och träd att klättra på är tanken.