Graaaah!

0kommentarer

Okej, inatt kom det massor med tung kramsnö. Maken åkte iväg till gymmet och lämnade mig, hans kroniskt sjuka (och dessutom full av träningsvärk) fru kvar hemma med all snö. Är det för övrigt bara jag som ser ironin i att han åker iväg för att träna när han lika gärna kunde ha skottat och fått massor av träning från det? 
 
Hursomhelst. Jag hade vaga planer på att åka och handla mat men jag ville inte göra det innan det var skottat, då trycker man bara till snön så att det blir alldeles knöligt (något som min make totalt inte bryr sig om men som jag stör mig på). 
 
Så jag kom fram till att jag bara skulle skotta bakom min bil så att jag kunde köra iväg men under tiden som jag skottade så gick ett par grannar förbi och vi utbytte artiga kommentarer om att snön var tung. När jag var färdig med att skotta bakom bilen tänkte jag först sluta och åka iväg men då kom jag på att när grannarna väl kommer tillbaka från sin promenad och ser att jag bara skottat litegrann så kommer de tro att det var för tungt för mig och att jag gav upp! Fast jag ville ge upp. Jag var på gymmet igår för första gången på länge och idag gör varenda rörelse ont. Hursomhelst, jag var tvungen att skotta färdigt. Jag vägrar ses som den där grannfrun som låter maken göra allt arbete utomhus. Vilket för övrigt inte alls stämmer då jag skottar minst lika mycket som Andreas, om inte mer. Och i somras klippte jag gräset fler gånger än vad han gjorde. Visserligen var han upptagen med att bygga en superstor altan men ändå!
 
Jaja, när jag hade skottat färdigt allt, tog ca 50 minuter, och var supersvettig så bestämde jag mig för att strunta i att åka och handla och ta en dusch istället. Fast först ville jag blogga om denna ironi i att åka iväg och träna istället för att ta ett träningspass här hemma med snöskyffeln.
 
Så, vad händer? Lagom när jag hade loggat in här för att skriva så kommer plogtraktorn! OCH PLOGAR UPP EN FIN LITEN VALL UTANFÖR VÅRT HUS! Så nu måste jag ut och skotta bort vallen innan den fryser till is och stänger in oss för alltid.
 
Fast det är inte en jättestor vall. Jag hade faktiskt skottat väldigt bra innan. 

Kommentera

Publiceras ej